Så här påverkas du av valfriheten - 5 frågor om det fria vårdvalet

Hur påverkar valfriheten i vården min vardag? Vilka alternativ har jag att välja mellan? Vi sammanfattar fem centrala punkter!

1. Nu införs alltså valfrihet i vården. Men vad ska jag som kund välja mellan?

I framtiden kan kunden välja en social- och hälsovårdscentral och tandklinik enligt eget önskemål. Valfriheten gäller för alla finländare som fyllt 15 år. För yngre barn väljer föräldrarna serviceproducent.

Kunderna har möjlighet att registrera sig hos en valfri serviceproducent. Det kan handla om ett social- och hälsovårdsbolag som ägs av landskapet, ett företag eller en organisation inom den tredje sektorn.

Är man missnöjd med servicen kan man byta producent då ett år har gått.

Kunderna förbinder sig att utnyttja tjänsterna hos en given producent i minst ett år i taget. Är man missnöjd med servicen kan man byta producent då ett år har gått.

Valfriheten är frivillig. Om man inte vill registrera sig vid en social- och hälsovårdscentral eller en tandklinik hänvisas kunden till den enhet som är bäst tillgänglig.

Klienter inom äldreomsorgen samt personer med funktionsnedsättning eller utvecklingsstörning kan få tillgång till en personlig budget.

I praktiken betyder det här att personen i fråga själv får bestämma om varifrån hon eller han skaffar sina tjänster.

2. Vilka tjänster kommer att omfattas av valfriheten?

I det första skedet ska grundläggande social- och hälsovårdstjänster och tandvården omfattas av valfriheten.

I praktiken kommer tjänsterna vid de blivande social- och hälsovårdscentralerna till en början att motsvara tjänsterna vid de nuvarande hälsocentralerna: det kan handla om behandling av sjukdomar, rådgivningstjänster eller rehabilitering.

Skolhälsovården kommer inte att omfattas av valfriheten.

Senare ska utbudet av tjänster vid social- och hälsovårdscentralerna också komma att omfatta besök hos specialistläkare samt socialtjänster.

Däremot ska inte den avancerade specialsjukvården eller jourverksamheten inte omfattas av valfriheten. Skolhälsovården och studenthälsovården på andra stadiet kommer inte heller att omfattas av valfriheten.

I frågor som kräver myndighetsbeslut eller utövande av offentlig makt kommer kunden att hänvisas till landskapets eget affärsverk.

3. Det sägs att pengarna ska följa klienten. Vad betyder det här? Måste jag lägga ut egna pengar för att få vård?

Det är landskapen som ersätter serviceproducenterna för tjänster för de enskilda klienterna. Tanken är att samma ersättningsprinciper ska gälla på alla håll i landet.

I praktiken kommer landskapet att betala en fast ersättning för varje kund som registrerar vid en given social- och hälsovårdscentral.

Landskapet betalar en fast ersättning för varje kund.

Ersättningens storlek baserar sig på en kombination av så kallade nationella behovsfaktorer (landskapsinvånarnas ålder, kön, sysselsättning och socioekonomiska ställning) och en fast ersättning som utgår från kundens personliga vårdbehov.

Genom den fasta prissättningen vill man försäkra sig om att konkurrensen mellan de olika producenterna sker via kvaliteten, inte via prissättningen.

Om systemet fungerar som det är tänkt ska prissättningen sporra producenterna till att verka på ett kostnadseffektivt sätt, och minska på risken för onödiga och kostsamma åtgärder.

4. Vilka valmöjligheter får jag som bor på glesbygden? Kommer jag att få fler alternativ att välja mellan?

Valfriheten kommer att gälla i hela landet, men det är sannolikt att valmöjligheterna kommer att vara större på tätorter än på landsbygden.

I regeringspropositionen konstateras att utbudet av tjänster sannolikt kommer att öka i bosättningscentra, samtidigt som det finns en risk för att utbudet av tjänster inte ökar i glest bebyggda områden.

”Således förverkligas inte nödvändigtvis valfriheten och snabbare tillgång till tjänster på basnivå jämlikt i olika delar av landet och landskapen.” (sid. 81-82)

Det finns en risk för att utbudet av tjänster inte ökar i glesbygden.

”Även om landskapet har möjligheter att med villkor, avtal och ersättningsgrunder styra särskilt verksamheten hos producenterna av direktvalstjänster, undanröjer valfriheten inte riskerna för regional ojämlikhet”, står det i propositionstexten. (sid. 101)

Å andra sidan ska landskapet "i alla fall se till att befolkningen får tjänster, även om ingen marknad uppstår exempelvis i glesbebyggda områden", slår regeringen fast.

5. Hur går det för de svenska tjänsterna? Kommer jag även i fortsättningen att få tjänster på mitt modersmål?

Som en följd av landskapsreformen kommer kravet på tvåspråkighet att omfatta alla landskap inom vars område det finns minst en tvåspråkig kommun.

Vad direktvalstjänsterna beträffar så ska dessa enligt lagförslagets 30:e paragraf produceras ”på finska och svenska i tvåspråkiga kommuner.”

Valfriheten kan med andra ord innehålla en risk för de språkliga rättigheterna.

Å andra sidan kan ett landskap ”bevilja en producent av direktvalstjänster undantag från skyldigheten att producera tjänster på båda nationalspråken i en tvåspråkig kommun, om kunderna inom det område där verksamhetsstället är beläget på lika villkor har tillgång till andra verksamhetsställen för producenter av direktvalstjänster.”

I propositionstexten konstateras att ”valfrihetsmodellen kan främja tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna så att en person kan välja det verksamhetsställe där hans eller hennes rätt att använda sitt eget språk tillgodoses bäst.”

Detta förutsätter emellertid att ”ett verksamhetsställe som fungerar bra i språkligt avseende också är geografiskt tillgängligt på ett rimligt avstånd jämfört med en enhet som fungerar sämre i språkligt avseende.”

”Valfriheten kan med andra ord innehålla en risk för att man inte förmår tillgodose de språkliga rättigheterna trots den förpliktande regleringen”, konstaterar regeringen i sin proposition.