ESC 2007 – när helvetet frös och det blev hett om öronen

Efter Lordis seger i Aten stod det klart att Finland skulle få en möjlighet att arrangera tävlingen för första gången. Den 12 maj 2007 dundrade Charpentiers Te Deum ut från högtalarna i Arenan i Helsingfors och spänningen var stor.

Äntligen blev vi av med vitsen om hur helvetet fryser och Finland vinner tävlingen. Men efter det började allvaret. Hurudan bild av Finland skulle vi ge Europa då vi äntligen fick en chans att göra det och hur skulle Yle klara av de utmaningar som man stod inför?

Det har nu gått 10 år sedan Finland för första gången stod som värd för ett av de största nöjesevenemangen i Europa. Genast på måndagen efter segern i Aten började vi på Yle att jobba med ESC 2007.

Snabba ryck

Ett år är en relativt kort tid för att få ihop ett dylikt paket, som då innefattade två TV-program. I tävlingen deltog 42 länder som skulle inkvarteras, transporteras och underhållas. Samtidigt under två veckor fanns ca 500 små happenings ute på stan. I praktiken tog evenemanget över hela centrum av Helsingfors.

Dessutom gällde det att fixa arbetsutrymmen för ca 1500 journalister.

I synnerhet de kommersiella medierna tog vara på varje chans att ifrågasätta Yles kompetens att få det hela att fungera.

Jungner kunde spelet

Mikael Jungner var då relativt nyutnämnd vd på Yle. Han kunde dra stor nytta av sina erfarenheter som medarbetare för Paavo Lipponen och också av jobbet som ansvarig för samhällskontakterna på Microsoft.

I en intervju för en av eftermiddagstidningarna konstaterade han genast att det inte finns en chans för att Yle arrangera det utan finansiellt stöd från staten. Om det inte löser sig får evenemanget gå till Tallinn eller Stockholm.

Det tog inte många minuter så hade han dåvarande statsministern Matti Vanhanen på tråden som garanterade att allt skulle lösa sig.

Varför inte Rovaniemi?

Det första som skulle avgöras var orten för evenemanget. På slutrakan stod det mellan Åbo och Helsingfors. Men det fanns också andra städer som gärna skulle ha tagit hand om delegationerna och de ca 1500 journalisterna, samt en massa fans som följer med tävlingen.

Heidi Kokki var biträdande producent. Hon kommer speciellt bra ihåg ett brev som hon fick:

- Det hade kommit från Rovaniemi och de undrade varför vi ska stänga in oss i en hall, varför kommer ni inte upp hit istället? Det är sommartid och vi har så ljust hela natten så ni behöver inte ens någon belysning när ni gör showen, tänkte man. Det var ju snällt tänkt men kanske inte så fungerande, säger Heidi Kokki och skrattar.

Åbo var länge med i spelet och de skulle ha varit villiga att hyra en av sverigebåtarna för att inkvartera de deltagande ländernas delegationer.

Valet föll dock på Helsingfors och i Helsingforsarenan arrangerades själva tävlingen medan presscentret höll till i Mässhallen.

Medierna tvivlade

Sekretessen kring vad vi gjorde på Yle var stor och det gjorde att i synnerhet eftermiddagstidningarna gärna spekulerade och gjorde allt för att misskreditera förberedelserna. Mikael Jungner har en teori om vad det berodde på.

- Man trodde att de dåliga framgångarna i tävlingen, som mer eller mindre har fortsatt efter Lordis seger, också skulle synas i innehållet. Men här finns ju inga samband, säger Jungner. Yle är ett av de bästa bolagen i världen på att arrangera dylika evenemang. I Eurovisionen fick bolaget en chans att visa upp det som man är bäst på.

Under några veckor kunde vi uppleva något som man kan kalla för en uppriktig och godhjärtad barnslighet i landet.

Och Yle var illa piskade att äntligen visa upp något positivt.

- Vi hade bakom oss en massa misslyckanden, ekonomin var långt på minus, TV-digitaliseringen fick vi stryk för och vi låg efter de kommersiella bolagen då det gällde webben. Dessutom fanns affären med Digita som också skapade missnöje och i och med den dåliga ekonomin hade vi stora sparprogram och uppsägningar som följd.

Men Mikael Jungner var säker på att det skulle bli bra även om det också fanns de inom Yle som tvivlade och hellre skulle ha sett att pengarna skulle ha använts till något mera seriöst.

- Både folket och beslutsfattarna satt i samma båt och njöt och det var nog något speciellt. Det här var en dröm som gick i uppfyllelse och under några veckor kunde vi uppleva något som man kan kalla för en uppriktig och godhjärtad barnslighet i landet, säger Mikael Jungner.

Hemligheten bakom framgången

Enligt Mikael Jungner ville han se till att det skapades en bra arbetsgrupp som frigjordes från sina övriga uppdrag på Yle. Det var också viktigt att hålla styrelse och förvaltningsråd utanför det hela, för annars skulle det ha blivit en enda soppa.

- I ett sånt här projekt är viktigt att de som är med i kärngruppen har frihet att jobba självständigt och att de kan göra i princip vad de vill bara de håller de givna ekonomiska ramarna och har en hög ambitionsnivå. Det fungerade utmärkt, säger Jungner.

Nattmaten saknades

För Jungner blev bästa minnet att se president Halonen som entusiastiskt stod och applåderade.

När allt var över började man genast mitt i natten riva hela scenen och plocka ner allt. Men det som ingen hade tänkt på var att de 300 personer som jobbade med det också borde få mat.

Medan alla andra var på efterfest åkte Heidi runt till olika servicestationer som ännu var öppna och köpte smörgåsar och korv till personalen.

- Men mitt bästa minne var nog när jag stod där i Arenan då de höll på att plocka ner allting. Jag tänkte att det här var något enastående som jag varit med om. Nu har jag sett allt, nu vet jag, så här gick det. Och hur skulle jag göra det här om jag skulle göra det i morgon på nytt. Har jag lärt mig någonting? Jo det har jag, men kommer jag ihåg det? Nej, säger Heidi Kokki och skrattar då hon i minnet går tillbaka till morgonnatten den 13 maj 2007.

Det du inte visste att hände i kulisserna på ESC 2007

• Hissen som transporterade artisterna från det så kallade Green room som fanns i träningsutrymmet under arenan gick så het att dörrarna slutade fungera. En person fick vara uppe på hisstaket och öppna dörrarna manuellt under finalkvällen.
• Den ljus- och ljudutrustning som hängde från taket var så tung att det var på gränsen för vad som var tillåtet i Arenan. En lampa till och det skulle ha blivit för mycket.
• Ett land ville ha ett antal vita katter med på scenen under uppträdandet. Reglerna tillåter inga levande djur så det var enkelt löst. Katterna åkte hem igen.
• En manager för en artist kom i privatplan och hade med sig 800 askar med likörchoklad. Dem fick han genom tullen, men då han under tävlingsveckan åkte hem igen för att hämta 100 lådor vin så sade tullen stopp. Lådorna blev ute på flygfältet.
• En person från publiken försökte ta sig upp på scenen i finalen. En av säkerhetsmännen som var utklädd till ett ESC-fan stoppade honom i sista stund.
• I starten skedde en teknisk miss som ingen dock märkte tack vare den snabbtänkta regissören Timo Suomi. Yle hade hyrt en så kallad spider-cam, som är en kamera som löper längs linor i taket och styrs med en joystick. Efter inledningssekvensen då Lordi plumsar runt i snön i Lappland skulle sändningen fortsätta direkt med en närbild av Lordi på scenen. Den här bilden skulle komma från spider-kameran som sedan i ilfart skulle rulla bakåt och visa hela arenan.

  Under inslaget från Lappland hade kameran fastnat och det var ungefär 30 sekunder tid att besluta hur man fortsätter. Timo Suomi kommenderade en steady-cam (en kamera med speciell fastsättning och som man kan röra sig snabbt med) att genast gå och ta en närbild på Lordi och ungefär samma sekund som sändningen kom tillbaka till arenan hade kameramannen hunnit fram och fixade det. Spider-kameran startades om och fungerade sedan fint hela kvällen.

Fokus på ESC 2007 i Yle Vega lördag 13.5 kl. 13.03.

Fokus på ESC 2007

Programmet är inte längre tillgängligt