"Sexuella trakasserier är ett symptom på att man inte tar genus på allvar"

Det går att komma åt sexuella trakasserier bland unga. Men det gäller att sätta in insatserna i god tid. Redan då barnen är små ska man skapa miljöer där barn behandlas lika, oberoende av kön.

Det anser Mia Heikkilä som är forskare och lektor i pedagogik vid Mälardalens högskola i Sverige.

- Alla vuxna, både i skolan och utanför, har ett ansvar och en skyldighet att vara förebilder. Men jag tror att många vuxna känner en osäkerhet i hur man ska bemöta unga i frågor som rör sexuella trakasserier, säger Mia.

Skolans roll är central när det gäller att skapa miljöer där sexuella trakasserier inte förekommer. Det handlar om att vara uppmärksam på de normer man har kring kön.

- Det handlar i grunden om att man har olika förväntningar på vad flickor ska vara bra på och vad pojkar ska vara bra på. Eller på hur pojkar och flickor ska bete sig eller klä sig. Om man som lärare ger uttryck för det här kommer ju också eleverna att tolka det så, säger Mia.

Går det att dra slutsatsen att könsnormer, där pojkar och flickor behandlas väldigt olika av till exempel lärare, kan leda till sexuella trakasserier?

- Ja det går det. Man måste ju problematisera det här hur man visar att pojkar och flickor är lika mycket värda. Och jag tänker att sexuella trakasserier är ett symptom på att man inte tar frågor om genus och jämställdhet på allvar, säger Heikkilä.

Hon konstaterar att skolan har väldigt många uppdrag bland annat att erbjuda en trygg lärandemiljö. Förekommer det sexuella trakasserier är det inte en trygg miljö och då ska det här åtgärdas.

- Det gäller att ta in genus och jämställdhet i både undervisningen och i hur man organiserar undervisningen. Och för en rektor gäller det att få alla i kollegiet med sig, säger Mia Heikkilä.

Jämställdhet på gång

Alla läroanstalter i vårt land, som till exempel för- och grundskolor, gymnasier och yrkesläroanstalter, ska numera ha en jämställdhetsplan och en likabehandlingsplan.

I en del högstadieskolor i Svenskfinland är planerna klara, redo att börja användas, i andra pågår arbetet som bäst.

I Ekenäs högstadieskola i har man under våren gjort en enkät för att ta reda på hur eleverna upplever jämställdheten i skolan. Utgående från svaren ska man utarbeta en plan för hur jämställdheten ska bakas in i läsårsplanen.

Vad ansåg eleverna om jämställdheten?

- När det gäller bemötandet så uppfattar de nog att de blir bemötta på olika sätt, men ändå inte så att det påverkar bedömningen särskilt mycket, säger Bob Karlsson.

Karlsson är rektor på högstadieskolan i Ekenäs. Skolan har ungefär 270 elever och 30 lärare.

- Bland lärare har vi diskuterat svaren i enkäten och funderat framåt litegrann. En tanke är att ha föreläsningar och diskussioner om genus och jämställdhet. Men det egentliga jobbet tar vi itu med i höst, säger Bob Karlsson.

I planen ska man också skriva in hur de vuxna ska agera då trakasserier på grund av kön eller sexualitet uppdagas.

Bob Karlsson ser en koppling mellan brist på jämställdhet och sexuella trakasserier. Han konstaterar att alla skolor på ett eller annat sätt numera tar tag i jämställdhetsfrågor.

- Engagemanget varierar nog från skola till skola och är väl lite olika stort både bland lärare och rektorer. Vissa prioriterar de här frågorna mer, andra mindre. Men vi har i alla fall börjat prata om det, säger Karlsson.

Från teori till praktik

Teresa Backas är rådgivare på Decibel, en ungdomsrådgivnings- och informationstjänst, i Österbotten. Verksamheten riktar sig till ungdomar mellan 13 och 25 år.

Teresa och de andra rådgivarna träffar många ungdomar på sina skolturnéer, men svarar också på frågor via webben. Backas, som är sjukvårdare och sexualterapeut, har jobbat på Decibel sedan år 2014.

- I vår kontakt med unga märker vi att sexuella trakasserier är väldigt vanligt. Samtidigt är de unga lite blinda för problemet. De berättar saker som jag reagerar på, men som de själva bara rycker på axlarna åt, säger Teresa.

Samma iakttagelse gör Jonas Ehrman, som sedan 2008 är studievägledare på resurscentret Föregångarna. Ehrman kommer dagligen i kontakt med unga i åldern 16 till 29, både under föreläsningar i skolor och på personliga möten. Föregångarna har verksamhet i Vasaregionen.

- Vi hjälper de unga med allt från studieplats till ekonomi och boende. Men sen kommer givetvis allt mellan himmel och jord upp i diskussionerna, säger Jonas.

Han trivs bland ungdomarna i högstadieåldern, men samtidigt ser han att det kan vara en förvirrande tid.

- Tonårstiden kan vara väldigt turbulent. Många testar gränserna och går ibland över gränsen. Jag har hört om saker som i vuxenvärlden helt säkert skulle leda till polisanmälan för ärekränkning. Men ibland är det som att vuxna inte tar det på allvar bara för att det handlar om ungdomar, säger Jonas.

Pojkar ska vara tuffa

Också pojkar råkar ut för sexuella trakasserier, men enligt Backas, finns det fortfarande en norm kring att pojkar ska tåla vissa saker för att de är pojkar.

- Tröskeln är högre för pojkar att berätta vad de råkat ut för eller att säga ifrån då det händer. Normen kring hur en "riktig kille" ska vara är nog väldigt stark, säger Teresa.

Jonas Ehrman tycker att det är viktigt med rollmodeller.

- Många tonårspojkar jag träffar är ganska förvirrade i sin roll. De går från att vara pojke till att vara man. Men vad är att vara man? Och hur ska dessa unga män förhålla sig till flickorna som håller på att bli kvinnor, säger Jonas.

Var en gentleman

Ehrman vill inte odla bilden av att det var bättre förr, men tycker ändå att de äldre generationerna var bättre på att visa respekt och uppskattning för varandra.

- Finns det någon pojke som stiger upp och ger sin plats åt en flicka i dag? Nej. Det måste vi lära dem. Förutom att prata om det självklara, att vi är jämställda oavsett kön, så vore det på sin plats att lära ut respekt. Eller till och med lära unga killar hur en gentleman beter sig, säger Jonas Ehrman.

Stärka både tjejer och killar

Om det förekommer sexuella trakasserier i en skola gäller det att involvera både flickor och pojkar för att komma åt problemet.

- Visst ska man stärka flickorna, så att de vågar stå på sig och vågar säga ifrån. Men man måste ju också tillrättavisa pojkarna i ett dåligt beteende och upplysa om att ett kränkande beteende aldrig är okej, säger Teresa Backas.

Hon tycker också att det i skolan kunde finnas ett ämne där man lär ut självkänsla och hur man är en god människa.

- Då tror jag att unga skulle ha betydligt lättare att förhålla sig till andra också, säger Teresa.

Tydliga konsekvenser

Jonas Ehrman tycker att skolorna gör sitt bästa med problem med sexuella trakasserier. Han anser ändå att konsekvenserna borde vara tydligare.

- I skolan ska det vara klart uttalat att om du kränker någon eller utsätter någon för sexuella trakasserier, så blir det konsekvenser. Och inte bara en tillsägelse eller i värsta fall en utskällning, utan skolan sätter in hela det tunga batteriet om de får höra om sexuella trakasserier, säger Jonas Ehrman.

Rektor Bob Karlsson i Ekenäs högstadieskola förstår att man kan uppfatta en viss konsekvenslöshet i skolor.

- Ja, det är svårt med konsekvenser i skolor. Oavsett om det handlar om tobaksrökning eller mobilanvändning eller hur man ska handskas med sexuella trakasserier. En orsak är att lärare uppfattar frågor så olika viktiga. Alla prioriterar olika saker och det gör det svårt, säger Karlsson.

Vuxenvärlden måste stå stark

Jonas Ehrman poängterar att alla vuxna har ett ansvar i att fostra unga till goda människor.

- Från min horisont ser jag en sak: vi måste skärpa oss för att komma åt de sexuella trakasserierna! Vi vuxna måste i alla sammanhang vara tydliga med att vi inte accepterar det, säger Jonas.

Unga har delat med sig av sina erfarenheter av sexuella trakasserier. Läs mer här.