Pressen på ensam Marjamäki enorm: ”Känner garanterat en ångest”

Lejonen behöver beröm och segrar – annars rasar det, säger damlandslagstränaren Pasi Mustonen. Samtidigt måste Lauri Marjamäki få stöd. Det ger bland annat lagets mentala maskot Lasse Kukkonen.

Efter Finlands svaga start på ishockey-VM har Lauri Marjamäki plötsligt blivit ”landets mest avskydda person”. De höga förväntningarna i hemmasofforna har inte infriats och Lejonen riskerar i värsta fall missa kvartsfinal för första gången.

Damlejonens erfarna tränare Pasi Mustonen känner sympati för sin pressade kollega.

– Han känner garanterat en viss grad av ångest. Jag vet själv hur det är att vara där i all sin ensamhet, säger Pasi Mustonen i Slaget efter tolv i Yle Vega.

Nu är frågan hur Marjamäki hanterar situationen. Det gäller att greppa tag i livlinor för att inte sjunka ner i träsket. Mustonen betonar tidigare erfarenhet.

– Har man varit i den situationen tidigare, hur har man reagerat, vem är jag som Lauri Marjamäki, hur reagerar jag under press? Har man självförtroendet förstår man automatiskt att det här inte har något med mig som person att göra.

– Den vägen får man lugnet att prestera igen, att man kan konstatera för sig själv att ”jag kan bara göra mitt yttersta, ingenting mer”. Då slipper han den personliga ångesten.

Kukkonen inte i VM för att spela

Hela tränar- och ledarteamet har en värdefull uppgift i att sprida en trygghet som möjliggör fullt fokus på prestationen och inte oväsentligheter runtomkring.

Även ledande spelare har en betydande roll. I Finlands fall framför allt lagkaptenen Lasse Kukkonen, som trots skada fanns med i uppställningen mot Slovenien senast utan att spela ett enda byte.

– Lasse har tagits till Paris för att behålla den fina stämningen, han är helt fantastiskt bra och exemplarisk i det, och absolut den bästa kaptenen i det här gänget, hyllar Mustonen.

– Jag är överraskad om han alls spelar i turneringen mera, hans roll är annorlunda och han behövs även om han inte skulle spela en sekund. De klarar inte av situationen utan hans närvaro.

Bara ros – inget ris

Tack vare turneringsformatet, där Lejonen hade två mellandagar från den krampaktiga dusten mot Slovenien i onsdags till lördagens ödesmatch mot Norge, finns tid för reflektion.

Detta gynnar Finland efter den tunga inledningen, menar Mustonen. Pauserna i turneringsvardagen erbjuder livsviktiga andningshål.

– Det ger syre för laget, säger han. Nu finns tid att arbeta med spelarna, stötta dem och motivera genom att berömma. De behöver beröm, en mental skjuts.

– Jag tycker man absolut inte i de individuella samtalen med spelarna ens en sekund ska fastna i vad som inte fungerat, utan på det som spelaren är bra på, och uppmana honom att fokusera på sina styrkor.

”Annars rasar det här”

Den vägen lyfter sig de enskilda spelare och i längden hela laget. Ledarteamet bör utnyttja varje ledig stund på ett konstruktivt sätt.

– Annars kommer du aldrig ur den här trenden. Man ska inte ta till det traditionella finländska sättet att skälla ut folk. Om det ligger ett hot i luften klarar människan aldrig av att prestera i en pressad situation.

Det börjar man nu äntligen inse även inom den finländska tränarkåren, säger Mustonen som har stark tillit till att Marjamäki klarar av utmaningen.

– Jag uppskattar hans kommunikationskunskaper oerhört mycket, det är hans styrka. Han bemöter sina spelare som medmänniskor. Vi har rätt man för den här situationen, förutsatt att han inte själv får alltför mycket ångest av all press. Jag tror stenhårt på Lauri.

När självförtroendet är lågt och spelarna klämmer om klubban lite väl hårt, hur får man stämningen att lätta och spelarna upp på egen nivå igen?

– Det här låter dumt, men det bästa läkemedlet är att vinna en match, svarar Mustonen. Och en vinst är en vinst även om det är mot Vitryssland. Själen känner att man vinner.

– Nu ska vi inte glömma att en massa spelare har bra säsonger bakom sig i klubblagen, och inte försvinner självförtroendet bara genom en förlust mot Frankrike. Men såklart behövs det vinster, det gör det. Annars rasar det här.

Står rakryggad i kritikstormen

Yle Sportens VM-korrespondent Chriso Vuojärvi nämner Finlands lag i OS i Turin 2006 och junior-VM i Helsingfors 2016 som exempel på harmoniska blåvita landslag.

– Erkka Westerlund respektive Jukka Jalonen gav spelarna tydliga ramar, men också friheter att ta ut svängarna. Och när sen snöbollen av framgång och självförtroende kom i rullning var Finland väldigt svårstoppat.

Detta har inte alls på samma sätt gått att skönja i Marjamäkis trupp. Däremot berömmer Vuojärvi landslagslotsen för hanteringen av mediedrevet omkring honom.

– Han står rakryggad och svarar på stundvis jobbiga frågor på ett ganska trovärdigt sätt, ibland till och med lite med glimten i ögat, berättar Vuojärvi.

– Egentligen alla landslagstränare sen Hannu Aravirtas tid har i nåt skede blivit bitska mot journalistkåren, ibland säkert av en god orsak, men Marjamäki har än så länge hållit god min och säger i mitt tycke de rätta sakerna.

”Fullständigt befängd tanke”

Med tanke på de ständiga kraven på framgång och den enorma pressen en förbundskapten utsätts för undrar Vuojärvi hur många topptränare som egentligen vill ha jobbet i dagsläget.

– För tio, femton eller tjugo år sen var posten som förbundskapten det bästa du kunde uppnå som finländsk hockeycoach. Numera känns det som lukrativa jobb i KHL nästan är attraktivare alternativ, säger Vuojärvi.

Ifall dessutom Marjamäki avskedas i sommar, efter bara ett år vid rodret, skulle dragningskraften avta ytterligare. En del röster har till och med höjts för en skilsmässa under pågående VM-turnering.

– Det är ju enbart, till hundra procent, förbundets eget fel, påpekar Yle Sportens mångåriga VM-reporter Christoffer Herberts och syftar på att Jukka Rautakorpi sparkades mitt under junior-VM vid årsskiftet.

– En förbundsledning som tagit ett sånt beslut för fem månader sen kommer givetvis att få frågan. Det är orsaken till att frågan ens kommer upp – annars är det ju en fullständigt befängd och helt vansinnig tanke att sparka en tränare mitt under en turnering.

Varför tackade NHL-stjärnorna nej?

Däremot ser Herberts att Marjamäkis framtid som landslagstränare ska ifrågasättas efter VM ifall framgången uteblir. Inte bara på grund av resultaten – utan även orsakerna bakom dem.

– Helt enkelt för att det kom så jättemånga ”nej tack”. Man måste reda ut bakgrunden till dem, för Finland kan ju inte ställa upp i VM i Danmark nästa år med två av de nitton bästa tillgängliga spelarna i truppen.

Endast fyra spelare (Pekka Rinne, Sami Vatanen, Olli Määttä, Jyrki Jokipakka) från Finlands 23-mannatrupp i höstens World Cup är kvar i NHL-slutspelet.

Av de resterande nitton åkte endast Sebastian Aho och Valtteri Filppula till Paris. Många hade fullgoda orsaker till sin VM-frånvaro, men procenten är anmärkningsvärt låg.

– Många med insyn i vad som hände under World Cup har sagt att det på något sätt skar sig mellan NHL-stjärnorna och Lauri Marjamäki, konstaterar Herberts.

– Många spelare har sagt att det är fullständigt struntprat, men handlingar säger mer än ord. När en så försvinnande liten del av World Cup-truppen är med i ett VM-lag är det nånting som gått galet i finländsk landslagshockey den här säsongen.

Lyssna på hela VM-diskussionen i Slaget efter tolv nedan:

Slaget efter tolv - dagens debatt: Lejonens kräftgång och Marjamäkis ställning

Programmet är inte längre tillgängligt