Hoppa till huvudinnehåll

Samhälle

"Hora är sånt man får höra varje dag"

Från 2017
Uppdaterad 13.12.2017 10:32.
Reflex som hänger i ett träd
Bild: Yle/Katja Mättö

Många ungdomar har blivit utsatta för sexuella trakasserier. Vi bad unga dela med sig av sina upplevelser av sexuella trakasserier. Nästan 50 personer ville berätta vad de varit med om.

Kan hända överallt

Mer än 60 procent av flickorna och nästan 50 procent av pojkarna har blivit utsatta för sexuella trakasserier. Sexuella trakasserier är inget som sker enbart på undanskymda platser och i skumma gränder, då offret är ensamt.

Jag stod på spårvagnshållplatsen efter en kvällstur på jobbet...En mörkhyad, rätt berusad man i medelåldern kommer fram och börjar säga "your are so sexy" och sen börjar han tafsa på mig...Folk tittar men ingen säger eller gör något. Spårvagnen kommer och jag hoppar på den. Mannen kommer efter och fortsätter med samma beteende...

Det här är ett utdrag ur en av berättelserna vi fått in. Här kan du läsa fler berättelser som inträffat bland annat på stan eller på bussar och tåg:

Trakasserier på stan

Tjejer marineras i sexuella trakasserier

Oj, tusen gånger! Allt från att min kropp blir offentligt bedömd av killar och män till att bli förföljd på väg hem från nattåget. Att bli tafsad på skolan, på fester, på baren. Att bli ombedd att visa brösten. Pappas vänner som ogenerat stirrat på mina bröst på hans 50-årsfest. Har ibland sagt åt killen/mannen, oftast med resultatet att de blivit arga. Jag har fått en drink i ansiktet, blivit utskälld och fått höra många svordomar. Oftast känns det inte tryggt att säga till och lika ofta är det så inbyggt i vardagen att det liksom bara ingår i interaktionen mellan män och kvinnor. Och det är ju helt sjukt!!! De flesta killar har noll koll på sin egen roll i det här, hur vanligt det är att kvinnor blir utsatta, hur jobbigt det är och hur mycket det begränsar ens liv. Hur ovanligt det är att killar lägger sig i och säger ifrån då någon utsätter en för sånt här. Istället handskas vi med sexuella trakasserier som något som händer någon enstaka gång, inte som att tjejer de facto marineras i sexuella trakasserier under hela uppväxten.

Han tafsade mig i ansiktet

En 35-årig man jag trodde jag kunde lita på följde mig hem från en fest. Jag var stupfull. Hela tågresan hem rörde han mig i ansiktet och på armarna och sa att jag var så söt och liten. Jag har aldrig känt mig så rädd och hjälplös.

Min bror tafsade - mamma skyllde på mig

På nyåret då jag var 13 år blev min morbror och de flesta andra vuxna väldigt fulla. Jag kommer ihåg hur obekväm jag kände mig och hur min morbror kramade mig och tog mig på rumpan. Jag gjorde inget åt det. Jag bara stod där. Och det som jag inte fattat är att detta verkligen var sexuella trakasserier. Men inte nog med det.

För ett år sedan då jag var 17 år så blev jag sexuellt trakasserad av min lillebror då vi sov. Först förstod jag inte vad som pågick och jag skrek till. Sen tänkte jag inte så mycket på saken och somnade om. Men då det sedan hände igen en vecka senare förstod jag att det var frågan om något allvarligare. Jag berättade för min mamma att min lillebror rört vid mig, men hon blev nästan bara arg på mig. Hon la skulden på mig och sa ”men han är en tonårspojke, sånt händer” och ”du ljuger nog, din bror är så snäll”. Att få höra det här av sin egen mamma skär igenom hela kroppen. Nu ett år senare vet nästan ingen om det här och jag känner mig ännu väldigt äcklad av det som hände.

Äldre män anser sig ha rätt att ta för sig

När jag var 15 insåg jag att älder män tydligen anser sig ha rätten att ta för sig av mig och det har inte slutat ännu. Nu har det gått över tio år och senast jag var på krogen tyckte en man, minst 25 år äldre än mig, att det var fullt normalt att ge mig en puss på kinden då jag passerade honom – utan att jag ens tittade på honom – på väg tillbaka till mina vänner efter att ha köpt en öl. Jag ignorerade honom för jag ville inte förstöra min kväll genom att bli arg eller ledsen.

Kallas hora varje dag

Hora är sånt man får höra nästan varje dag i skolan och ute på stan. Alla säger att man ska säga till att det inte är okej. Men det hjälper inte. Det är inte kul att bli kallad hora, men man är så van.

Min pojkvän delade en bh-bild

När jag gick i sjuan så var jag tillsammans med en pojke. Han ville att jag skulle skicka en bild på mig i behån fast jag inte ville. Till slut övertalade han mig, han sa ”inte är det farligt, kom igen nu och gör det”. I dag ångrar jag att jag gjorde det. Senare då vi hade gjort slut skickade han bilden till min dåvarande pojkvän, för att visa vad jag hade gjort. Jag berättade till två vänner, men inte till någon annan för jag tänkte att jag väl bara var mesig.

Ingen vits att berätta

Tjejer råkar hela tiden ut för saker som inte är så trevligt. Som att killar tafsar. Det är inte så det ska vara. Men vad kan man göra åt det? Vi pratar om sånt ganska mycket i min skola, att man ska säga till nån vuxen och så. Men om det inte finns nån vuxen att prata med och om det ändå inte blir bättre är det ingen vits att berätta.

Plötsligt gick han bakom mig

Då jag promenerade till jobbet en dag märkte jag att en kille började följa efter mig. Plötsligt var han strax bakom mig och sa hotfullt ”jag vill stoppa k*ken i röven på dig!”. Jag blev helt ställd och ökade takten. Det gjorde också han. Som tur var kom det ett gäng människor mot oss och han försvann. Det här hände alltså en vardag, före kl.8 på morgonen. Jag gjorde ingenting, blev bara så paff. Men det var obehagligt.

Tafsningslek var inte rolig

Då jag var 13 år, på ett scoutläger, var det nära att jag skulle ha fått en första pojkvän. Men ledarna för lägret förstörde allt. Det var en gemensam kväll och vi skulle ha trevligt och roligt med lekar och uppvisningar. Jag och min så kallade blivande pojkvän blev utvalda att komma upp på scenen. Han fick en ögonbindel på sig och jag fick säkerhetsnålar fastsatta på kläderna, i närheten av vissa strategiska ställen. Det var meningen att han skulle känna sig fram och ta bort de här säkerhetsnålarna...Det tog inte länge innan han kände sig illa till mods och förnärmad. Det här medan hela lägret tittade på. Men han var en snäll tonårspojke för han fick oss båda på bättre humör medan det här hemska pågick. Jag var mycket tyst då jag kom hem från lägret. Mamma var tvungen att dra historien ur mig. Den blivande pojkvännen blev till icke-pojkvän...

Vi talade med tafsaren efteråt - han skämdes

Jag vill inte förminska problemet, för det är grymt om det sker. Men jag har aldrig själv råkat ut för något jag skulle kalla trakasserier. På fester händer det ju att pojkar tafsar, men min erfarenhet är nog att flickor gör det lika mycket i de situationerna. Min kompis hade en typ som började gå innanför byxorna på henne med sina händer. Först skrattade hon bara, men sedan blev det obehagligt och hon försökte slita sig loss. Men han var full och ville inte sluta. Hon skrek så att vi andra kom dit och då slutade han. Hon ville inte anmäla det, men vi pratade alla med honom då han nyktrar till. Han tyckte det var jobbigt och skämdes också. Det räckte. Han har uppträtt bra på fester sedan dess. Ibland kanske det handlar om att vi själva ska sätta gränser och inte springa och skvallra till vuxna och smutskasta pojkar direkt.

Komplimang och äckligt

Killar som visslar och ropar efter flickor är väl inte farligt? Jag tycker att det är som en komplimang. Men om det kommer en gammal gubbe på stan så är det ju äckligt. Sånt har hänt åt mig.

Kvinnor glömmer att man inte måste gå med på något

Jag har varit med om flera trakasserier än jag egentligen insett, då jag började tänka på dem som trakasserier. Tidigare tänkte jag ofta att det bara var en liten dum grej, men nu förstår jag att alla de här obekväma situationerna handlar om samma sak: män som upplevt sig ha rätten att bestämma över en annan människa och hennes kropp.

Första gången var på en skolresa då en man med gester indikerade att jag skulle suga av honom, för att jag just då råkade ha en slickepinne i munnen. En stund senare tog han ett grepp om min rumpa med båda händerna och klämde till. Jag hade aldrig känt mig så förödmjukad och jag var så överrumplad att jag inte visste hur jag skulle reagera. Det var först senare som jag blev arg och uppröd. Jag har också varit med om obehagliga situationer i bussar utomlands där särskilt äldre eller medelålders män med flit ställer sig tätt bakom kvinnor och pressar sig mot dem, så att man verkligen ska känna det mot sina skinkor. Det här inträffade två gåner under samma bussresa och jag blev äcklig och illamående och ville bara skrika, men täcktes inte trots att jag är en självständig och stark vuxen kvinna. Jag har lovat mig själv att nästa gång det sker ska jag ge upp ett ramaskri och konfrontera personen i fråga. Och därmen hoppas jag skämma ut honom inför alla andra passagerare så att han aldrig vågar göra samma sak igen.

Flera gånger har jag mött killar som är väldrig rara och snälla, men inte förstår ordet ”nej”. Det är farligt, för det betyder att du egentligen vill, trots att du säger nej. Det vill säga killen blir bara mer provocerad och börjar tjata, manipulera och övertala. Det har funnits stunder då jag inte gett mitt samtycke men ändå låtit saker hända, för att jag på något plan överetalats till det. Efteråt har jag insett att jag handlade fel, att jag borde ha lyssnat på mig själv och att jag borde ha försvarat mig istället för att gå med på något som inte kändes rätt.

Det som kvinnor ofta glömmer är att man aldrig behöver gå med på något. Det är inte så att ”den som sig i leken ger får leken tåla”. Att man kanske satt igång något med en kille och låtit honom förstå att det kanske kan ske något mer, betyder inte att det måste ske. Man kan ALLTID backa ur och det är något som jag också måste påminna mig själv om hela tiden.

Det är synd för ibland känns det som att man bedrar sig sjäv. Man tror att man är stark och kan stå emot, men sedan finner man sig lamslagen i stunden och väljer att gå med på något man inte vill. Först senare inser man allvaret och blir arg, fly förbannad faktiskt. Både på sig själv, att man inte stod på sig, och på killen som inte förstod att han gjorde fel. En gång har jag faktiskt konfronterat en kille jag dejtade ett tag och berättade ur mitt perspektiv hur obehagligt jag hade upplevt en kväll med honom. Då hade han struntat i mitt nej och gjort det han ville och det han trodde att jag ville. Han förstod inte alls. I hans värld existerade bara tjejer som dramatiserade saker och sa nej för att provocera och vara svårfångade. Känslan av hjälplöshet i den stunden när det inte gick att få honom att förstå mitt perspektiv var så sorligt.

Det fick mig att inse hur många tjejer tar skada av sånt här. Och det är skrämmande, men jag känner knappt någon tjej som inte blivit sexuellt trakasserad, verbalt eller fysiskt eller ofta både och. Det är alldeles för många som upplever det som vardag och precis som jag ändå blir så överrumplade i stunden då det sker, att de inte reagerar eller konfronterar och i nästa stund är det för sent. Om vi vill leva i ett samhälle där män respekterar kvinnor måste vi utbilda dem från tidig ålder. En ung kille som precis kommit in i tonåren behöver få veta hur mycket skada de kan göra åt en tjej eller kvinna bara genom minsta respektlösa beteende där de bestämmer över en annan människa.

Kollektivtrafiken är värst

Jag har alltid tänkt att jag inte har upplevt särskilt mycket sexuella trakasserier. Det är egentligen ganska skrämmande hur vardagligt det känns att någon tafsar på rumpan på en fest eller helt plötsligt försöker kyssa en. I mina kompiskretsar är det väldigt få som aldrig upplevt något slagt sexuellt trakasseri.

De värsta upplevelserna i mitt fall har hänt i kollektivtrafiken. Ända från första klass i lågstadiet åkte jag med skolbuss till skolan. Vi hade samma busschaufför hela tiden och han blev väldigt bekant i vår by. Han sa alltid att bänken bredvid honom var för hans fru, men att jag nog fick sitta där. Efter att jag en gång suttit där kallade han mig sin fru ända tills jag slutade nian. I nian var ute på arbetsplatser en vecka och jag jobbade då på ett dagis. Han frågade om jag tänkte amma barnen och ge dem mjölk från mina tissar. Jag var inte den enda som fick kommentarer av busschauffören, utan det fick nog alla flickor. Han frågade till exempel ”onks sulla kortsu mukana”, då han menade busskortet. En gång sa en kille att min kompis rumpa var stor. Istället för att säga ifrån, började också busschauffören kommentera rumpan, ”att den är ju stor och bra utvecklad”.

Jag har bott i Helsingfors i tre år nu. Varje gång jag besöker mina föräldrar påminner min pappa mig att jag måste vara försiktig med invandrare. Det känns lite lustigt med tanke på att nästan alla obekväma siutationer har varit på grund av vita, västerländska män...Bussarna är värst om man sitter vid fönstret, för då är det svårare att fly utan att väcka uppmärksamhet. Nuförtiden är jag bättre på att säga ifrån om nån försöker tafsa, men det är ändå lika svåra situationer varenda gång. För man kan inte förutse vad som ska hända. Och det behöver ju inte vara fysiskt heller.

En söndagskväll satt jag på tåget, som var ganska tomt. En holländsk man satte sig brevid mig och vi började prata. Först om helt vanliga grejer som vädret, sommaren och sånt. Men snart började han fråga mer privata saker, var jag bor och om jag bor ensam. Han frågade om han kunde komma och övernatta hos mig. Jag sa nej. Han frågade om jag tyckte om pengar och hur mycket jag ville ha. Då såg konduktören situationen och skickade ut den här mannen vid nästa station.

Som barn tyckte jag att det var väldigt obekvämt med busschauffören som ”skojade”, men tänkte ändå att det väl var okej. Som vuxen har jag sällan vågat säga ifrån. Jag har varit rädd att människor omkring mig skulle se min ångest, utan att ge mig stöd. Jag har blivit bättre på att säga ifrån de senaste åren. Men jag får ändå panik och vill helst bara slippa den obehagliga situationen så smidigt som möjligt.

”Får du orgasm när du cyklar?”

Jag cyklade på Mariehamns huvudgata och hade bråttom. Jag mötte en manlig cyklist som från andra sidan gatan ropade högt: ”Får du orgasm när du cyklar?”. Innan jag hade hunnit reagera var jag långt från mannen och hann inte komma på ett bra svar. Jag har tänkt efteråt att det jag borde ha svarat var: ”Nej. Får du?”. Mannens fråga var helt absurd och närmandet, om man kan kalla det så, högst ovälkommet. Jag kände mig förnedrad och kommer ihåg det trots att det är länge sen det hände.

Tafsare på spårvagnen

Jag stod på spårvagnshållplatsen efter en kvällstur på jobbet och väntade på att att åka hem. Det fanns flera personer på hållplatsen. En rätt berusad man i medelåldern kommer fram och börjar säga ”you are so sexy” och sen börjar han tafsa på mig. Han rör och gnider min rumpa. Jag slår bort hans hand och flyttar mig längre bort, men han följer efter medan han fortsätter med sina kommentarer. Jag är chockad och vet inte hur jag ska agera. Det har aldrig hänt tidigare, inte så här grovt. Han fortsätter röra vid mig medan jag säger att han ska sluta och slår bort hans hand. Folk tittar, men ingen säger eller gör något. Spårvagnen kommer och jag hoppar på. Mannen kommer efter och fortsätter med samma beteende. Ett par killar säger åt mig att slå honom på käften. Jag går längst bak i spårvagnen medan mannen följer efter. Jag ställer mig bakom en stor man klädd i sportkläder. Han börjar försvara mig och efter en stund får han den andra mannen att sluta. Jag stiger av halvvägs hemifrån. Mannen följer inte efter mig mera. Jag väntar nästan 20 minuter tills nästa spårvagn kommer. Jag är chockad och rädd.

Ironiskt nog ville mannen som hjälpte mig ur situationen ha mitt nummer och träffas över en kaffe. Jag kände att jag stod i tacksamhetsskuld till honom och gav mitt nummer, men jag har inte svarat på hans meddelanden.

Killgäng höll i mig och tafsade

När jag var 15 år var jag ute på stan en helg. Omkring 5 till 10 killar höll fast mig och tafsade på mig. Jag sa upprepade gånger åt dem att sluta. Sen slog jag dem och började ropa. En kompis såg detta och sen lät de mig gå. Jag berättade bara åt mina vänner vad som hade hänt.

Jag blev våldtagen efter en fest

Tyvärr har det hänt mer än en gång. Olika förövare...

I högstadiet hände det första gången. Det var en kväll när jag skulle fara hem från ungdomsgården som en pojke från samma klass gjorde mig sällskap. Han ville följa mig en bit hem, sa han. Vi hade sällskapat tidigare men aldrig haft sex. Jag var oskuld. Han tryckte in mig i ett hörn i närheten och började tafsa på mig. Jag sa tydligt nej flera gånger och tyckte att hela situationen var obehaglig. Han fortsatte tafsa på mig, först innanför bh:n och sen innanför trosorna! Det var så förnedrande. Jag slet mig loss till slut och sade att jag måste gå hem. Pojken fick panik och sa att jag måste lova att inte berätta vad som hänt åt någon. Ensam gick jag hem. Rädd var jag. Nästa dag vågade jag ändå berätta för några flickkompisar som sedan förde saken vidare till skolans rektor. Rektorn tog ett snack med pojken men jag vet inte vad som hände sen. Ingentin antar jag. Hans föräldrar kontaktades nog aldrig. För han har nog tafsat på mig efter det här också, tyvärr. Nu efteråt är jag bara så fruktansvärt arg på honom. Men jag har aldrig anmält det.

En annan gång, då jag studerade och var lite äldre, efter en fest hade jag gått hem och slocknat på min säng. Jag trodde att jag gått ensam hem. Men vaknade av att en man från samma fest låg ovanpå mig och hade sex med mig. Jag gjorde inget motstånd med det kändes inte rätt att han hade sex med mig då jag låg där helt hjälplös. Har aldrig anmält det heller, för minnena är så otydliga och jag gjortde ju inget motstånd. Ibland klandrar jag mig själv, men jag vet ju att det var han som gjorde fel. Det är säkert många som tänker att det var mitt eget fel, att jag var så full att jag inte minns något, att jag inte minns att jag kanske var med på det ändå. Säkert tänker många att jag får skylla mig själv. Jag har inte direkt gjort något åt saken, inte anmält. Jag har bara försökt förtränga det. Jag har pratat med psykologer och min nuvarande sambo om händelserna. Det är inget jag lider av i dag, men nog finns det otrevliga minnen kvar. Och som säkert aldrig att försvinna helt och hållet.

Vaknade naken och utnyttjad

Jag var 16 år och söp mig väldigt full. Vaknade nästa morgon naken utan en klar bild av var jag var och vem jag låg bredvid. Jag hade haft sex med en kille men jag har inga minnesbilder av det. Jag har fortfarande känslor av skam och tanken på händelsen ger mig ångest. Eftersom jag skäms har jag aldrig talat med någon om det, men det har nog satt djupa spår. Jag intalar mig själv att det inte är något att skämmas för, att det vara han som utnyttjade mig. Men det tog nog ganska länge innan jag slutade tycka illa om mig själv på grund av det här.

Blir kallad hora

Folk som busvisslat efter en, kommit med kommentarer, inviter, försökt tvinga en med på öl eller till deras hem...folk har skrikit ”hora” efter en. Och då är jag en ”ordentligt” klädd människa som varken dricker eller röker eller ens festar. Allt det här har hänt mitt på ljusa dagen. Ibland till och med i trapphuset i byggnaden där jag bor.

Kompisens pappa tog mig på brösten

Jag var hos min kompis efter en utekväll i en ungdomspark. Morgonen efter tog kompisens pappa på mitt bröst innanför t-skjortan. Vet fortfarande inte om han var full. Jag har pratat med skolkuratorn flera gånger. Några kompisar och en av mina systrar vet också om det. Jag har nog kommit över den värsta smärtan men jag kan inte leva en normal dag utan att vara rädd för varenda man i min närhet.

Jag går aldrig till gymet ensam

Jag går på ett gym där det finns killar, både äldre och yngre, som är ganska slemmiga. Då jag sprang på löpband en gång var det två typer som tittade på mig och kommenterade hur mina bröst studsade. De var kanske lika gamla som min pappa. Jag slutade genast och gick därifrån. En annan gång kom han som jobbade där och tog mig om midjan och frågade om jag behövde hjälp. Och han menade nog inte det, för i spegeln blinkade han åt mig, så han bara ville ta på mig. Jag går aldrig dit ensam, utan bara tillsammans med kompisar eller med våra tränare.

Tjejer marineras i sexuella trakasserier

Oj, tusen gånger! Allt från att min kropp blir offentligt bedömd av killar och män till att bli förföljd på väg hem från nattåget. Att bli tafsad på skolan, på fester, på baren. Att bli ombedd att visa brösten. Pappas vänner som ogenerat stirrat på mina bröst på hans 50-årsfest. Har ibland sagt åt killen/mannen, oftast med resultatet att de blivit arga. Jag har fått en drink i ansiktet, blivit utskälld och fått höra många svordomar. Oftast känns det inte tryggt att säga till och lika ofta är det så inbyggt i vardagen att det liksom bara ingår i interaktionen mellan män och kvinnor. Och det är ju helt sjukt!!! De flesta killar har noll koll på sin egen roll i det här, hur vanligt det är att kvinnor blir utsatta, hur jobbigt det är och hur mycket det begränsar ens liv. Hur ovanligt det är att killar lägger sig i och säger ifrån då någon utsätter en för sånt här. Istället handskas vi med sexuella trakasserier som något som händer någon enstaka gång, inte som att tjejer de facto marineras i sexuella trakasserier under hela uppväxten.

Han tafsade mig i ansiktet

En 35-årig man jag trodde jag kunde lita på följde mig hem från en fest. Jag var stupfull. Hela tågresan hem rörde han mig i ansiktet och på armarna och sa att jag var så söt och liten. Jag har aldrig känt mig så rädd och hjälplös.

-
Bild: YLE/Rose-Marie Sundström

På fester och barer

Många vittnar om att det inträffar en hel del otrevliga händelser då de är på fest. Både på hemmafester och på restauranger och barer.

En gång när jag var på en bar kom en främmande kille fram och tog mig på min röv. Mina kompisar (också killkompisar) sa att jag skulle ta det som en komplimang. Men jag får ännu gåshud och blir äcklad av tanken

Ta del av fler berättelser om sexuella trakasserier som skett på bland annat fester här:

På fester och barer

Ingen höjer på ögonbrynen

På baren blir jag konstant tafsad på röven. Jag har också varit med om otaliga gånger då ett nej inte har räckt för att få någon att sluta dansa eller prata med mig. Det här är så pass vanligt att ingen höjer på ögonbrynen då man berättar. Det är bara att gå vidare med livet och inse att det ofta är precis så här flickor blir behandlade på utekvällar. Jag har fått nog och jag vet många andra som också har det.

Utsatt flera gånger - främmande man planerade våldtäkt

När jag var 13 år och hade druckit mig full slocknade jag bland en massa folk. Hade en flickkompis som tog hand om mig, men två killar kom fram till henne och sa att de kunde ta hand om mig. Att ta hand om mig betydde då att de skulle tafsa på mig och ta en bild där den ena håller sin hand på min rumpa. Den bilden skickade han till en grupp där hans kompisar var. Två av de här personerna gick i 9:an då och var väldigt onödiga mot flickor, bland annat mot mig och min bästa vän. Man gick i korridorerna med dem efter sig och dom kallar en för elaka saker, försökte tafsa och så. Vad än vi gjorde så slutade de inte.

När jag var 12-13 år brukade jag och mina vänner vara vid ett café och umgås, men ibland blev det lite väl obehaglit. Det fanns två killar som gjorde så att jag knappt kunde stiga upp därifrån, eftersom jag då fick en smätt på rumpan eller brösten. De brukade sitta bredvid mig så det var trångt. Då brukade jag sitta med händerna ovanför brösten. Ibland då jag skulle gå sade min vän "gå int, han sa att han skulle ta dig på fittan". Eftersom killarna var utländska så förstod jag inte vad de sa. Då var det bra att jag hade en flickkompis som kunde språket.

Detta hände för ett halvår sedan, då jag var 14. En äldre man i 30-års åldern hade lagt till mig som vän på facebook. Lade inte märke till det först, men sen blev han lite skum av sig och började fråga vilken skola jag går i och han skrev att han inte är avundsjuk fast jag skulle ha flera pojkvänner. Efter en tag fick jag höra från min bästa vän att den här mannen hade pratat om mig åt nån kompis som i sin tur hade berättat åt min vän. Den här mannen hade sagt att han planerade våldta mig. Då blev jag helt fullständigt i panik. Den här mannen bor i samma stad, fast jag hade aldrig sett honom förut och visst inte riktigt var han rörde sig. Genast jag kom hem så berättade jag åt min mamma och vi polisanmälde det.

Tafsade och skickade nakenbilder

Ofta när jag är på fest så kommer det fram flera killar som tafsar mig mellan benen. En gång började en kille klä av mig. Jag knuffade iväg honom...Jag mådde dåligt efteråt. På Snapchat får jag ofta nakenbilder av killar när dom visar penisen. Och en massa frågor om jag vill skicka ”nudes”.

En främmande man satt in handen under min kjol

En man har på dansgolvet satt sin hand under min kjol och fingrat mig när jag dansade med mina vänner. Hade aldrig sett eller talat med mannen förut. Jag gick genast hem.

Killen tafsade och hans kompisar hejade

På en fest dansade jag med en kille som började klämma mig på rumpan. Hans kompisar hejade på honom. Jag knuffade bort honom men han kom efter mig och fortsatte dra i mig och hålla på. Vi var ganska fulla. Men då det här hände blev jag nästan helnykter på en gång. Jag hämtade min kompis och sa att vi måste bort från festen. Jag var nästan i panik, så vi for hem. Berättade inte åt nån annan än kompisen. Jag går inte i samma skola som den här killen. Skulle må illa om jag såg honom.

Killarna går på disco för att tafsa

Då vi är på disco finns det alltid killar som står och hänger vid vessorna eller där man hänger kläderna. Sen då man ska gå förbi dom börjar de klämma och tafsa. Det är hemskt. Ingen vill ha en hand under kjolen eller på brösten. Aldrig att de här killarna skulle dansa eller så. De är på disco bara för att stå och tafsa. Alla som är på discot vet nog om hur det är.

Han satt handen innanför byxorna

Jag är en kvinna i 25-årsåldern. Då jag var på en lugn krogkväll med min pojkvän kom en vuxen, berusad man och för in handen i mina jeans på ryggsidan. Långt ner. Jag blir paff och upprörd och får ur mig en högljudd svordom och ”bete dig, vuxna karl!”. Han bara ser på mig och vinglar kanske till lite. Sen går jag och min pojkvän och sätter oss någon annanstans.

Alla såg men ingen gjorde något

En gång när jag var på en bar kom en främmande kille och tog på min röv. Mina kompisar (också killkompisar) sa att jag skulle ta det som en komplimang. Men jag får ännu gåshud och blir äcklad av tanken. Genast jag märkte att någon tog på mig sexuellt så knuffade jag bort killen och han sprang iväg. Alla runt omkring mig såg vad som hände, men ingen gjorde något. Jag berättade för en väktade, vad som hade hänt, men inget gjordes åt saken. Det är inte första gången någon rör mig mot min vilja...

Efteråt önskar jag alltid att jag hade sagt något

Som 14-åring var jag på en fest som eleverna i min högstadieskola ordnade. Bredvid dansgolvet fanns bord och stolar där många grupper satt och tog paus från dansandet. Jag försökte klämma mig in till en av stolarna närmare väggen, då jag kände att nån knep mig på rumpan. Jag vände mig om och såg en gymnasie-elev sitta och hånle. Jag var så chockad över situationen att jag inte fick ett ord ur mig, utan jag bara stirrade på honom. Nu som 23-åring har jag råkat ut för många andra saker också, både fysiska och psykiska. Mest är det tillfällen då någon ropat något på gatan eller kommenterat min kropp då jag går förbi. De här händer så plötsligt att jag inte har en chans att säga ifrån, men efteråt önskar jag alltid att jag hade sagt något. Ibland känns det som att man borde gå med blicken sänkt mot marken för att inte nån ska få intrycket att man är intresserad.

Jag håller käft och är förberedd på allt

Två våldtäktsförsök. Den ena gången då jag varit enda tjejen på festen och uppskattat den manliga uppmärksamheten tills den blev full och visade sin fysiska övermakt med att tränga in mig på vessan och sätta ett par fingrar mellan mina ben. Jag drog därirån utan trosor, men med oskulden i behåll. Den andra gången inträffade i samband med en festival, i skogen utanför festivalområdet. Jag sparkade killen mellan benen och sprang för livet. Efter de här erfarenheterna har jag blivit väldigt mycket smartare och lärt mig att jag inte kan lite på någon. Speciellt inte med rusmedel i kroppen.

Jag har också fått många kommentarer på bussen och på stan, händer som klämmer på min kropp i skydd av dansgolvet, min lärares hand lite tankspritt, högt upp på mitt lår. Jag har lärt mig att inte säga något om jag inte är hundra på att jag kan lita på människorna runt mig, för säger man något kan situationen ta väldigt oväntad riktning. En negativ sådan. Därför håller jag käft och ser till att jag är förberedd på allt och iakttar min omgivning systematiskt för att kunna förutse risksituationer. Nuförtiden är jag rätt så duktig på det här. Jag vet vilka tider och var jag kan röra mig tryggt och vilken kassa jag ska ta i butiken för att undvika butikschefens ”smickrande kommentarer”. Jag vet vilken buss jag kan åka och ha på mina hörlurar och när det är bäst att bara låtsas lyssna på musik...Men mest håller jag mig för mig själv. Jag går inte på barer mera för jag orkar inte med fulla människor som tafsar eller med diskussioner som går snett. Orkar inte med uppmärksamheten jag får som kvinna. Om alternativet är kaos och ett konstant behov av att skydda mig själv lever jag hellre ett stilla liv, i lugn och ro, för mig själv.

När jag vaknade låg han bredvid och tafsade

Jag var 17 år och hade varit på hemmafest hos en kompis. Jag skulle sova över där också, i ett gästrum. På festen hade jag hånglat med en av killarna, som jag inte kände från tidigare. På morgonen varknade jag av att den här killen låg och smekte mig, pussade mig och började tafsa allt mer. Till slut var hans hand innanför mina trosor. Jag var oskuld då och hade aldrig gjort något liknanade med en kille. Jag var livrädd och vågade inte röra mig, så jag låtsades sova. Efter ett tag tröttnade killen för han steg upp och gick, medan jag låg kvar och kände mig sjukt äcklig. Fast jag inte hade gjort något fel kände jag mig skyldig för det som hänt. Jag berättade bara åt kompisen som hade ordnat festen. Men jag skämdes så mycket att jag ändrade lite på historien och fick det att låta som att jag varit med på allt.

Han tafsade på mig och sedan spreds rykten om mig

Jag var på en fest och träffade en kille. Senare började vi kyssas. Efter en stund gick vi och satte oss för att prata, för det är ju helt normalt. Men istället började han tafsa på mina bröst och dra ner min skjorta och försökte gå innanför min bh. Jag frågade vad han sysslade med och han sa att han vill ligga med mig. Jag fick panik, för jag gör inte sånt med vilken person som helst. Jag sa snabbt att jag ska gå till min kompis så att hon inte behöver vara ensam. Jag skämdes när jag gick till henne och berättade vad som hade hänt. Resten av kvällen var jag hela tiden i närheten av min kompis.Någon från min skola hade sett vad som hänt på festen. Och dagen efter festen spred de ut ett rykte att jag varit med två killar samma kväll. Jag hade ju bara pratat med den ena killen och den andra killen hade gjort saker med mig som jag inte ville. De hade ingen rätt att sprida ett rykte om mig som inte alls stämde. Killen hade ingen rätt att tafsa på mina bröst utan tillåtelse bara för att vi hade kysst varandra. Ännu i dag är jag så förbannad på de personer som spred ett falskt rykte om mig till alla i min klass!

Jag låg som förstelnad och kunde inte säga nej

När jag var 15 år bjöd en kille över mig för att titta på film. Dum som jag var åkte jag dit. Killen var 21 och jag borde ju ha insett att det inte var någon bra idé att åka dit. Dessutom hade jag bara pratat med killen över internet, aldrig sett honom IRL (in real life, i verkliga livet red.anm.)

Väl där kollade vi film. Efteråt, vid tvåtiden på natten, sa han att jag kunde sova över hos honom, för jag hade ganska lång väg hem. Okej, tänkte jag, jag kan sova på soffan. Efter ett tag ropade han från sovrummet, att jag skulle komma dit. Dum som jag var gick jag dit och kröp ner i dubbelsängen bredvid honom, med både byxor och huppare på. Efter en stund började han tafsa på min kropp. Han frågade om jag faktiskt skulle sova med alla kläderna på, för det skulle ju bli så varm. Jag tog av hupparen och tänkte sova med linne och långbyxor. Hans beröring fortsatte och jag blev allt mer obekväm, men fick inte fram ett ord. Jag kunde inte säga nej. Det var som att hela jag var förstelnad. Killen fortsatta bara och slet av mig både byxor och trosor. Han tog av sina egna kalsonger och plötsligt låg jag under honom. Där låg jag, en 15-årig oskuld, och blev våldtagen. Jag kunde fortfarande inte säga nej. Kunde inte röra mig utan jag bara låg där och trodde att det var mitt eget fel. Jag sov inte en blund den natten. Jag bara låg och tänkte på hur äcklig och vidrig jag var. Vilken slyna.

Jag berättade aldrig åt någon vad som hänt. Jag skämdes för mycket för att våga berätta. Jag trodde att det var mitt fel att det hänt. Ännu i dag är det ingen som känner till vad som hände. Jag har försökt berätta åt några av mina närmaste vänner, men de vet inte allt. Efter den här händelsen har jag haft otroligt svårt att lita på killar. Och jag chansen att jag någonsin kommer att lita till hundra procent på en kille är som bortblåst.

Ingen höjer på ögonbrynen

På baren blir jag konstant tafsad på röven. Jag har också varit med om otaliga gånger då ett nej inte har räckt för att få någon att sluta dansa eller prata med mig. Det här är så pass vanligt att ingen höjer på ögonbrynen då man berättar. Det är bara att gå vidare med livet och inse att det ofta är precis så här flickor blir behandlade på utekvällar. Jag har fått nog och jag vet många andra som också har det.

Utsatt flera gånger - främmande man planerade våldtäkt

När jag var 13 år och hade druckit mig full slocknade jag bland en massa folk. Hade en flickkompis som tog hand om mig, men två killar kom fram till henne och sa att de kunde ta hand om mig. Att ta hand om mig betydde då att de skulle tafsa på mig och ta en bild där den ena håller sin hand på min rumpa. Den bilden skickade han till en grupp där hans kompisar var. Två av de här personerna gick i 9:an då och var väldigt onödiga mot flickor, bland annat mot mig och min bästa vän. Man gick i korridorerna med dem efter sig och dom kallar en för elaka saker, försökte tafsa och så. Vad än vi gjorde så slutade de inte.

När jag var 12-13 år brukade jag och mina vänner vara vid ett café och umgås, men ibland blev det lite väl obehaglit. Det fanns två killar som gjorde så att jag knappt kunde stiga upp därifrån, eftersom jag då fick en smätt på rumpan eller brösten. De brukade sitta bredvid mig så det var trångt. Då brukade jag sitta med händerna ovanför brösten. Ibland då jag skulle gå sade min vän "gå int, han sa att han skulle ta dig på fittan". Eftersom killarna var utländska så förstod jag inte vad de sa. Då var det bra att jag hade en flickkompis som kunde språket.

Detta hände för ett halvår sedan, då jag var 14. En äldre man i 30-års åldern hade lagt till mig som vän på facebook. Lade inte märke till det först, men sen blev han lite skum av sig och började fråga vilken skola jag går i och han skrev att han inte är avundsjuk fast jag skulle ha flera pojkvänner. Efter en tag fick jag höra från min bästa vän att den här mannen hade pratat om mig åt nån kompis som i sin tur hade berättat åt min vän. Den här mannen hade sagt att han planerade våldta mig. Då blev jag helt fullständigt i panik. Den här mannen bor i samma stad, fast jag hade aldrig sett honom förut och visst inte riktigt var han rörde sig. Genast jag kom hem så berättade jag åt min mamma och vi polisanmälde det.

Maria Sveland sitter på en bar
Bild: Charlotte Lindroos

Majoriteten är flickor och kvinnor

Majoriteten av berättelserna som skickats in till Svenska Yle är från kvinnor och flickor. Men pojkar och män utsätts också för sexuella trakasserier. År 2013 uppgav 46 procent av pojkarna i högstadieåldern att de utsatts för sexuella trakasserier.

Av de berättelser som kommit in till Svenska Yle finns en berättelse från en kille.

Jag som kille har otaliga gånger blivit påklämd på de flesta ställen (rumpa, armar, lår, mage och bröst) av kvinnliga kollegor, kvinnliga vänner och okända berusade kvinnor. Detta följs oftast av komplimanger om muskler och sånt.

Inga gränser

Sexuella trakasserier kan ske var som helst och när som helst till exempel på jobbet.

En manlig kollega överrumplade mig sista dagen på sommarjobbet genom att komma bakifrån och klämma om ena bröstet. Då jag slog ifrån mig sa han bara att det inte var farligt, att han bara måste prova

Måste unga stå ut med det här?

I många berättelser märks en uppgivenhet över de sexuella trakasserierna. Flera som skrivit konstaterar att sexuella trakasserier är något som flickor och kvinnor helt enkelt är tvungna att stå ut med.

På baren blir jag konstant tafsad på röven. Jag har också varit med om otaliga gånger då ett nej inte har räckt...Det är bara att gå vidare med livet och inse att det ofta är precis så här flickor blir behandlade på utekvällar

Sexuella trakasserier kan också begränsa livet.

Jag går inte på barer mera för jag orkar inte med fulla människor som tafsar eller med diskussioner som går snett...Om alternativet är kaos och ett konstant behov av att skydda mig själv lever jag hellre ett stilla liv i lugn och ro, för mig själv

Vårt upprop till unga, att dela med sig av sina erfarenheter av sexuella trakasserier, gav stort gensvar. Vi fick in nästan femtio berättelser. Tack för att ni berättade!

Hur kan vi komma tillrätta med sexuella trakasserier? Kanske genom att satsa mer på frågor om jämställdhet och genus i skolan. Läs mer här.

Här kan du få hjälp

Har du blivit utsatt för sexuella trakasserier och vill prata med någon? Bland annat här kan du få hjälp:

  • Ungdomsakademin Luckan kan man ställa frågor anonymt till Unginfos personal och andra sakkunniga.
  • Chatten Sluta panta är öppen tre kvällar i veckan. Där svarar professionella handledare på frågor från unga. Chatten är ett samarbete mellan bland annat Ungdomsakademin Luckan, Finlands Svenska Skolungdomsförbund (FSS), Folkhälsan och Radio X3M.
  • Våga fråga är ungdomsinformationen Decibels tvåspråkiga rådgivningstjänst i Österbotten.
  • Brottsofferjouren får brottsoffer stöd och råd. Där finns också specifik information till unga brottsoffer.
  • Hjälp och stöd till kvinnor och flickor som upplevt våld, hot eller rädsla ger Kvinnolinjen.
  • Kvinnor och flickor som utsatts för sexuellt våld eller utnyttjande kan också vända sig till tukinainen.

Artikeln updaterades 23.5 med information om vart man kan vända sig om man upplevt sexuella trakasserier.