Nordenswan: Därför vinner Lejonen mot USA – tre teser

En iskallt tänkande ishockeyanalytiker satsar säkert inte många currywurstar på Finlands beskedligt tuffande lagmaskin mot USA:s visslande överhastighetsmotorer. Mardrömsscenariot är att Lejonbackarna i pausintervjuerna uppgivet förklarar att "därifrån kom dom och ditåt (= mot vårt mål) stack dom".

Men det är bara vår folksjäls inneboende extrempessimist som överöser oss med dylika mörka tankar. Lyssna hellre på den livsbejakande populistoptimisten som tror på seger via tre nyckelpunkter.

1. Bästa möjliga generalrepetition

Finland spelade sin sista gruppspelsmatch mot turneringens bästa lag – som dessutom körde 30 minuter på 95 procent av maxkapaciteten. Värre blir det inte, snarare tvärtom. USA är på många sätt väldigt likt Kanada: hyperexplosiv skridskoåkning, blixtsnabba spelvändningar, tuffare än Finland i varje närkamp och dödligt effektiva i avsluten. Men: en halv monsterlängd mindre skräckinjagande än Lönnlöven.

Och framförallt saknar USA Kanadas attityd: där kanadickerna nuförtiden går in mot varje motståndare med hög moral, ligger det av någon orsak i USA:s hockeytradition att bli övermodiga då man har flyt.

Det här är Lejonen största chans: Finland är förberett att kämpa för livet – USA kanske tror att efter Ryssland så är den molokna Lejontruppen en munsbit på väg mot finalen. Det gäller för Finland att ha Kanada kvar i tankarnas backspegel direkt från första nedsläpp – och skaffa sig ett resultatmässigt övertag tidigt!

2. Chans till omstart

Alla vet vi hur bra det känns att få en andra chans när man sumpat bort den första – och hur starkt det kan påverka prestationen. För Lejonens del var vistelsen i Paris en trög och olustig historia från start. I inget skede lyckades man egentligen bryta den negativa trenden. Även alla positiva resultat skrapade Lejonen ihop med pärlor av kallsvett på pannan.

Nu lämnar laget plötsligt Paris – där ingen ens intresserar sig för hockey – bakom sig och får den där eftertraktade andra chansen att börja om VM i Köln. Där är det på riktigt fest i Europas största ishall.

En fin stämning passar Lejonen perfekt: ishockey är en utpräglad känslo- och attitydidrott. Hjärta, intensitet och tron på sina möjligheter har oftast en helt avgörande betydelse.

Som grädde på det moset är dessutom turneringens upplägg: plötsligt har USA:s fina gruppspel absolut ingen betydelse. Allt hänger på en match, mot en underdog, som ändå i närhistoriskt perspektiv sällan i praktiken är en underdog då det börjar vankas slutspel. Ajabaja Eichel & co...

3. Marjamäki toppar laget (förhoppningsvis)

Nu är det då slut på transportsträckan och socialhockeyn. Resultat är absolut det enda som räknas. En klok coach – vilket förhoppningsvis Lauri Marjamäki är – inser faktum och satsar på att låta de bästa spela så mycket det bara klarar under den möjligtvis sista matchen i VM 2017.

I vilket fall som helst är det ju maximalt tre matcher kvar under de fem återstående VM-dagarna efter gruppspelet. Det är bara att köra hårt med lagets smala spjutspets: Aho, Rantanen, Filppula, Honka, Savinainen, Hietanen och fjärde kedjan

Och så är det bara att hoppas och tro på att exemplet visar vägen och även det övriga laget höjer sig i den finfina omgivningen som Kölnarenan bjuder på.

Tips: Finland går för andra gången i turneringen upp till en 3–0-ledning i första perioden. USA jagar hämnd som kränkta comancher i två perioder. Men trots att pucken knappast lämnar den finska försvarszonen på 40 minuter, så klarar Lejonen den här gången biffen med tur – och framförallt – inställning: 3–2 under ordinarie speltid (skotten 18–38).

Vuojärvi: Därför förlorar Lejonen mot USA

Tre orsaker varför det blir respass för Finland i kvarten.