Bärtils bokklubb: Anna Gullichsen förenar nytta med nöje

För Anna Gullichsen är det viktigt att inte underskatta barn och i sina bilderböcker om Saga Blom och kossan Betty bjuder hon på en hel del kunskap och klokskap.

När jag avtalade om träff med Anna Gullichsen för att prata om hennes bilderböcker hade jag hoppats på att vi skulle ha kunnat sitta i hennes lummiga trädgård och dricka kaffe, men när dagen kom var det kyligt och duggregnigt så vi beslutade oss för att sitta inomhus.

Men frågan som infinner sig är vad hennes sagofigur Saga Blom hade gjort en trist dag som denna?

- Saga hade antagligen suttit inne med farmor och planerat vårsådden och ritat fina skyltar för planteringarna, tror Anna Gullichsen.

Bokserien om den trädgårdsintresserade flickan Saga Blom består av fyra bilderböcker: Saga Blom (2008), Saga Blom och snöflickan (2009), Saga Blom kollar in våren (2011) och Saga Blom och djungelspöket (2014).

Hur kom Saga Blom till?

- Jag har fem barn och mitt yngsta barn heter Karolina. När hon var liten jobbade jag i trädgårdsbranschen och ”skrapabullan” Karolina följde med mig till mitt arbete på en stor trädgård. Hon var ett rätt ensamt barn men hon kände sig aldrig särdeles ensam eftersom hon hade en låtsaskompis, en käpp, som hon lekte med. Jag var oerhört fascinerad över hennes förhållande till den här käppen, och jag funderade på om det kanske skulle kunna gå att skriva om … så jag döpte Karolina till Saga Blom och käppen till Pyrus Communis som betyder päron på latin. Käppen var nämligen en restgren från ett päronträd som i tidernas morgon hade fallit omkull.

Livet i Sjundeå speglat i böckerna

Saga Blom vistas ofta hos sin farmor som bor i ett sandfärgat hus med blåa fönsterkarmar beläget bakom syrenhäcken uppe på en kulle som sluttar ner mot en å.

Tillsammans bildar de fyra böckerna en årscykel där man kan följa farmor och Saga i trädgården under såväl de mest hektiska sommarskördedagarna som vinterns lugnare viloperiod.

- När jag började skriva om Saga Blom jobbade jag som trädgårdsmästare på heltid och i trädgårdsbranschen är årstiderna väldigt centrala. Man måste ständigt planera för hela året och förbereda för kommande säsong.

”Finns det någon blomma som blommar på vintern, farmor? frågar Saga. ”Oui, ma chérie, julrosen kan blomma mitt i vintern eller tidigt på våren. På farfars tid blommade julrosen nere vid skjulet ofta till jul. Men han hade sina konster, vet du.”

ur ”Saga Blom och snöflickan” (2009)

I böckerna om Saga Blom finns en massa sakkunskap och tips insprängda både i text och bild, liksom faktarutor och recept på bl.a. päronmarmelad och fransk lökpaj.

- I min familj är vi väldigt intresserade av matlagning och jag skulle väl säga att böckerna på sätt och vis speglar vårt liv i Sjundeå där vi bodde vid den här tiden.

Mormors mor modell för farmor

Saga Bloms farmor kommer från Frankrike, och Anna Gullichsen understryker att det inte är hennes egen farmor som varit förebild för böckernas farmor, utan snarare hennes mormors mor:

- Min mormors mor var nog inte lika excentrisk som Sagas farmor som älskar sin trädgård även om hon är lite lat och inte alltför nitisk, till skillnad från hennes döde make, trädgårdsmästaren Bi Blom, och Pyrus som ser till att trädgården blomstrar och mår bra.

I farmors trädgård liksom i Botaniska trädgården stöter Saga Blom på olika spännande figurer och varelser som bidrar till hennes upptäckariver och nyfikenhet:

- Det är ett sätt att hitta på en berättelse, och farmor är för sin del med på noterna utom en gång när det blåser upp till ett svartsjukedrama i boken som utspelar sig om våren. Den hjälpsamma grannen, ornitologen Putte, skapar slitningar mellan Saga och farmor, men han är också den som avvärjer den lilla krisen – samtidigt som han lyckas lära Saga ett och annat om fåglar.

Högt uppe i fikonträdet prasslar det till. Saga blir lite rädd först. Hon tittar upp men ser bara bladen som rör sig. Farmor nästan snarkar. Där får hon inget svar. Saga tittar upp igen. Citronträdets frukter gungar. Sen ser hon en liten, liten tass som blixtsnabbt försvinner ur sikte.

ur ”Saga Blom och djungelspöket” (2014)

Saga och Maja ett slags syskonsjälar

Den svenska författaren Lena Andersson har skrivit ett flertal böcker om Maja, en flicka som på samma sätt som Saga älskar blommor, djur och natur.

På samma sätt som Lena Andersson strör in klokskaper och nyttigheter i sina böcker lär Anna Gullichsen såväl barn som vuxna en hel del om det vi ser omkring oss i naturen.

Anna Gullichsen säger att hon läst böckerna on Maja med stor behållning och hämtat en del inspiration från Lena Anderssons böcker, men att Saga Blom kom att fara iväg med henne på sitt alldeles egna sätt och att det var spännande att följa henne och att ta del av hennes upptåg.

Nyfikenhet och vetgirighet

Förutom att Anna Gullichsen är utbildad trädgårdsmästare är hon också Steinerpedagog och jag undrar om hon kanske trots allt har någon liten pedagogisk baktanke i bakhuvudet om att lära dagens barn ett och annat på vägen om djur och natur?

- Inte på ett medvetet pedagogiskt sätt i alla fall. Barn är naturligt vetgiriga och om det är något de vill veta tar de reda på det. Givetvis finns det också barn som inte är särdeles intresserade av faktabiten i mina böcker, men de kan läsa sagan för sig och strunta i all fakta. Jag brukar också använda mig av ganska svåra ord. Man ska inte göra det alltför lätt för sig eller underskatta barnen, de har en alldeles egen upptagningsförmåga.

Anna Gullichsen påpekar att det är oerhört viktigt att all fakta som ingår i böckerna är korrekt:

- Man måste vara noga och berätta exakt på pricken som saker och ting är och inte fantisera lite ditåt. Allt måste stämma så att vem som helst kan kolla upp det i ett lexikon. Jag tycker också att latinska namn är väldigt poetiska och vackra, och jag har använt mig av latin också när jag skrivit poesi.

En alldeles speciell sorts ko

När Anna Gullichsen hade skrivit klart tre böcker om Saga Blom ville hon byta miljö och skrev en bok om Highland cattle-kon Betty som med charm och chosefrihet räddar den indragningshotade Gröna busslinjen.

- Det kändes skönt att skriva om en stad efter att jag under en så pass lång tid hållit mig till idyllen och trädgården. Det var också en lättnad att kunna fantisera fritt och inte behöva bry sig om alla fakta. Bokserier är på sätt och vis roliga att skriva, men man är också bunden vid en viss figur och det kan kännas lite jobbigt.

Cara Knuutinen har illustretat alla Anna Gullichsens böcker och i de två böckerna om Betty, dvs. Betty är en speciell sorts ko (2012) och Betty i luften (2016), kan man känna igen delar av Helsingfors som fond för händelseförloppen.

När Anna Gullichsen i början av 2000-talet arbetade som lågstadielärare fastnade hon för bilderna i Läseboken.

Illustrationerna var gjorda av Cara Knuutinen och Anna tänkte att hon gärna skulle se Cara som illustratör till sina eventuella kommande böcker. När manuset till den första Saga Blom-boken blev antaget presenterades Anna och Cara för varandra och Anna säger att det var ”kärlek vid första ögonkastet”:

- Vi jobbar var för sig, men jag litar fullständigt på Cara. Om hon kör fast någon gång försöker vi lösa upp knuten tillsammans, men hon har fria händer att göra precis som hon vill. Det har varit ett jättebra samarbete eftersom det känns som om vi har liknande bildspråk i huvudet.

Hur veta vad barnen vill ha?

Idag utkommer det en hel del bilderböcker för barn och jag undrar om Anna upplever att hon borde nischa sig på något sätt för att sticka ut från mängden:

- Man måste alltid försöka hitta sin egen grej, och det känns som att uppfinna hjulet på nytt varje gång. Att jobba med bokserier är givetvis tryggt och det finns alltid en efterfrågan på en uppföljare till en bok som haft framfång. Samtidigt är det roligt att försöka hitta fram till något nytt, även om jag tycker illa om det trendiga uttrycket ”att nischa sig”.

Anna berättar att hon använde sina egna barn som provkaniner, gratis lektörskraft och bollplank när de var små, och idag är det framför allt barnbarnen som får ställa upp med expertisen:

- Mina barnbarn läser förvisso vänligt och artigt mina böcker, men jag tror att de kanske helst av allt skulle vilja ha något annat – och vad detta ”något” är vet jag inte riktigt än, men jag håller på att försöka bena ut det …

Anna Gullichsen om sitt författarskap

16:56

Vad tycker du bäst om att läsa för ditt barn? Har ni favoritförfattare och -illustratörer som ni återkommer till? Vill barnet läsa samma bok om och om igen? Dela gärna med dig av era bästa boktips till #bärtilsbokklubb!