Yrsa Stenius: "Det blir vilda västern utan ONM"

Yrsa Stenius, före detta Pressombudsman i Sverige, tycker att diskussionen om Opinionsnämnden för massmedier är oroväckande. Yles chefredaktör Atte Jääskeläinen sade på lördagen i en intervju till Helsingin Sanomat att Yle kan lämna ONM och grunda ett eget granskningsorgan, men backade senare från uttalandet.

Chefredaktören för Yles finska nyheter, Atte Jääskeläinen, hamnade på lördagen igen i blåsväder på grund av ett uttalande i Helsingin Sanomat.

I tidningen lade Jääskeläinen fram möjligheten att Yle kan lämna Opinionsnämnden för massmedier (ONM), det vill säga journalistikens etiska övervakningsorgan, och låta Yle grunda ett eget övervakningsorgan.

- Yle är ju frivilligt med i ONM. Om ONM för starkt lägger sig i Yles journalistiska linje måste Yle säkert grunda ett eget organ, sade Jääskeläinen till HS.

Uttalandet drog igång en het diskussion på sociala medier och under dagen har Jääskeläinen backat från förslaget.

- Jag ville understryka att det bara är Yle som bestämmer om sin journalistiska linje och att de etiska principerna måste slås fast inom Yle som också själv får definiera dem, säger Jääskeläinen till Yles finskspråkiga nyheter.

På Twitter skriver Jääskeläinen att han begick ett misstag då han uttalade sig slarvigt och att han är för en stark opinionsnämnd.

ONM:s ordförande Elina Grundström har sagt sig vara förbluffad över Jääskeläinens utspel.

Medieforskaren Anu Koivunen säger till HS att det ser ut som om Jääskeläinen försöker skaka ONM:s ställning, oberoende om han varit sarkastisk i sin kommentar eller inte.

Vad händer om medierna struntar i ONM? – ”Vilda Västern”

Yrsa Stenius, som både varit chefredaktör på Aftonbladet (1982 - 1987) och jobbat som Allmänhetens Pressombudsman i Sverige (2007 - 2011), tycker att det är oroväckande att ONM ifrågasätts.

- Det är ett sluttande plan. Om stora mediehus börjar nonchalera de här besluten och istället går sin egen väg, då är systemet ganska snabbt slut, säger Stenius till Yle Nyheter.

Det är frivilligt för mediehusen och deras intresseorganisationer att vara medlemmar i opinionsnämnden. Därför är också ONM helt och hållet beroende av mediehusens förtroende, säger Stenius.

Om medierna struntar i fällande beslut från ONM tappar systemet sin legitimitet.

- Om man inte har en granskningsrutin är det rätt hänt att det blir vilda västern i publicistiken.

Diskussionen om Yles journalistiska ledning har pågått sedan i vintras. Under söndagen trendade diskussionen om rundradiobolaget igen på sociala medier.

Då ONM fällde Yle för agerandet i bevakningen av Sipiläs kopplingar till gruvbolaget Terrafame meddelade Yle att man är ödmjuk inför beslutet men att man inte håller med ONM.

Stenius skulle gärna se att mediehus tog de fällande besluten på större allvar.

- Man ska inte leka med det här, även om det verkar som om det är frivilligt och alla kan skita i det eftersom ingenting händer. Men på sikt händer det nog.

På vilket sätt skulle tidningsläsare och tv-tittare påverkas om opinionsnämnden skulle försvinna?

- Det skulle förmodligen innebära en brutalisering av journalistiken. Läsaren skulle säkert reagera på osakligheter eller kränkningar som går emot mediernas uppgift att tjäna det fria ordet.

- Förutom att trovärdigheten för medierna försämras sänks ockå den etiska nivån sakta tills man till exempel publicerar bilder på lik, rapporterar om folks sexliv eller har dolda kameror i sängkammare, vilket inte är så hemskt roligt.

Varför finns ONM? – ”För att medier, inte domstolar, ska få bestämma om vad som publiceras”

Både Pressens Opinionsnämnd i Sverige och Opinionsnämnden för massmedier i Finland upprätthålls av medierna själva.

I Finland är det en rad fackförbund, intresseorganisationer och mediehusen som finansierar ONM. Idén är att värna om yttrandefriheten genom självreglering, så att inte politikerna ska behöva lägga sig i vad som är okej att publicera.

- Det här fungerar fortfarande. Trots flera hot om att skärpa yttrandefriheten genom åren har politiker aldrig gått in och stramat åt lagen, säger Stenius.

I Sverige grundades opinionsnämnden redan i början av 1900-talet då det i riksdagen höjdes röster för att strama åt tryckfrihetslagen. En av orsakerna var att tidningarna i Sverige hade blivit allt mer fokuserade på personjournalistik, vilket bland annat drabbade politiker.

Publicistklubben, som grundade opinionsnämnden, ville förhindra en inskränkning av yttrandefriheten genom att själva städa bort de värsta övertrampen i tidningarna. Ett av opinionsnämndernas viktigaste verktyg är de gemensamma journalistreglerna.

- Om de här etiska reglerna skulle lyftas in i lagen skulle domstolarna få makten över yttrandefriheten.

- När det händer kan det snabbt uppstå ett väljartryck för att riksdagen ska gå in och strama åt lagarna och den "orejäla" journalistiken. Alla betydelsefulla nya regleringar mot det fria ordet är en förlust mot yttrandefriheten, demokratins viktigaste grundpelare.

Kan Yle lämna ONM och grunda ett eget etiskt råd? – ”Ja, men det blir inte bra”

Det finns ändå ingenting som skulle hindra Yle från att göra just som Jääskeläinen antydde i sitt infall i Helsingin Sanomat, alltså att gå ur ONM och grunda ett eget etiskt kontrollorgan.

Enligt Stenius är det den typens system som tillämpas av medier på andra håll i Europa och i USA.

- Men erfarenheterna är inte särskilt goda. Det blir mycket oförutsägbart hur reglerna ser ut och tillämpas. De får inte heller samma tyngd.

Den kontroversiella mediemogulen Rupert Murdochs tidningar har till exempel tillämpat ett sådant system. Men de etiska råden i Murdochs tidningar har enligt Stenius varit handlingsförlamade.

Problemen uppstår när medierna kan tjäna pengar på att publicera någonting som inte är etiskt eller journalistiskt hållbart.

- Alltså att man vill ha en riktigt saftig skandal. Journalisterna som sitter med i rådet blir ändå så lockade av att göra vinst på publiceringen att de tenderar att lägga ner vapnen, säger Stenius.

Har något mediehus lämnat opinionsnämnden? – ”Jag hade ett personligt krig med Expressen 2010”

År 2010 gick debatten om pressetik het i Sverige.

Mediehus kritiserade både Pressens opinionsnämnd och framför allt Allmänhetens Pressombudsman, alltså Yrsa Stenius.

Orsaken var Stenius utlåtande om en publicering Expressen gjort om författaren Jan Guillou där de påstod att han varit KGB-agent, något som Stenius ansåg skadade Guillou.

- Jag hade ett personligt krig med Expressen och de bestämde sig för att bojkotta institutionen Pressens ombudsman så länge jag var PO.

I Sverige är det pressetiska systemet uppdelat i två delar. Allmänheten kan klaga hos Pressombudsmannen som sedan avgör om ärendet går vidare till opinionsnämnden.

Är man inte nöjd med Pressombudsmannens beslut går det ändå att överklaga, så Expressens publiceringar hamnade ändå till slut hos opinionsnämnden trots bojkotten.

- Det tråkiga var att ett antal andra tidningar blev så inspirerade av Expressens bojkott att de började sabotera systemet. De vägrade betala expeditionsavgifterna, alltså den lilla straffavgift man får om man blir fälld. Det var hela havet stormar ett tag.

Stenius lämnade jobbet som Pressombudsman 2011, men problemen fortsatte.

År 2012 lämnade en av Sveriges största tidningar Dagens Nyheter intresseorganisationen Tidningsutgivarna och därmed också opinionsnämnden.

En rad andra tidningar i Bonnier-koncernen följde med, bland annat Sydsvenskan och Dagens Industri.

Dagens Nyheter återvände ändå till Pressens Opinionsnämnd år 2014, och i dag har situationen stabiliserat sig, vilket Stenius hoppas att också snart sker i Finland.

- Tar man bort de institutioner som håller tillbaka maktmissbruket så är maktmissbruket ganska snart framme.

ONM: Yles ledning gav efter för påtryckningar

Yle friades däremot i fallet gällande en rättelse.