Tuovi Mannström vill ha lön som alla andra - flitpengen är några euro per dag

Tuovi Mannström tjänar några euro i timmen. Hon jobbar för en så kallad flitpeng, eller arbetsersättning som den officiella termen lyder. Efter 15 år inom olika stödjobb ifrågasätter hon flitpengen.

När Tuovi Mannström växte upp i Jakobstad på 1980 och 90-talet hette det att hon hade MBD, en lindrig skada på hjärnan. Tiden gick och diagnosen förändrades till ADHD, en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

Det här gör att hon har haft svårt att koncentrera sig eller vara uppmärksam längre stunder. Hennes hälsotillstånd har präglat hennes liv.

– Jag har alltid varit udda, en som inte passar in, säger Tuovi.

Vi träffas på Vegana, en lunchrestaurang i Jakobstad som drivs av Adventkyrkan. Tuovi är allt-i-allo, en arbetsplats som hon fått via socialbyrån och deras arbetskonsulent. Hon skalar grönsaker, diskar, torkar bord och paketerar varor som säljs i Vegana-butiken.

Hon verkar trivas och hälsar på lunchgäster som kommer in i en strid ström sugna på dagens rätt, rårakor och quinoagratäng. Jakobstad som är mer känt för stora och mindre korvföretag överraskar.

Flitpengen är 0-12 euro/dag

Men just det här arbetspasset har hon reserverat för en intervju och jobbet blir lite lidande.

En av kollegorna visar en tydlig frustration över att Tuovi hellre väljer att snacka med en redaktör istället för att sköta jobbet.

Men Tuovi vill tala om arbetsersättningen, en förmån på 0-12 euro som ofta erbjuds till personer med någon form av funktionsnedsättning. Hennes arbete definieras som en social åtgärd.

– Det är klart att jobbet ger mig mycket socialt och lunchen som jag får äta här är lysande. Men ekonomiskt ger det inte mycket.

Hon jobbar åtta timmar i veckan under tre dagar. Det motsvarar två arbetsdagar.

– Jag får en flitpeng på 8,41 euro om dagen. Nu blir det med mina arbetstimmar lön för två dagar, det vill säga knappa 17 euro i veckan, säger hon.

Timlönen är alltså lite på två euro. I praktiken lever hon på invalidpensionen.

– Det går att leva på pensionen, men om jag får plötsliga utgifter kan det vara knepigt.

Hon är utbildad i huslig ekonomi och rengörningsservice. I början av 2000-talet jobbade hon ett år på ett livsmedelsföretag. Då märkte hon att hon inte klarade av ett vanligt fulltidsjobb.

– Jag blev helt enkelt utbränd och efter det har min arbetskapacitet varit låg.

Sedan dess har hon endast haft olika stödarbeten och praktikplatser. Hon har sökt jobb, men inte fått något.

– Det kan hända att jag är lite drömmande av mig och arbetsgivare blir väl oroliga om de får valuta för pengarna när de ser mig.

– Kan du ge det?

– Med lite stöd, så tror jag nog det kan gå. Jag jobbar bra då jag vet vad jag ska göra. Men jag kan behöva uppbackning mentalt.

Med femton års erfarenhet av olika sorter av stödjobb och praktikplatser har hon kommit fram till en insikt som hon gärna delar.

– När man jobbar ska man få en ersättning som är nära minimilönen. Även personer med funktionsnedsättning vill få betalt för att de jobbar.

Stora förändringar på gång

Det är fler än Tuovi Mannström som funderar på systemet med flitpeng.

Vates-stiftelsen strävar efter att främja sysselsättning av bland annat personer med funktionsnedsättning.

Kaija Ray på Vates-stiftelsen känner igen kritiken av arbetsersättningen.

– Den kan vara allt mellan 0-12 euro per dag. I medelsnitt är flitpengen 5 euro, så visst är det en låg ersättning, säger Kaija Ray utvecklingschef på Vates-stiftelsen.

Men hon förstår att det finns ett system med flitpeng för personer som annars inte kan ta sig ut på arbetsmarknaden. Livssituationen kan förbättras av den.

– För vissa kan det vara mycket viktigt att de kommer bort hemifrån och får en viktig sysselsättning för dagen. Då tänker man kanske inte på flitpengen på samma sätt.

– Men om du är i samma verksamhet år efter år och inte kommer vidare är läget ett annat. Du får ingen löneförhöjning, inga andra stödformer och du får ingen pension.

– Då kan jag förstå att det känns mycket orättvist, säger Kaija Ray vid Vates-stiftelsen.

Alla bollar i luften

I Sipiläs regeringsprogram står det att möjligheterna för personer med funktionsnedsättning och partiellt arbetsföra att få arbete på den öppna marknaden ska förbättras.

Riksdagen ska i år också behandla en ny proposition om funktionshindrades service. Den här ska ersätta nuvarande lagar om handikappservice.

– Det verkar som om alla bollar är i luften nu. Dels har vi social- och hälsovårdsreformen som påverkar hela strukturen och dels förnyar vi en del lagar. Så det råder en viss förvirring bland myndigheter och organisationer just nu, säger Kaija Ray.

Kommer individen att tappas bort?

Hennes farhåga är att individer inte hörs och att det uppstår en klyfta mellan det som behövs och det som produceras.

När ett system som byggts upp bit för bit under årtionden förändras finns risker. Följderna av förändringen blir inte nödvändigtvis som man tänkt.

– Men det är för tidigt att säga hur det går, säger Kaija Ray.

I Jakobstad börjar Tuovi Mannström vara klar att gå för dagen, klockan närmar sig halv två.

Flera gånger under den tid vi umgås berättar hon när hennes arbetsdag tar slut.

Och hon verkar inte vara beredd att flexa.

– Det är som om koncentration tar slut efter en tid. När jag jobbade längre dagar fick jag problem med att orka med övriga livet, säger hon.

– Men på vilket sätt skulle en ordentlig lön förbättra din koncentration?

– Nog skulle det uppmuntra. Lönen sporrar människan, säger hon.

15 år är en lång tid

Efter över femton år på olika former av stödjobb och sysselsättningsåtgärder vill Tuovi Mannström ändå tro att saker kan bli bättre. En verklighet där hon och andra i hennes situation kan få till exempel åtta euro i timmen istället för två.

– Jag är kristen och lever på hoppet, så jag tror nog att det kan ske förändringar. Så att vi kunde få samma lön som andra.

– Men hur realistiskt tror du det är?

– Jag är hoppfull. Vi fick ju kvinnlig rösträtt också, så jag tror det kan bli verklighet. Men klart att man måste kämpa för det, säger Tuovi Mannström.