Fördomar, fientliga rop och drömmar om praktikplatser - vardag för asylsökande i Finland

Rejält över hälften av de tillfrågade kommuninvånarna vill inte bo granne med vissa etniska minoriteter, visar Justitieministeriets kartläggning. Asylsökandena i samma kommuner önskar däremot mer kontakt med majoritetsbefolkningen.

Attityderna gentemot invandrare har blivit hårdare sedan år 2015. De med radikalt negativa attityder är ändå rätt få och majoriteten av finländarna fördömer rasism, visar Justitieministeriets rapport Hur går det för oss? En kartläggning av relationerna mellan befolkningsgrupperna i Finland – med fokus på förläggningsorter.

Trots det här är fördomar och trakasserier vardag för många asylsökande, visar rapporten. Också de som jobbar vid förläggningarna får utstå trakasserier. Den bästa medicinen skulle vara en bättre offentlig diskussion och mer kontakt mellan majoritetsbefolkningen och minoriteterna.

Justitieministeriets rapport sammanfattar dels tidigare forskningsresultat och består dels av en omfattande kartläggning på sju orter med flyktingförläggningar: Forssa, Huittinen, Lieksa, Nurmijärvi, Uleåborg, Tammerfors och Torneå.

Vill inte bo granne med vissa etniska grupper

Kommuninvånarna på de sju orterna upplever för det mesta ett mångkulturellt grannskap som en positiv sak. 65-74 procent av de tillfrågade kommuninvånarna tyckte så.

Många av dem har ändå fördomar mot minoriteter. En nästan lika stor andel av invånarna uppgav nämligen att de inte vill bo granne med vissa etniska grupper.

Mest negativa var attityderna hos de personer som hade minst kontakt med människor från en annan bakgrund. De mest kritiska personerna bodde i områden med grannar från majoritetsbefolkningen och hade inga vänner med invandrarbakgrund.

Fientliga rop och fula gester

Majoritetsbefolkningens attityder mot mångkultur och invandring påverkar i sin tur de asylsökande. Deras trygghetskänsla lider av det hårdare attitydklimatet.

En tredjedel av de intervjuade asylsökande har upplevt diskriminering och trakasserier.

En vanlig form är att någon från majoritetsbefolkningen talar fientligt eller gör fula gester. Fysiskt våld är betydligt ovanligare.

Anställda och frivilliga vid förläggningarna undviker att berätta öppet om var de jobbar, eftersom det kan leda till kritik eller till och med trakasserier.

Många asylsökande visar något överraskande förståelse för fördomarna och fler påpekar att majoritetsbefolkningen inte kan förväntas känna till främmande kulturer.

De flesta asylsökande understryker samtidigt att var och en har rätt att bli bemött som en individ.

Drömmar om praktikplatser och vänfamiljer

Asylsökande och kommuninvånare har i nuläget inte tillräckligt många möjligheter att träffas.

Flera av förläggningarna ligger avlägset, långt utanför kommunernas centrum och det här försvårar möten.

Många asylsökande skulle gärna ha egna vänfamiljer eller frivilligarbetare. Många drömmer också om att göra praktik och själva frivilligjobba. Möjligheterna räcker ändå inte till för alla.

Ofta är asylsökande också de enda som dyker upp på träffar som arrangeras för att de olika grupperna ska kunna mötas.

Vad borde vi göra för att leva bättre tillsammans?

Rapporten erbjuder lösningar för att människor från olika samhällsgrupper i Finland bättre ska kunna leva tillsammans och lita på varandra. Den ringar in fyra förbättringsområden:

• Vänd attitydklimatet
  Finland behöver en mer omfattande och sansad diskussion om invandring. Medierna borde rapportera mer lösningsinriktat och ge tillräckligt med bakgrundsinfo. Också lokalpolitikernas sätt att tala om invandring är avgörande för attitydklimatet.

• Fler möten och bättre interaktion
  Gemensam verksamhet och möten är det bästa sättet att motverka fördomar.
  Skolornas jobb att lära unga likabehandling, identifiera rasism och respektera mångfald är viktigt.

• Invandrare ska bli mer delaktiga

Invandrare och deras organisationer ska höras i ärenden som gäller deras eget liv. Rapporten slår också fast att man borde beakta hur projekt påverkar relationerna mellan olika befolkningsgrupper när man bestämmer om projektfinansiering.

• Öka känslan av trygghet
  Stads och serviceplaneringen borde beakta frågor som gäller differentiering och segregation.
  Tjänster och stadsutrymmen borde planeras så att människor har möjlighet att interagera och vara delaktiga i varandras liv.

Rapporten utgår från en kommuninvånarenkät, expertintervjuer, lokala medieanalyser och tidigare forskning. Hur går det för oss? En kartläggning av relationerna mellan befolkningsgrupperna i Finland – med fokus på förläggningsorter ska fungera som grund för politik som skapar goda relationer mellan befolkningsgrupperna och som stöd för jämställdhetsplanering i kommunerna.