Bo fick blöja och vård på finska – åldringar i kläm när kommunerna rekordsparar på vården

Kommunernas vårdkostnader minskar för första gången på 2000-talet. Samtidigt finns det inga system för att höra vad patienterna tycker om sparåtgärderna. Bo Kvarnström från Kyrkslätt är inte nöjd med den vård han fått sedan kommunens bäddavdelning stängde.

I början av april drog kyrkslättbon Bo Kvarnström, 84 år, på sig en lunginflammation. Kvarnström fick först vård i sitt hem, på Kyrkslätts servicehus, men sjukdomen blev snart svårare och den 9 april togs han in på Jorvs sjukhus i Esbo.

På skärtorsdagen den 13 april hade han återhämtat sig tillräckligt mycket för att flyttas till Esbos nya rehabiliteringssjukhus, dit kyrkslättbor i behov av rehabiliteringsvård skickas sedan kommunen stängde sin bäddavdelning.

Och det var då problemen började.

- Han var jätte olycklig. Han var väldigt deprimerad och grät nästan hela tiden, säger hans dotter Rose-Marie Friberg.

Hon är mycket missnöjd med hur hennes pappa behandlades under sin sjukdom.

- Han förstod inte så mycket av vad som hände eftersom han inte kan så bra finska och det mesta gick på just finska.

Eftersom Kvarnström flyttades till rehabiliteringsavdelningen inför påskhelgen var det flera dagar brist på språkkunnig personal och istället för hjälp med toalettbesök sattes han i blöja.

Då han fick komma hem hade han liggsår eftersom sjukhuset inte kunde erbjuda rätt sorts madrass.

Rose-Marie Friberg fick inget gott första intryck av det nya rehabiliteringssjukhuset.

- Det var väldigt stort och fint men patienterna drunknar i den storheten. De skulle behöva mycket närhet och empati men jag upplevde att det saknades där.

Kyrkslätt bäst i klassen på att dra ner vårdskostnaderna

I slutet av maj släppte Kommunförbundet en rapport som visar att kostnaderna för social- och hälsovård förra året minskade i kommunerna. Det är första gången det händer på 2000-talet.

De stora städerna lyckades dra ner på kostnaderna med 1,5 procent (62 miljoner euro) medan de medelstora kommunerna sparade in 0,8 procent (6 miljoner euro) jämfört med året innan.

I Kyrkslätt var de ålderstandardiserade kostnaderna 3198 euro per invånare, alltså femte lägst i hela jämförelsen, och under medeltalet på 3448 euro per invånare i medelstora kommuner.

- Kyrkslätt är en mycket intressant kommun. När kommunen togs med i jämförelsen 2009 var kostnaderna bland de högsta. Men sedan dess har Kyrkslätt dragit ner på kostnaderna, utvecklat sin verksamhet och utgifterna för hälsovården hör nu till de lägsta, säger Teija Mikkola på Kommunförbundet.

Den stora inbesparingen under 2010-talet har främst berört specialtjänster för personer med funktionsnedsättning och åldringsvården.

Inom åldringsvården följer Kyrkslätt samma trend som resten av Finland: det satsas allt mer på öppen vård, alltså att åldringar så länge som möjligt ska kunna bo och vårdas hemma, medan bäddavdelningarna töms eller läggs ner.

- Antalet intagna personer har gradvis sjunkit. Ifjol, då vi ännu hade ett sjukhus, hade vi 40 intagna. Då kostnadsjämförelserna började hade vi 50-60 intagna. Också tjänsterna som kan ges i hemmet har utvecklats, säger Liisa Ståhle, vård- och omsorgsdirektör i Kyrkslätt

Kyrkslätt skickar patienterna till Esbo – satsar istället på vård i hemmet

Kyrkslätts bäddavdelning stängde i mars och patienterna flyttades till det nybyggda rehabiliteringssjukhuset i Esbo tillsammans med patienter från bäddavdelningar i Grankulla och Esbo.

- I Esbo kan vi ge en bättre rehabiliteringsvård, till exempel med fysioterapi och läkarvård också på veckosluten. På det här viset är vården både effektivare och mera lönsam. I Kyrkslätt kan vi istället fokusera på en fungerande öppenvård, säger vård- och omsorgsdirektör Ståhle.

Men Rose-Marie Friberg är skeptisk till idén.

Under påskhelgen fanns inga fysioterapeuter tillgängliga. Läkaren som behärskade svenska dök upp först följande vardag, då Bo Kvarnström varit sängliggande i fem dagar.

- Det kanske låter jätte bra om man sparar pengar på det. Men är det nu så bra om äldre och deras anhöriga mår dåligt av det, bland annat på grund av det långa avståndet?

Friberg skulle gärna ha sett att avdelningen stannade kvar i Kyrkslätt.

Då hennes pappa togs in på sjukhuset i Esbo blev besöksresorna från Kyrkslätt över en timme längre och Friberg hade inte lika mycket tid över för sin mamma, som också hon bor på Kyrkslätts servicehus och lider av en minnessjukdom.

- Han skulle ha varit här på plats. Det skulle ha varit kort väg och jag tror att min pappa också skulle ha blivit bättre bemött av personalen här.

”Ändå relativt få som berörs”

Vård- och omsorgsdirektör Liisa Ståhle tycker att lösningen med det nya rehabiliteringssjukhuset i Esbo varit lyckad, men medger att avståndet är ett problem för de anhöriga.

- Kollektivtrafikens förbindelser är inte de bästa. Man måste ta både tåg och buss och det är bara att erkänna att resan tar 45-50 minuter. För anhöriga kan det så klart vara tungt, men det är det också för anhöriga som bor på andra håll i Esbo, säger Ståhle.

Hon tillägger att utgångspunkten för sjukhusvård är att den ska vara kortvarig.

- Det är ändå en relativt liten andel av kommuninvånarna som behöver den här servicen.

Kommunerna lyssnar inte på patienterna

Paavo Koistinen, ordförande för Finlands Patientförbund, säger det svårt att tala om kommunernas effektivering och inbesparingar i social- och hälsovården då man inte vet hur patienterna påverkats av förändringarna.

En effektivare vård kan både betyda att vården faktiskt fungerar bättre för patienterna men det kan också betyda att enskilda personer, som Bo Kvarnström hamnar i kläm.

Hittills syns den öppna vården mest i form av negativ respons till patientförbundet.

- Vi har fått flera frågor just kring det här problemet, både från patienter och från deras anhöriga.

Vad är det de undrar?

- Till exempel om de varit i tillräckligt bra skick för att flyttas hem. Deras rädsla handlar ofta om de kommer att klara sig ensamma i hemmet.

Koistinen är förundrad över att det ännu inte finns något gemensamt system för att följa upp kvaliteten inom den finländska social- och hälsovården, trots att frågan diskuterats i flera år.

”Om de visste hur det ser ut i verkligheten skulle de tänka om”

Liisa Ståhle, vård- och omsorgsdirektör i Kyrkslätt, säger att kommunen försöker ta patienterna i beaktande så gott det går.

- Vi gör en gång per år en kundundersökning. Men jag måste säga att det här är ett område där vi borde utvecklas. Kunderna borde tas med också i tjänsternas utveckling. Vi har ett projekt på gång där vi försökt göra det här inom barnvården.

Kommunen har i dagens läge få sätt att ta emot och analysera respons från sina patienter.

Rose-Marie Friberg har ändå en klar och tydlig hälsning till beslutsfattarna.

- De borde komma ner på gräsrotsnivån och se hur vanliga människor lever och vad de tycker, gå in och på nära håll se hur människor som är gamla och sjuka har det.

- Jag tror att de skulle tänka om flera gånger, om de såg hur det är i verkliga livet.

Tills vidare är det ändå kundundersökningen eller medborgarmöten som gäller om åldringarna i Kyrkslätt vill tycka till om den vård de får.

Men utvecklingen går sakta framåt. Liisa Ståhle berättar att hälsovårdscentralen i Kyrkslätt nyligen installerat ett system där åldringarna kan beskriva sin upplevelse genom att trycka på en emoji.

Det är i alla fall bättre än att lämna en lapp i en postlåda menar Ståhle.

Bo Kvarnström har en sjukdom som gör de svårt för honom att röra sig och tala. Därför förs hans talan av Rose-Marie Friberg i den här artikeln.