Förståelsen för miljökänslighet ökar småningom - drabbade pekas inte längre ut som sinnesförvirrade

Situationen för personer med miljökänslighet lyfts fram i medierna med jämna mellanrum. Det saknas dock fortfarande objektiva mätare för problemet.

Några tusen personer i Finland uppskattas vara permanent arbetsoförmögna på grund av överkänslighet mot vanliga fenomen i miljön.

Faktorer som förknippas med symptomen är bland annat mögelsorter, olika kemikalier och doftämnen samt elektromagnetiska fält.

Det finns läkare som talar om att hundratusentals finländare har någon sorts miljökänslighet och som inte med vetenskapliga metoder kan påvisa vad de blir sjuka av.

Vid miljökänslighet produceras inga antikroppar såsom vid exempelvis allergier, vilket betyder att sjukdomen inte kan bevisas medicinskt i laboratorieprover.

Mekanismen för hur miljökänslighet uppstår hos vissa individer är inte klarlagd, men det har framförts teorier om hjärnreceptorernas roll. En känslig människa tros ha känsligare receptorer än andra.

Hälsovården i Finland har dock börjat fokusera på hur man ska kunna hjälpa de drabbade, i stället för att haka upp sig på uppkomstmekanismen.

Drabbade pekas inte längre ut som sinnesförvirrade

Institutet för hälsa och välfärd THL definierar miljökänslighet som kontinuerlig och upprepad exceptionell känslighet gentemot vanliga faktorer i miljön.

Myndigheterna i Finland tar inte frågan med en klackspark. Det talas allt mindre om att besvären inte skulle orsakas av elektromagnetiska fält utan ha psykologiska orsaker i stället, det vill säga vara en noceboeffekt.

Exempel på elektromagnetiska fält är magnetfält från kraftledningar och radiovågor från mobiltelefoner.

Tidigare höjdes det mer på ögonbrynen när någon började berätta om konstiga känningar just i närheten av elledningar och mobiltelefoner. Paranoia, schizofreni, hypokondri med mera har föreslagits som diagnos.

Vid Arbetshälsoinstitutet har man konstaterat att både patienter och läkare känner sig frustrerade när kunskaperna om sjukdomen är så bristfälliga.

Arbetshälsoinstitutet, Strålsäkerhetscentralen och Institutet för hälsa och välfärd THL har samarbetat kring problemet sedan 2012.

Miljökänslighet infördes med egen kod i den nationella sjukdomsklassificeringen år 2014.

Också i Sverige slår Folkhälsomyndigheten nu fast att det inte råder något tvivel om att det finns personer som har svåra besvär och lider i närheten av elektrisk utrustning, trots att det inte finns något vetenskapligt stöd för orsakssamband mellan exponering för elektromagnetiska fält och symtom.

Folkhälsomyndigheten definierar elöverkänslighet som ett antal icke-specifika symtom som påverkade personer kopplar till exponering för elektromagnetiska fält, EMF.

Myndigheten räknar upp de vanligaste symptomen: rodnad, stickande eller brännande känsla i huden, utmattning, trötthet, koncentrationssvårigheter, yrsel, illamående, hjärtklappning och matsmältningsstörningar.

"Elöverkänslighet är sista fasen i ett långt sjukdomsförlopp"

Professor Ville Valtonen vid Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt uppger för Helsingin Sanomat att olika former av miljökänslighet ofta följer på varandra.

I 90 procent av fallen följer sjukdomsförloppet följande schema: Det börjar ofta som en mögelsjukdom, övergår i kemikaliekänslighet och slutligen i elöverkänslighet.

Det finns också personer som upplever negativ hälsopåverkan av det lågfrekventa ljudet från vindkraftverk och en del människor är så doftöverkänsliga att de exempelvis inte kan delta i möten, gå i butiker eller på bio, teater, utställningar eller konserter.

Valtonen säger att problemet med att diagnosticera överkänslighet beror på avsaknaden av laboratoritester. Det innebär att en läkare måste förlita sig på patientens berättelse.

- De flesta läkare tror på mögelsjukdom och kemikalieöverkänslighet, men elöverkänslighet betraktas ofta som inbillning. Först under den allra senaste tiden har man upptäckt att att det är fråga om olika faser i sjukdomsprocessen, säger Valtonen till HS.

Mycket beror på läkaren

Inom problemområdet är läkarna sämst insatta i just elöverkänslighet. Det är också den ovanligaste formen av miljökänslighet.

Valtonen säger att 4G-basstationer och wlan-förbindelser är riskfaktorer för elöverkänsliga (wlan, wireless LAN, använder sig av trådlös teknik baserad på radiovågor eller mikrovågor).

Numera kan man mäta elektromagnetiska våglängder som inverkar på elkänsligheten.

Valtonen säger att man börjat testa med att ordinera kosttillskott vid vården av miljökänslighet, men det finns ännu inga kontrollerade undersökningar om eventuell verkan och risker.

Professorn påpekar att det viktigaste är att miljökänsliga personer inte utsätts för ytterligare mögel, kemikalier och elektroniska apparater.

Professorn i folkhälsa vid Helsingfors universitet Juha Pekkanen förklarar i samma artikel att miljökänslighet är en symptomdiagnos och inte en egentlig sjukdomsdiagnos.

- Man kan inte stöda en människas berättelse genom exempelvis laboratorieprov och därför kan bemötandet variera kraftigt. Miljökänslighet kan jämföras med depression och ryggont - också de är svåra att mäta exakt, säger Pekkanen.

Samtidigt påpekar han att det är förhållandevis enkelt att undersöka elöverkänslighet. Elfältet aktiveras och avaktiveras utan testpersonens kännedom och så studerar man hur symptomen förändras.

EUROPAEM: Trådlös teknik bör minimeras

Europeiska Akademin för Miljömedicin uppger i sina riktlinjer för att förebygga, ställa diagnos och behandla sjukdomar orsakade av elektromagnetisk strålning att det finns starka indicier på att långvarig exponering för elektromagnetiska fält ökar risken för vissa cancerformer, Alzheimers sjukdom och infertilitet hos män.

EUROPAEM slår fast att kroniska sjukdomar och syndrom med ickespecificerade symptom håller på att öka, och att man bör ta i betraktande att människor allt mer utsätts för elektromagnetiska fält.

Det medicinska organet konstaterar att ny trådlös teknik och trådlösa applikationer har tagits i bruk allmänt utan att man utrett deras effekter på människors hälsa.

Rekommendationen är att exponeringen för elektromagnetiska fält bör minimeras på offentliga platser såsom skolor, sjukhus, kollektivtrafik, bibliotek med mera för för att elöverkänsliga personer ska kunna använda servicen.

Ytterst konkret för den drabbade

Besvären vid olika former av miljökänslighet beskrivs olika av olika personer och kan variera i svårighetsgrad mellan individer.

I och med att det inte finns fastslagna botemedel kan personer som uppsöker vård bara få hjälp med att lindra sina symptom tillfälligt.

Personer med elöverkänslighet vittnar ofta om att de blir sjukare av att vistas på sjukhus som är fulla av elektromagnetiska fält.

Personer som är elöverkänsliga är nästan alltid överkänsliga även för annat, säger professor Valtonen.

Det första tecknet på elöverkänslighet kan vara att mobilen får huden i ansiktet att rodna och hetta. Bordsdatorn eller den bärbara datorn kan orsaka synrubbningar och en mobil som är på uppladdning i samma rum kan orsaka sömnsvårigheter.

För den drabbade kan vanlig elektricitet orsaka diffus värk i kroppen och huvudet, strålningen från en mobiltelefon kan få kinderna att kännas febriga och kemikalier kan få huden att rodna.

Elöverkänsligas riksförbund i Sverige nämner bland annat sömnstörningar, minnesstörningar, irritation, återkommande huvudvärk, allmän trötthet, koncentrationssvårigheter, yrsel, irriterad hud, hjärtklappning, klåda, hosta, andningssvårigheter, stickningskänsla i kroppen, klåda och hosta som symptom på miljööverkänslighet.

Man ska enligt förbundet också dra öronen åt sig om man svarar ja på följande frågor: tappar du ofta tråden när du pratar?, har du ADHD-liknande symtom?, blir du varm i örat av mobilen?, har du tinnitusliknande symtom som försvinner när du vistas i naturen?

Förbundet slår fast att det är den trådlösa tekniken som är orsaken till ohälsa.

"I vårt moderna samhälle är vi exponerade för både mikrovågor från trådlös teknik och el- och magnetfält från omgivningen och prylar i vårt hem och på våra arbetsplatser. Detta är något som aldrig tidigare förekommit under mänsklighetens historia", står det på förbundets sida.

Få isolerar sig frivilligt

För den som inte tål elektromagnetiska fält kan livet bli ensamt och isolerat eftersom det gäller att försöka undvika det man blir sjuk av. En visit hem till någon annan kan göra en person med miljökänslighet svårt sjuk.

Många tvingas lämna jobbet eller blir på annat sätt arbetsoförmögna. Eftersom sjukdomen inte är erkänd av Folkpensionsanstalten kan man inte beviljas sjukpension.

Elsanering i bostaden är oftast ett minimikrav och de flesta föredrar att bo i egen stuga eller eget hus avskilt från annan bebyggelse.

En del personer säger sig tåla visst mått av el om det annars är en strålningsfri miljö, till exempel 12 volt i kök och badrum medan resten är utan el. Andra lever helt utan el och exempelvis oljelampor får stå för belysningen.

Patienter som lider av miljökänslighet har konstaterats lida mer av allergier, astma, depression, ångest samt funktionella störningar än finländare i samma ålder i genomsnitt.