Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Nu tackar samhällsbyggaren Håkan Knip för sig

Från 2017
Håkan Knip, teknisk chef vid Vasa centralsjukhus.
Bildtext Håkan Knip fotograferad i sambad med ett bygge på Vasa centralsjukhus
Bild: YLE/ Marcus Lillkvist

Efter en 40-årig arbetsgärning på företag, statliga verk, kommun och samkommun gör Håkan Knip den nionde augusti sin sista arbetsdag. Före pensioneringen skolar han upp sina efterträdare på Vasa centralsjukhus.

Håkan säger att han är tacksam för att han i jobbet, men också inom idrotten och inom det politiska engagemanget fått folks förtroende. Han har försökt leva upp till det förtroendet.

- Du måste fatta beslut och hoppas att de är de rätta och att du döms efter dina framgångar, inte dina misstag, säger Håkan.

Smeder och byggmästare i släkten

Håkans förfäder kom på 1700-talet från Belgien till Kimo bruk som smeder. Senare flyttade familjen till Kantlax. Det som idag är Kantlax byagård var Håkans morfars hemgård.

- Han hörde till dem som i slutet av 1800-talet åkte till Amerika, för han ville inte bli inkallad i ryska armén.

Håkans morfar emigrerade som 16-åring. Vid 34 års ålder återvände han och köpte ett hemman i Socklot och blev bonde.

Håkans föräldrar bodde i Kvevlax, det var där han föddes och växte upp. Hans mamma var lärarinna och aktiv inom föreningsliv, sång och musik. Pappa var byggmästare och lärare i yrkesskolan och Kvevlax hemslöjdsskola.

- Då jag började jobba på byggena i Vasatrakten i början av 80-talet så kom timmermännen och sa "hej, pappa din var lärare till oss". Så blev vi bekanta med det samma.

Håkan är också aktiv inom Petalax hembygdsförening. En gång fick föreningen ett skåp i donation av dåvarande vägmästare Karl-Oskar Norrback, som sa "Det är nog bra att du tar emot skåpet, för din pappa renoverade det år 1964"

- Jag har också gjort lite reparationer på skåpet nu när vi fick det till föreningen. Österbotten är litet, det brukar jag alltid säga. Man hittar alltid beröringspunkter.

Studier i Helsingfors

År 1971 flyttade Håkan Knip till Helsingfors för studier vid Tekniska högskolan - ett på den tiden ovanligt val för en österbottning. Ville man ha teknisk utbildning så for man vanligen till Åbo och studerade till pappersingenjör på kemisk-tekniska fakulteten.

- Att fara till Helsingfors och Esbo för att bli byggnadsingenjör var väldigt ovanligt. Vi var tre som for då: Timo Martonen, Klaus Hytönen och jag.

Timo blev sedermera stadsingenjör i Vasa och Klaus planerare på Vägverket. Kontakterna till de gamla studiekompisarna hade Håkan sen nytta av under den egna yrkesbanan.

År 1982 stor Håkan inför valet att rota sig i Helsingfors eller flytta tillbaka till Österbotten. Han bestämde sig för det senare, för i Österbotten fanns den sociala gemenskapen (på gott och ont):

- Folk brydde sig om varann, visste vem man var och vad man sysslade med. Kom man inte hem så undrade folk "var är Håkan nu, varför kommer han inte hem?"

Kommuningenjör

Tillbaka i Österbotten fick Håkan först jobb på en planeringsbyrå. Bland annat planerade han Schaumans hallar i Jakobstad och Metsäbotnias i Kaskö. En renovering av simhallen i Vasa var han också med om att planera.

Så blev kommuningenjörstjänsten i Malax ledig. Håkan sökte den och blev till sin förvåning vald.

- Jag tänkte att nog är de modiga som tog mig som 32-åring att ta hand om hela tekniken: vatten, vägar och liknande. Jag var oerfaren, men nånting måste jag ha haft eftersom jag blev vald.

25-meters bassängen i Vasa.
Bildtext Den gamla delen av Vasa simhall
Bild: Yle/Anna Ruda

Erfarenhet av kommunteknik hade Håkan ändå fått av att ha åtföljt sin pappa som var kommunbyggmästare i dåvarande Kvevlax kommun.

- Jag har varit med och stakat ut vägen till Stormossen då den ännu bara var en mosse. Jag har också stakat ut vägen till Köklot.

En sak som skedde då Håkan kom till Malax var att man gjorde upp skyddsområden för vatten. Man hade under 20 år tagit vatten vid Kolnebacken, men det fanns inget fastställt skyddsområde.

- Jag bestämde då att vi ska ha skyddsområden, för grundvattnet är det bästa vi har. Skyddsområdena fastställdes i mitten av 80-talet och då var vi en av föregångarna.

Håkan säger att han alltid har tänkt att man måste känna efter vad befolkningen vill ha. Kommuninvånarna är arbetsgivarna - vad behöver de?

"Pojk från landet"

Efter Malax blev det Sjöfartsverket för Håkan. Där var han med om att bygga farleder till stora hamnar som servade industri och gruvor: till Karleby, Torneå, Brahestad, Kemi, Uleåborg, Vasa, Kaskö och Kristinestad.

Han var också med och byggde farleder i insjöarna i inlandet: Kuusamo, Ule träsk och Enare träsk. En gång då man fick en ny farledsbåt till Kajana så tyckte han som jobbade där att den skulle heta "Kainuun meri".

- Då sa Helsingforsarna att "inte finns det något hav i Kajana, inte kan ni kalla en båt för Kainuun meri", men jag sa att det är klart att de får kalla båten det om de vill. Det heter den fortsättningsvis.

Fresnel-linserna i Sälgrunds fyr installerades år 1875.
Bild: Yle/Roger Källman

På Sjöfartsverket sökte Håkan också lokala samarbetspartners som kunde ta hand om lots- och fyrplatser som staten inte längre hade bruk för: Norrskär, Yttergrund, Gåshällan...

- Då hörde jag ofta uppskattande tal om att jag var en "pojk från landet" som förstod vad de talade om.

Var redo!

Håkan Knip bytte arbetsplats till Vasa Centralsjukhus år 2009. Under åren som gått har det har byggts och rivits om vartannat och systemen och driftssäkerheten har förbättrats. Håkan drar sig till minnes ett strömavbrott som inträffade i början av hans tid i huset.

- Då gick jag upp till akuten och sa "det var ju besvärligt det här" och fick till svar "nog håller vi dom vid liv bara du ser till att vi får strömmen tillbaka". De hade varit med och var vana.

Efter det beslöt Håkan Knip att det inte skulle komma några fler sådana överraskningar. Efter det skolades personalen upp så att de i lugn och ro hade förberett sig på vad de ska göra om allt inte fungerar.

- Vi är så vana att då man trycker på knappen så fungerar allt, men så är det ju inte. Nu har vi tränat upp vår personal väldigt bra.

Markarbete vid Vasa centralsjukhus.
Bildtext Ett av många byggprojekt på Vasa centralsjukhus. Det nya apoteket förbereds.
Bild: Yle/Patrick Stenbacka

Träningen har också kommit väl till pass också utanför arbetstid. Då Håkan en gång var på semesterresa till Teneriffa så gick brandlarmet i hotellet, varvid hotellgästerna började söka sig till hissarna.

- Då var det jag och en översköterska från akuten som sa "ingen går in i hissen, utan alla tar trapporna ner". Vi som var skolade så sa till personalen hur man skulle göra.

Skolar sina efterträdare

Under åren på VCS har Håkan Knip innehaft ett antal poster: teknisk chef, teknisk direktör och nu senast planeringschef. Till det sistnämnda har hört att planera för det kommande bygget av Österbottens Sote-hus.

Den sista tiden ägnar han åt att förmedla all den kunskap han tror att hans efterträdare kan behöva. Sjukhusets ledning har också gett honom sitt stöd med att skola upp de nya.

- Men jag har sagt att jag inte kommer på några möten, för om jag gör det så kommer alla att vända sig till mig. Är jag inte där så måste de tala med de som ska ta över sen!

Det här beslutet har Håkan kommit fram till genom erfarenheter från hans 40-åriga karriär. Varje gång som han har bytt arbetsplats så har han kommit till ett ställe där ingen var förberedd på att det skulle bli ett byte.

- Av en eller annan orsak så har chefen försvunnit och ingen visste vad som skulle göras, utan det fanns i ryggraden på den som försvann. Jag tänkte att så får det inte vara när jag slutar.

Genom det förtroende som Håkan har gett sina efterträdare så har de "vuxit" och har blivit beredda att ta ansvar. Samtidigt är det tryggt att det finns någon i huset att rådfråga vid behov.

Hela kommunens ordförande

Som efterkrigsbarn säger Håkan att han ofta fick vara med och fatta positiva beslut. Då han själv år 1962 började studera i Vasa lyceum så fanns det inget gymnasium i Korsholm.

- Nuförtiden finns det läroverk ute på landsorten. Vi ska ha möjlighet att skola våra ungdomar på orten, men den möjligheten fanns inte när jag var ung.

Det var via skolan som Håkan Knip kom in i politiken. Han satt i Petalax skolas direktion, först som suppleant, sedan som ordinarie. Därifrån blev han bildningsnämndens ordförande i Malax, fullmäktigeordförande och på senare år kommunstyrelseordförande.

- Jag brukar säga att en ordförande ska vara accepterad av alla. Jag är inte en ordförande från Petalax, jag är en ordförande från Malax. Om jag bara ser till hemby så kommer jag att bli genomskådad medsamma.

Håkan Knip, Kjell Ahläng och Mats Brandt presenterar Malax budget 2010.
Bildtext I politiken. Håkan Knip på budgetinfo, tillsammans med Kjell Ahläng och Mats Brandt.
Bild: YLE/Jan Jacobson

Håkan säger att han är tacksam för att han i jobbet, men också inom idrotten och inom det politiska engagemanget fått folks förtroende. Han har försökt leva upp till det förtroendet.

- Då min dotter blev färdig läkare så sa hon "det värsta är att de beslut vi fattar betyder liv eller död för patienterna". Då sa jag att så är det att vara chef: du måste fatta beslut och hoppas att de är de rätta och att du döms efter dina framgångar, inte dina misstag.

Pension

Den 9 augusti gör Håkan sin sista arbetsdag. Formellt går han i pension den sista oktober.

Pensionärstiden tänker Håkan ägna åt hemgården i Petalax och det trädgårdsarbete som har blivit försummat. Bärplockning och skäriliv hägrar också.

- Jag har sagt att då jag blir pensionär 9 augusti så ska vi fara till skären i en månad.

Diskussion om artikeln