Sannfinländarna: 20 års arbete för regeringsduglighet raserat på två dagar
Bilden av Mercedesen som skjutsar Sannfinländarnas ordförande Jussi Halla-aho ut genom Villa Bjälbos portar innehåller en stark symbolik. Där Timo Soini fick åka ministerbil i två års tid, ser Jussi Halla-ahos färd på de svarta lädersätena ut att bli mer kortvarig än så.
Finansminister Petteri Orpo (Saml) skrädde inte orden i samband med regeringens presskonferens på eftermiddagen: Det tog Timo Soini 20 år att göra Sannfinländarna regeringsdugligt, och två dagar för Jussi Halla-aho att rasera det här, konstaterade finansministern syrligt.
Att Halla-aho åker ut är egentligen inte så överraskande. Regeringskolleger från Centern och Samlingspartiet hade redan i förväg varnat för att valet av Halla-aho skulle komma att få konsekvenser för regeringssamarbetet.
Genom att välja Halla-aho tog Sannfinländarna med andra ord ett medvetet steg mot oppositionen. Frågan är om inte separationen i grund och botten är välkommen för samtliga berörda parter.
På det sannfinländska fältet har många ansett att partiet tagits som gisslan i en regeringskonstellation där Centern och Samlingspartiet skott sig på partiets bekostnad.
Inom de liberala krafterna inom Samlingspartiet och Centern har man i sin tur sett samarbetet med Sannfinländarna som en belastning.
Vad ska hända nu?
Partiordförande Jussi Halla-aho betonar att han inte varit ute efter att skriva om regeringsprogrammet eller ändra på regeringens politik. Det nuvarande regeringsprogrammet och asylpolitiska åtgärdspaketet hade räckt för Sannfinländarna, skriver Halla-aho på Facebook.
Statsminister Juha Sipilä (C) kontrar med att regeringsprogrammet inte är allena saliggörande i politiken. Det krävs också en gemensam värdegrund och tillit för att samarbetet ska fungera.
Jussi Halla-ahos beslut att stanna kvar i Bryssel var också en bidragande orsak till att säga upp samarbetet med Sannfinländarna, säger Petteri Orpo. Enligt Orpo förutsätter ordförandeskapet för ett regeringsparti en regelbunden närvaro, som inte kan delegeras vidare till andra.
Den stora frågan är vad som händer nu. Statsminister Juha Sipilä säger att målet är att bilda en ny majoritetsregering som kan acceptera det nuvarande regeringsprogrammet till så stor grad som möjligt.
I praktiken är Sipiläs möjligheter ändå begränsade. Socialdemokraterna, De gröna och Vänsterförbundet har signalerat att de inte vill ta regeringsansvar utan nyval.
Minimal majoritet
Nyval är något som framför allt Centern lär försöka undvika till vilket pris som helst. Om opinionssiffrorna håller streck skulle partiet åka på en ordentlig förlust om valet ordnades nu. Vidare skulle landskapsmodellen som partiet drömt om i årtionden hota att gå i stöpet om valet ordnas nu.
För att undvika nyval måste Juha Sipilä få ihop en fungerande majoritetsregering. Tillsammans med Svenska Folkpartiet och Kristdemokraterna skulle Centern och Samlingspartiet lyckas bilda en majoritetsregering med minsta möjliga marginal: 101 riksdagsledamöter.
Senast Finland hade en majoritetsregering med ett lika litet parlamentariskt stöd var år 2014, då De gröna lämnade Alexander Stubbs regering. Stubbs regering blev inte särskilt framgångsrik.
Frågan man måste ställa sig är om Juha Sipilä har bättre förutsättningar att regera under motsvarande omständigheter.
Klart är hur som helst att varken Svenska Folkpartiet eller Kristdemokraterna går med i regeringen utan ingående regeringsförhandlingar.
Vasa centralsjukhus, vård- och landskapsreformen samt flykting- och invandringspolitiken är frågor som med säkerhet kommer att finnas på bordet om Juha Sipilä sätter sig och förhandlar med SFP och KD.