Förbundspennan: Ta idrottaren med i verksamheten

”Idrottare presterar och resten gör talkoarbete” har jag hört en del föreningar ha som motto. För några månader sedan på finska orienteringslandslagslägret, sa dock flera idrottare att de vill bli mer involverade i föreningsverksamheten.

Även om det kan låta som en äresak, att man är medlem endast genom att prestera, så kan det i slutändan ha en destruktiv inverkan på idrottarens självkänsla och självförtroende. Istället kan det låta som en dom i form av ”Jag är med för att jag presterar bra, min roll i föreningen är att prestera”.

Hur skulle det vara om våra föreningar skulle ändra på sitt tankesätt, att alla målgrupper i föreningen deltar i skapande och upprätthållandet av verksamheten? De idrottare som är med i verksamheten presterar inte enbart, utan planerar träningar, drar träningar, planerar träningsverksamhet, eller andra föreningsuppgifter.

Då får idrottaren också en annan roll. Vem skulle inte ha mer kunnande och idéer att skapa en attraktiv träningsverksamhet för föreningen än själva idrottarna?

Då idrottarna är med i den gemensamma verksamheten påverkar det helheten – och därmed föreningens gemenskap. En förening som har en god gemenskap fungerar bra på flera plan. Gemenskapen i föreningslivet skapas till en stor del av individen, som bokstavligen kan jämföras med den andra familjen.

Samarbetet blir bättre

Om dessa idrottare också är mer med i föreningens allmänna verksamhet, blir det även förebilder för dem yngre som ser upp till idrottaren. Därmed bekräftas också idrottarens betydelse för föreningen, oberoende hens prestationer.

Ifall idrottaren getts andra roller och ansvarsuppgifter i föreningen under sin idrottskarriär, hjälper det idrottaren vid karriäravslutet. En självkänsla som inte endast baserar sig på idrottsprestationer. Det i sin tur gör det lättare för idrottaren att anpassa sig vid karriäravgången och att tro på sina förmågor även i andra sammanhang än bara inom idrotten.

Om en idrottare t.ex. blir oväntat sjuk, så är tröskeln väldigt hög att komma tillbaka då man inte klarar av att prestera som tidigare. Därmed kan man förstå, att idrottare önskas bli bemötta ur ett helhetsperspektiv, inte endast på basen av tävlingsresultat.

Slutligen kan jag konstatera, det är bra att respektera idrottarens idrottskarriär men man behöver inte ta det för givet att idrottaren inte skulle vara intresserad av ansvarsuppgifter i föreningen som idrottaren kan ha till nytta under sin karriär och senare. Vi vill hålla dessa idrottare kvar i verksamheten och att de delar med sig av sitt kunnande till oss.

Tarja Krum
Grenchef
Finlands Svenska Orienteringsförbund r.f.