Hoppa till huvudinnehåll

Sex & sånt

Vad göra när inget hjälper?

Från 2017
en flicka som är hos en doktor som mäter hennes midja med ett måttband
Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press

Hej! I varje fråga jag har läst angående någon slags ätstörning har svaret varit "prata med någon, ta kontakt med skolhälsovårdaren" osv. Jag är en 17-årig tjej som spyr då jag ätit för mycket. Vad ska jag göra om jag redan pratat? Har pratat med psykologen, föräldrarna, skolhälsovårdaren, kompisarna. Inget hjälper. Jag vill bli smalare, men inte spy upp och försöker verkligen göra allt för att inte spy. Men vad finns det kvar att göra?

Hej! Tråkigt att höra att det inte hjälpt. Att fundera över vikten och spy upp det man äter kan vara ett problem som sitter hårt. Det är mycket man kan behöva jobba med i sig själv, inte bara det som direkt verkar höra ihop med mat och vikt. Ibland tar det därför lång tid och det kan kännas hopplöst, men det är det inte. Just för att ätstörningen så att säga ofta är ”toppen av isberget”, ett tecken på att man inte mår så bra på andra plan, så brukar vi rekommendera att man talar med nån. Men för att samtalen ska hjälpa behövs både tid och förtroende. Du behöver ha känslan av att du på något plan gillar den du pratar med och att du känner att ni förstår varandra. På många orter finns det organisationer eller psykoterapeuter som är specialiserade på just ätstörning. Grupper för personer med ätstörning är också vanligt, om det skulle vara nåt för dig. Om man tycker att man inte vill prata om känslor utan mer fokusera på maten så kan en näringsterapeut vara till hjälp. Men kom ihåg: din egen känsla angående den du pratar med är det viktigaste för att du ska börja må bättre. Du kan fråga dem du redan talat med om det kan rekommendera vart du kan söka dig vidare. Det är helt okej att säga till en psykolog att man tycker att man behöver annan slags hjälp och inte är nöjd med den man fått.

Sedan kan det som sagt ta lång tid, så ge inte upp! Ibland behöver man tillsammans med någon annan fundera en hel del på sitt liv, hur man mår och vad man vill innan man börjar må bättre, så det gäller att ha tålamod med sig själv och med den hjälp man får.

Hälsningar,
Anna Collander, psykolog

Diskussion om artikeln