Finländsk fotboll brutal business – klubbchefer risar skrattretande tv-pengar och ohållbara mecenater
Alla utom tre klubbar i herrfotbollsligan gick på förlust förra året. Den ekonomiska vardagen är tung och kortsiktig. Klubbarna måste göra någonting åt saken, säger FC Lahtis vd.
– Helt krasst kan man säga att de flesta klubbar, också IFK Mariehamn, ligger cirka 200 000 på minus varje år om vi inte säljer nån spelare eller når ut i Europa. Det är ingen lätt uppgift att få ihop det.
Klubbdirektör Peter Mattssons IFK Mariehamn hörde till undantagen i fjol. Ligamästaren var en av tre klubbar i den tolv lag stora FM-ligan som inte backade ekonomiskt.
Den ekonomiska framgången på +310 000 euro i bokslutet beror långt på framgången ute på planen. Därtill gick Ilves framåt med 61 000 euro medan HJK – som vanligt – var i en klass för sig med nästan en halv miljon plus.
HJK är den enda klubben som på allvar kan kalla sig ekonomiskt lönsam i Finland med storvinster flera år på raken. De motsatta exemplen är däremot betydligt fler. Ekonomiska kriser haglar tätare än strålande bokslut.
– Brist på tv-pengar är en mycket viktig orsak till problemen i Finland. Om vi jämför med läget till exempel i Sverige lever vi i en helt annan värld, säger FC Lahtis vd Tomi Honkanen.
”Nästan skrattretande”
I Sverige köpte Discovery nyligen tv-rättigheterna till Allsvenskan och Superettan för säsongerna 2020–2025 för 540 miljoner kronor (ca 55 miljoner euro) per år. Det mer än fördubblar TV4-gruppens tidigare avtal, som också det var överlägset motsvarigheten i Finland.
– Det är nästan skrattretande vilka pengar vi får, säger Peter Mattsson. Det är ju mer än tio gånger mindre än på svenska sidan. Också om vi jämför med ishockeyn är det helt, helt för små pengar.
Mattsson berömmer kvaliteten på ISTV:s sändningar men poängterar att summan man betalar för rättigheterna måste öka i framtiden. Och öka ordentligt, tillägger han.
– Jag pratar inte om tiotusentals euro till varje lag, utan helst om hundratusentals euro. Vi har en bra produkt och då tycker jag vi ska få betalt för den också, säger IFK Mariehamn-chefen som även vill att ligans huvudsponsor, det statliga spelbolaget Veikkaus öppnar plånboken.
– De bör höja sitt bidrag otroligt mycket – för det är en bra produkt. Och om de gör så alla lag utvecklas blir det också mer spel på matcherna. Alla skulle dra nytta av det i framtiden, även Veikkaus.
Sponsorer kräver mera
De två viktigaste benen finländska fotbollsklubbar står på i dagsläget är publikintäkter och samarbetsavtal. För Helsingfors IFK kommer ungefär hälften av inkomsterna från det förstnämnda, vilket är mer än hos de flesta.
– Vår stora utmaning kommer att vara en framtida lyckad sponsorförsäljning. Det är vår akilleshäl, säger René Österman som lämnar vd-posten i HIFK Fotboll Ab senare i sommar.
HIFK sparkade tränaren och förstärkte spelartruppen mitt under förra säsongen för att rädda ligakontraktet, och blev därtill åtta procent från det budgeterade på försäljningssidan. Som följd gjorde man 197 000 euro i förlust.
– När vi spelade i ettan 2012 hade vi 60 000 i sponsorintäkter, vilket vi nu åttafaldigat på två år. Så ganska mycket har vi gjort rätt, men har det räckt för att täcka alla utgifter vi har? Nej. Och där är utmaningen.
Klubbarna jobbar för att forma produkten attraktiv för sponsorer. En logo på spelskjortan är endast en liten del av helheten – samarbetet ska gynna bägge parter.
– Jag vill inte tala om sponsorer, det låter lite som om man donerar pengar. Jag vill tala om samarbetspartners, säger Honkanen vars FC Lahti får ungefär två tredjedelar av sina inkomster från företagssidan.
– Vi har lyckats bygga upp ett samarbete med våra partners där vi kan stöda deras marknadsföring och synlighet, och till exempel erbjuda deras kunder vip-matcher.
Dammsugaren fylld
Liksom för FC Lahti kommer majoriteten av IFK Mariehamns intäkter från samarbetspartners. De trogna åländska sponsorerna håller skeppet flytande.
– Om de inte var med skulle det här inte gå, konstaterar Peter Mattsson och fortsätter att det inte finns mycket utrymme till tillväxt på den sidan.
– Jag har svårt att pressa ut ännu mera av dom. För vi har nu kanske inte dammsugit, men närapå, det åländska samhället på företag som är med och hjälper till.
Istället får man hitta på andra lösningar. Förra året var klubben exempelvis med och arrangerade en boxningsgala på Åland som genererade tiotusentals euro.
RoPS lutar kraftigt på sin bingoverksamhet, medan andra har ställt i ordning med konserter, lotterier och juniorturneringar för att skrapa ihop pengar.
– Klubbarna måste själva göra någonting åt saken, hitta på något nytt, nya produkter. Vi behöver produkter som vi kan producera året runt, säger Honkanen.
”Branschen ganska brutal”
Då skulle man även bli mindre beroende av publikintäkter, som direkt hänger ihop med framgången ute på planen. FC Lahti hade en svår förra sommar, publiksnittet sjönk och klubben backade med 36 000 euro.
För IFK Mariehamn var situationen rakt motsatt. Man gjorde publikrekord med 4 535 åskådare i den guldavgörande matchen mot Ilves – och den enskilda hemmamatchen gav föreningen 50 000 euro.
– Den här branschen är ganska brutal, fast du gör allting rätt syns det direkt i resultatet om laget sen inte klarar sig, säger Österman som även tror att friserade förhållanden lockar mer folk.
– Titta på SJK med deras nya stadion, samma med Vasa, stadion i Åbo... De är fina ställen. Sedan måste vi försöka hålla i talangerna, för det är ju dom folk vill se till syvende och sist. De vill se bra spelande fotbollslag som också vinner.
Mecenater ohållbar lösning
IFK Mariehamn kan tack vare de senaste säsongernas framgång och efterföljande Europapengar planera verksamheten ens med några års sikt. I övrigt är det mycket ur hand till mun som gäller i den finländska klubbvardagen.
Med den skillnaden att en del föreningar – av herrligaklubbarna i första hand KuPS och FC Inter – har rika ägare som årligen kvittar förluster i mer eller mindre miljonklassen.
– Vi har mecenater som sitter i diverse klubbars ledning och kanske tycker att en halvmiljonsförlust är ingenting, vi lappar det, säger René Österman.
– Det finns klubbar som kämpar för varenda en euro och sen dom som gör brakförluster och bara fortsätter följande år. Är det hållbart på sikt?
Peter Mattsson påminner att dessa klubbar är väldigt beroende av sin mecenat. Den dag den rika ägaren inte längre tycker det är så roligt och hoppar av är risken för ekonomisk kris, i värsta fall konkurs, överhängande.
– Siffrorna kommer överlag att se avsevärt bättre ut om fem år, det är absolut säkert. Jag är också säker på att ligan vet läget och vad som borde göras, säger Tomi Honkanen.
– Men allting måste göras hållbart, rika ägare som bara kvittar förluster kan inte funka i framtiden. Allting måste basera sig på riktiga avtal och ge nånting tillbaka till företagskunderna och publiken.
Tomi Honkanen, Peter Mattsson och René Österman medverkade i en radiodebatt om finländsk fotbollsekonomi i Slaget efter tolv. Lyssna på hela diskussionen i klippet nedan:
' /%3E%3C/svg%3E)
