Hårda bud i växthus - långa arbetsdagar men inga tillägg

Växthusbranschen lyfts ofta upp som ett skolexempel på lyckad integrering. Men nu undersöker polisen ett växthusföretag för diskriminering i arbetslivet. Branschen är orolig för sitt rykte.

Det var i början av maj som polisen inledde en förundersökning om ett växthusföretag i Närpes. Företaget misstänks ha diskriminerat utländska arbetstagare. Det var Vasabladet som först skrev om arbetsförhållanden i växthusföretaget.

Kom för att jobba

Vi har träffat två kvinnor som jobbat i företaget och som vill dela med sig av sina erfarenheter. Eftersom de är rädda för repressalier vill de inte uppträda under eget namn. Vi kallar dem Anna och Sofia.

De kom till Närpes som arbetskraftsinvandrare från Bosnien och fick jobb i växthuset som undersöks av polisen som bäst. I dag har de andra jobb.

Kvinnorna konstaterar att det var mycket som inte fungerar som det ska i växthusföretaget. Till exempel arbetsavtalen.

- Jag skrev under ett avtal, men förstod inte vad det stod i avtalet. Det fanns ingen som kunde översätta, säger Anna.

Inte heller Sofia visste vad det stod i avtalet som var ungefär tre rader långt.

Varför skrev ni på ett avtal som ni inte förstod?

- Vi var bara glada att ha ett jobb. I vårt hemland var arbetslösheten stor och vi hade kommit till Närpes för att jobba. Det var det viktigaste, säger Anna.

Värre än väntat

Sofia fick jobb på växthusföretaget tack vare släktingar som också jobbade där. De hade förvarnat henne att det var en tuff arbetsplats.

- Men det var mycket värre än jag hade trott. Vi arbetade så mycket arbetsgivaren ansåg var nödvändigt. Om man jobbat från kl.7 till kl.16 och sedan åkte hem, kunde de ringa och säga att man skulle komma tillbaka för att det fanns mera arbete, säger Sofia.

Enligt Anna blev de aldrig tillfrågade på förhand om de ville eller hade möjlighet att jobba övertid. De visste knappt från dag till dag hur deras arbetsdag såg ut.

Då arbetsdagen var slut och de skulle åka hem för att till exempel hämta barn på dagis, kunde de få en utskällning om arbetsgivaren ansåg att det ännu fanns jobb att göra.

- En gång hade vi jobbat till halv ett på natten, men det var inte tal om att komma lite senare följande dag. Det vara bara att stiga upp och börja jobba igen kl.7, säger Anna.

Ett dolt problem

Under de senaste tio åren har allt fler utlänningar fått jobb i växthusen i Närpes. I dag arbetar cirka 900 utlänningar i växthusbranschen. Lasse Parhiala som är ombudsman för Träfacket har följt med förändringen i branschen.

- Ett problem är att arbetstagarna sällan kan språket och de undertecknar papper utan att ha en aning om vad de förbinder sig till eller vad de har rätt till, säger Parhiala.

Varje vecka får han samtal av utlänningar som har frågor om löner och arbetstid. Att samtalen kommer från utlänningar är naturligt eftersom de finns väldigt få finländska växthusarbetare.

Lasse Parhiala anser att utlänningars ställning i växthusnäringen är ett dolt problem.

- Jag förstår att det från ett Helsingfors-perspektiv kan vara en marginell sak och man tror att solen alltid skiner i Österbotten, men verkligheten är nog annorlunda, säger Parhiala.

I praktiken är det lättare att lura människor som inte vet vad de har rätt till.

Betalt för en bråkdel av arbetstiden

Löneutbetalningen var ett problem som Anna och Sofia ofta fick uppleva under åren de jobbade i växthusföretaget.

Några övertids- eller helgtillägg fick de inte och ofta fick de betalt för bara en bråkdel av arbetstiden.

- Då jag påpekade att jag fått för lite lön bortförklarades det med att det var ett misstag. Eller så sa de att de inte hade pengar. Då fick man resten lite senare, säger Anna.

Någon arbetshälsovård fanns inte och sommarsemestern fick de ta ut då det fungerade bäst för företaget, ibland i mars.

- Det var psykiskt väldigt tungt att jobba där, för man levde i ovisshet hela tiden. Man visste inte när man skulle jobba eller hur långa dagar man skulle ha, säger Sofia.

- Dessutom var det ett ropande och skrikande hela tiden. En gång höll arbetsgivaren fast mig i armen då jag skulle stämpla ut efter arbetsdagen. De ansåg att jag inte hade arbetat klart, men jag gick ändå, säger Anna.

Rädd för att tvingas lämna landet

Trots att både Anna och Sofia ganska snabbt märkte att allt inte stod rätt till på företaget vågade de inte säga något. De var beroende av arbetsgivaren för att få fortsatt uppehållstillstånd.

- Arbetsgivaren sa det aldrig rakt ut, men alla anställda insåg att det gällde att hålla låg profil för att få uppehållstillståndet förnyat. Vi var beroende av arbetsgivaren, säger Anna.

För ombudsman Lasse Parhiala på Träfacket är situationen bekant. Rädslan att bli av med uppehållstillståndet gör att folk tiger.

– Ibland kan vi inte driva de anställdas ärende. De är rädda att arbetsgivaren inte ska förnya arbetskontraktet. Dom tiger och biter ihop för att inte riskera bli utslängda ur landet.

– Efter fyra år får de permanent uppehållstillstånd. Då kan de börja leva sina liv, säger Parhiala.

De som klagade bestraffades

Men för Anna var måttet så småningom rågat. Hon började säga ifrån och arbetsgivaren och hon hade en del konflikter.

– Jag sa till exempel att det inte var okej att kommendera oss på det sätt de gjorde och jag sa att vi borde få ett arbetsschema, säger Anna.

Men inget hände. Inget annat än att de som vågade ställa krav och säga emot allt som oftast blev bestraffade.

– Blev de riktigt sura på oss fick vi inte jobba nästa dag. Och då blev det ju ingen lön heller, säger Anna.

En annan sak som Anna vågade ifrågasätta var sjukersättningen.

– När jag blev sjuk frågade jag arbetsgivaren om företaget borde betala någon sorts sjukpenning. Men de sa att de inte behövde det. ”Så här fungerar det enligt finländsk lag”.

Men andra gången Anna blev sjuk hade hon fått nog och gick till Arbetskraftsbyrån för att fråga hur det egentligen ska fungera då en arbetstagare blir sjuk.

– Det var en mycket vänlig man som hjälpte mig. Han kontaktade arbetsgivaren och då betalade de den sjukersättning jag hade rätt till, säger Anna.

Lagar är till för att följas

Växthusbranschen har ett gott rykte och integreringen av utlänningar har gett mycket positiv publicitet. Frågan är om det här håller på att förändras.

I Pjelax, i södra Närpes, har Joakim Strand tillsammans med sin fru ett växthus på drygt 10 000 m2. Han är inne på sitt 17:e år som växthusodlare. Han är är engagerad i bland annat Närpes trädgårdsproducenter, där han är ordförande.

– Vi som har växthus är beroende av utländsk arbetskraft och då ska vi behandla den på ett bra sätt. Därför är det mycket beklagligt det som har hänt, säger Joakim Strand.

Han säger att producentorganisationen har försökt sprida information och utbilda odlarna.

– Vi har haft sakkunniga som föreläst om avtal, arbetstider, lön och allt som rör personalfrågor. I de odlarbrev som våra medlemmar får har det påpekats gång på gång hur viktigt det är att vi följer gällande avtal, säger Strand.

Men i praktiken avgör varje företagare själv hur de anställda behandlas.

– Precis som i alla andra branscher är det upp till var och en. Det vi kan göra är att informera och hoppas att alla följer de lagar och regler som finns, säger Joakim Strand.

Svärtar ner branschen

Joakim Strand säger att han inte hade hört några rykten om missförhållanden innan nyheten kom ut i Vasabladet.

– Jag har inte personlig kontakt med alla odlare i Närpes, så jag blev mycket förvånad då jag läste det här, säger Strand.

Han poängterar att det handlar om ett enskilt fall och att majoriteten av växthusodlarna sköter sig som man ska.

– Visst kan det här svärta ner branschen. Den här typen av nyheter, att vi inte sköter oss, är verkligen inte något vi behöver. Men jag hoppas att människor förstår att det här inte gäller alla växthusodlare, säger Joakim Strand.

De flesta sköter sig

Kristel Nybondas är jurist på Landsbygdens arbetsgivareförbund. Förbundet har 1 300 medlemmar. Långt ifrån alla företag är med, men nog de största och därmed också största delen av arbetstagarna.

Nybondas säger att problem förekommer, men att de oftast går att reda ut mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.

– Jag har jobbat här i sju år och under den tiden har vi haft två fall som handlat om diskriminering i arbetslivet, säger hon.

Men beror det på att det inte kommer fram eller att det inte förekommer?

– Det finns förstås rötägg i alla branscher, det går knappast att undvika. Men de allra flesta vill följa reglerna, säger hon.

Att det förekommer problem med arbetstiden eller utbetalning av lönen känner Nybondas till. Företagare ringer ofta för att få råd. Bestämmelserna kan vara svåra att tillämpa i praktiken.

– I synnerhet bland den yngre generationen finns det en vilja att göra rätt. De är vana vid byråkrati.

– Men för jordbrukare som aldrig tänkte bli arbetsgivare kan det vara svårare när de tvingas göra arbetsavtal, säger hon.

Företagare håller ett öga på varandra

Nybondas säger att hennes erfarenhet är att företagare håller koll på varandra. Om ett företag på något sätt slipper lättare undan kan konkurrenten ringa och fråga om det är lagligt.

– Det finns en slags social kontroll inom de här branscherna. Företagare håller ett öga på varandra. För det kan ge en konkurrensfördel på marknaden om ett företag inte betalar lagstadgade avgifter som de andra, säger hon.

Lasse Parhiala på Träfacket vill inte dra hela branschen över en kam. De flesta företagare bemödar sig om att följa bestämmelserna, men han uppskattar att det är cirka tio företag i branschen som har problem att följa avtal.

I grund och botten handlar det om pengar.

– Lönen betalas ut korrekt, men tilläggen uteblir. Varken övertid eller helgarbete kompenseras enligt reglerna, säger Parhiala.

I praktiken blir det stora summor för personer i en låglönebransch.

– Vi har lyckats återkräva summor på tusentals euro, så det handlar inte om småpengar, säger Parhiala.

Drömmen om uppehållstillstånd

Orsaken till att Anna och Sofia jobbade kvar flera år i växthusföretaget var uppehållstillståndet.

– Vi var beroende av arbetsgivaren för att få fortsatt uppehållstillstånd. Vi stod ut med mycket bara för att vi visste att de hade makten att påverka våra liv, säger Anna.

Anna och Sofia vill inte att människor ska tro att de är gnälliga och otacksamma.

– Vi är väldigt tacksamma för att vi fick möjligheten att komma till Finland och till Närpes. Vi är oerhört glada att ha fått jobb, men vi vill inte bli sämre behandlade än andra. Vi vill ha samma rättigheter som finländare, säger de.

Anna har hjälpt flera släktingar att få jobb i Närpes. Hon förstår att det verkar konstigt att hon hjälper andra att få jobb på ett företag hon själv beskriver som ett helvete.

– Men det var ändå ett jobb. Och vi är vana att se framåt. Vi ser tre eller fyra år framåt. Då har vi kanske fått permanent uppehållstillstånd och då kan vi söka ett annat, bättre jobb. Vi stod ut med det här med tanke på framtiden, säger Anna.

Roligt att bli uppskattad

Sofia jobbar nu i ett annat växthusföretag och hon säger att det inte går att jämföra med hennes första arbetsplats i Närpes.

– På min nuvarande arbetsplats har vi ett avtal som bygger på kollektivavtal. Vi har ett arbetsschema. Vi får övertidsersättning och vi blir tillfrågade om vi kan jobba övertid, säger Sofia.

Hon berättar också att de har arbetshälsovård, att de får ta sommarsemester under sommaren och att de har arbetskläder.

– Vi får gå till simhallen en gång i veckan. Arbetsgivarna ger oss julklappar, fast vi inte firar jul. De är vänliga och trevliga och visar att de uppskattar vårt jobb, säger Sofia.

Viktigt att få upp ögonen

Anna och Sofia vill dela med sig av sin erfarenhet för att andra, som är i samma situation ska inse att de inte är ensamma.

– Det är viktigt att visa att vi är flera som upplevt dåliga saker. Dessutom kan det göra att människor får upp ögonen för missförhållanden, säger Anna.

Både Anna och Sofia är övertygade om att växthusföretaget som nu utreds av polisen är unikt. Att det inte fungerar så här i andra växthusföretag.

- Men fast det handlar om ett enskilt företag är det ändå inget man i Närpes kan vara stolt över, säger Anna.

Polisens förundersökning pågår och väntas bli klar i höst.

Svenska Yle har kontaktat företaget som polisen undersöker, men de vill inte uttala sig.