Synskadad jordbrukare cyklar till Ishavet

Jordbrukaren Heikki Mäkelä tar sig modigt an projektet att cykla tusen kilometer från Perho till Ishavet trots det medfödda synfelet som försämrar hans syn.

Det är bråda tider på mjölkgården med hundra kor. Släktgårdens husbonde Heikki Mäkelä klär på sig arbetskläderna på morgonen, men han trivs när han på kvällen får byta om till cykeltrikåerna och hjälmen och hoppa upp på landsvägscykeln.

Mäkelä tränar inför den tusen kilometer långa cyklingen från Perho till Ishavet han ska företa sig i juli. Han ska uppfylla sin dröm om att pröva sina krafter innan det är för sent.

- Min syn blir hela tiden sämre. I åratal har jag funderat att jag vill göra något själv som jag kan se tillbaka på när jag sitter i gungstolen. Ingen vet om det är i sista stund jag gör den här resan, men nu är det i alla fall möjligt, säger Mäkelä.

Mäkelä har en ärftlig medfödd ögonsjukdom som gör det svårt att se detaljer. Sjukdomen framskrider och synen blir hela tiden sämre. Ingen vet om han i något skede kommer att bli helt blind, men Mäkelä förbereder sig på det.

I vardagen behöver han hjälp av andra bland annat eftersom han på grund av ögonsjukdomen inte har körkort. Det är också en av orsakerna till varför han vill utmana sig själv och ge sig ut på den tusen kilometer långa resan.

- Det började med en lite självisk tanke om att jag vill göra något på egen hand och för min egen skull. Samtidigt vill jag visa att man inte ska låta sig nedslås av sina begränsningar. Människan klarar av att göra många saker som vissa inte tror på, säger Mäkelä.

Vägskyltar och guidekartor kan bli problem

Mäkelä cyklar mellan tio och femton timmar i veckan. I juli har han tänkt klara av de tusen kilometrarna på en vecka. Dagsetapperna kommer att vara över hundra kilometer. Den längsta etappen på 163 kilometer blir mellan Perho och Oulais.

- Det bästa rådet jag har fått är att ha tålamod. Jag ska cykla de första 500 kilometrarna så långsamt att jag får tråkigt. Då är det enklare att höja tempot de sista 500 kilometrarna än om kroppen är helt i kramp, säger Mäkelä.

Mäkelä ser på grund av sin sjukdom nästan ingenting som kräver skarp blick.

- Jag ser inte trafikmärken, guidekartor eller vägnamn, så att röra sig på okända platser är svårt. På en bekant plats kan jag röra mig trots att jag inte ser vägskyltarna, säger Mäkelä.

Mäkelä har fortfarande kvar så mycket av sin syn att han vågar ge sig i väg på resan bland övrig trafik.

- Hörseln är väldigt viktig för mig. När jag hör den övriga trafiken vet jag när en bil närmar sig. I trafiken måste jag göra mig själv synlig med hjälp av färggranna kläder. Jag måste vara noggrann när jag korsar en väg. Dessutom önskar jag att bilisterna kunde lämna ordentligt utrymme för en cyklist, säger Mäkelä.

Rutten till Alta i Nordnorge är bekant för Mäkelä eftersom han har varit där många gånger, han har dock alltid kommit dit med bil. Den här gången väljer han bort motorvägarna och måste hitta alternativa rutten. För att komma runt Uleåborg kommer Mäkelä att ha en guide som han kan följa.

Funktionshindret är inget hinder

Heikki Mäkelä är trots sitt funktionshinder lantbruksföretagare. Han funderar på varför många funktionshindrade och människor i deras närhet tror att en person med ett funktionshinder inte skulle kunna göra vad som helst, till exempel vara företagare. Mäkelä vill vara ett exempel på att man kan.

- De största hindren finns mellan öronen, både för dem som är friska och för oss som har begränsningar. Alla kan utföra otroliga prestationer bara man tror på sig själv och inte låter sig nedslås eller lägger sig på soffan och äter chips, säger Mäkelä.

Mäkelä är av den åsikten att belöningen är större om man har utmanat sig själv.

- Jag har så många gånger sett framför mig hur jag kommer fram till Alta och simmar i Ishavet. Det är min målbild, säger Mäkelä.

Heidi-Maria Harju - Yle Kokkola