Bokrecension: Vårens bilderböcker är små pärlor

Den finlandssvenska bilderboken har både bredd och fantasi. Här presenteras fyra av vårens nykomlingar. Alla värda att läsas.

En måttlös ekorre

Sanna Tahvanainens och Lena Frölander-Ulfs bok Kurre Snobb och popcornen är en liten berättelse om måttlöshet och begär. Huvudpersonen är den fåfänga ekorren Kurre Snobb som bor i en park i London. En dag möter han något han inte kan motstå – popcorn med smak av smör.

Det är ett ödesdigert möte som gör att han ger upp sin värdighet, sina vackra kläder och sin stil i jakten på dessa åtråvärda och dyrbara popcorn. För att få dem ger han allt det han är stolt över till björnen. Han langar det som får det att svida runt nosen men som gör Kurre lycklig.

Till slut är det så illa att gamla bekanta inte längre hälsar på honom, utom Råttan som är den som verkligen räknas.

Blickar som talar

Lena Frölander-Ulf leker med perspektiven i sina bilder. Ömsom är ekorren liten i en stor värld och ömsom är han normalstor i förhållande till omvärlden. Det intressanta är de blickar av oro och ibland fördömande som de andra djuren riktar. Medan andra ekorrar samlar ekollon mumsar Kurre fluffiga, salta popcorn. Det som tidigare varit beundran inför någon som är stilig blir något annat.

Förutom måttlöshetstemat kan läsaren också fundera på skillnaden mellan vad djur behöver äta och vad vi i tanklöshet matar dem med.

Men det viktigaste är nog följande rader: ”Kläder är kanske finast när de är nya”, säger Råttan. ”Med vänskap är det tvärtom.”

Grannar av alla de slag

I Sanna Manders Nyckelknipan är det definitivt bilderna som är i centrum. Pärmen är en husfasad och på första uppslaget får vi veta att berättaren letat efter en nyckel i flera timmar och uppgiften nu blir att speja i grannarnas hem.

Det är en rolig uppgift. För det är verkligt invecklade, olika och personliga grannar som bor i huset. Allt som allt finns där nästan 20 invånare, bland annat en prinsessa som downsizat och flyttat från palats till lägenhet, en kille som verkar vara ett nättroll och två siamesiska tvillingar där den ena gillar läsning och den andra skulle vilja gå ut och festa. Här är ett bra tips att läsa böckernas titlar.

Prinsessan bakom nästa dörr
trivdes inte där hon bodde förr.
Hon levde så tjusigt och flott
i ett tusenrums-konungaslott.
Att få lite käk tog en timme, ja två,
till köket var det sååå långt att gå.

Prinsessan tog ett lån på banken
att köpa en etta med kök var tanken.
Nu har hon flyttat bort därifrån
kokar nudlar nöjt i kokvrån!

I en lägenhet bor en flicka med sju små pappor, en klar hommage till Pija Lindenbaums Else-Marie och småpapporna. Den boken ligger också på bordet hemma hos dem. I samma hög hittar vi också Punis (Rödluvan på helsingforsslang) som Sanna Mander illustrerat. Roliga detaljer av det slaget finns det gott om. Överhuvudtaget påminner invånarna i huset om personer ur Lennart Hellsings verser.

Det är viktigt att titta noga på bilderna för annars kanske man inte hittar nyckeln. Den finns nog där.

I en perfekt bilderbok samspelar texten och bilden, men här känns det nog som om texten är inklämd lite på måfå och med liten font. Ibland är rimmen också aningen uppstyltade och haltande. Med tanke på att bilderböcker ska läsas högt om och om och om igen så kan stapplingarna nog bli lite ansträngande i längden.

Men helheten är sympatisk, bohemisk och färgglad.

Naturlyrik och stämningar för små läsare

Verser för de minsta bjuder Hanna Lundström på i Rassel prassel promenad, poesi bland barr och blad. Den lilla boken är vackert utformad och illustrerad av Maija Hurme. Redan i den tidigare poesisamlingen Rassel prassel puss förekom naturbetraktande verser och i den här nya samlingen är naturen i blickpunkten. Nu är det inte så mycket de finurliga poängerna som eftertraktas, snarare naturens rogivande stämningar.

Dikterna följer årstidernas växlingar så att läsaren i den första dikten följer med ett frö som gror i en kruka på fönsterbrädet. Det är en bra början, en nära bild som småningom lockar vidare ut till det som syns utanför fönstret. Där finner vi en lutande snögubbe.

Han får komma till tals i följande dikt "Snögubbe, tögubbe" där han småningom skiftar skepnad och ”blir nåt annat” genom solens vårliga inverkan.

Som nästan alltid i finlandssvensk barnlitteratur är det sommaren som får den största uppmärksamheten. Antagligen för att det mest är då barn rör sig i skog och mark och på stränder. Då plockar vi bär, odlar trädgårdsland och metar.

Att sitta helt stilla
att meta och gilla
att fiskarna gör som de vill

Att sitta och meta
ha fisken att leta
och veta
att det räcker till

En av mina favoriter är dikten "Samla sekunder" som handlar om att vara uppmärksam på allt det ”som kanske kan bli minnen av sommaren som rusar förbi”. Det är lite som Carl Antons sång Om maskros och tjärdoft i mindfullnes-version. Mycket bra att hålla i minnet under soliga dagar.

Hela helheten är mycket tilltalande och har ett tonfall som tar poesi för barn på allvar. Maija Hurmes bilder innehåller många detaljer som läsare och lyssnare kan begrunda tillsammans. Som till exempel att man kan få blå fläckar i byxbaken i blåbärsskogen eller att sniglar kan smaska i sig av det man odlar. Det blir en uppmaning till att vara uppmärksam på detaljerna.

Siri från Bagarmossen

Den sista boken i raden är inte en bilderbok i ordets egentliga mening, men den är rikligt illustrerad. I Åsa Mendel-Hartvigs berättelse får vi följa med flickan Siri som snart fyller fyra år och som bor i Bagarmossen i Stockholm med sin familj. Dem får vi följa under en vår. Sagor om Siri är en föregångare till Siri flyttar till landet, som utkom 2015 och som utspelar sig tidsmässigt senare.

Sagor om Siri har en vardagsrealistisk och gemytlig stämning. Åsa Mendel-Hartvig skildrar förhandlande föräldrar, smågrälande syskon och grannar som hjälper varandra. Det blir som ett slags nutida Bullerbyn.

Skildringen av stämningen i hallen när Siri inte vill gå till dagis med pappa och storasyser Rosa, som ska till skolan, utan hellre vill stanna hemma med mamma och lilla Tuva-Lisa är på kornet. När Siri trilskas blir alla sura, mammas läppar blir spända, pappa måste skynda till jobbet och Siri känner att det hela inte blev så bra.
Men eftersom det är en måbra-bok det här så räddar grannen och bästa kompisen situationen och Siri kan gå med dem till dagis.

En bister granne

Enda smolket i bägaren är arga gubben som inte tycker om barn. Han skriker att flickorna ska vara tysta när de leker under hans balkong. Det känns väldigt svenskt och barncentrerat att han efter det bemöts av en far som i ilskan tutar trumpet på balkongen invid och barn som plingar på hans dörr och snabbt springer därifrån. Det är inte utan att jag kan tycka lite synd om gubben som hamnar så på kant med sina grannar.

Han får en chans till återupprättelse mot slutet i en spännande scen som involverar en mjukis-igelkott som fallit ner på tunnelbanespåret. Då bekräftas även Siris roll som berättare. För kanske arga gubben inte alls är så arg som hon har trott.

Idealföräldrar

De vuxna visar prov på osannolikt tålamod. De är en sorts idealföräldrar som nästan alltid kan lösa en situation på bästa sätt. Den gången när pappa skyndar på flickorna för att de ska komma till butiken och är sur och arg, då möter de farfar som säger att han ska be om ursäkt av dem. Det är kanske därför berättelserna kallas sagor? För sagor i en egentlig mening är de inte, till det är de alldeles för vardagsrealistiska.

Om man skulle vilja kategorisera Sagor om Siri så kunde man säga att det är en kapitelbok som ska läsas högt för små barn. För barn som kan läsa själv är händelserna kanske lite för vardagliga. Jag har svårt att tro att 9-12-åringar vill läsa om barn på dagis. Men som en högläsningsbok med hög trivselfaktor fungerar boken bra.

Cara Knuutinens mjuka blyertsteckningar passar bra till berättelsernas stämning och bidrar till gemytet.