Lång tradition av talko

I Österbotten arbetar vi gärna på talko. Utan frivilligt engagemang skulle samhället inte fungera, säger sociologen Dan Sundblom.

Vi är med i föreningar, engagerar oss i församlingen, sitter med i styrelser och serverar kaffe på olika tillställningar. Österbottningarna utför en hel del frivilligt arbete på sin fritid, enligt den undersökning som HSS Medias tidningar och Yle Österbotten har gjort.

Det beror till stor del på att vi finländare har en lång tradition av engagemang och talkoarbete bakom oss, säger sociologen Dan Sundblom som forskar i frivilligorganisationer vid Åbo Akademi.

- Det bidrar säkert fortfarande. Framför allt på landsbygden behöver man varandras hjälp för att få till stånd större saker som att bygga ett hus eller en ladugård. Då engagerar sig hela byn.

Frivilliga krafter fyller tomrum

En annan förklaring är att det finns ett tomrum mellan vad staten och kommunen kan göra och vad marknaden kan göra. Där träder de frivilliga krafterna in för att se till att det finns fortsatt livskraft i byn.

- Det offentliga kan inte sköta allt och marknadsaktörerna har inte ekonomiskt intresse av att ordna småskalig fritidsverksamhet. Därför finns ett behov av något utöver det.

En tredje orsak, säger Sundblom, är att vi har mer fritid än vi någonsin haft. Inte alla förstås, men många.

- Hur ska vi fylla den? Vill vi göra något meningsfullt eller vill vi tillbringa tiden med oss själva? Många vill bidra och utföra arbete för någon annan än sig själv.

Frivilligarbete med asylsökande

Frivilligt arbete kan vara allt från att hjälpa grannen att byta däck till att renovera en ungdomslokal eller samla in pengar för välgörande ändamål. När det kom många asylsökande till Finland hösten 2015 ställde en stor mängd människor upp och hjälpte till.

Den intressanta frågan är om folk engagerade sig mer i samband med flyktingkrisen än de gjorde innan, säger Sundblom. Den forskningen saknas än så länge. Men samtidigt har det tack vare traditionen alltid funnits en beredskap att ställa upp när det behövs.

- Om behovet ökar och det diskuteras mycket i medier om att det behövs hjälpande händer så finns potentialen där. Det gäller inte hela befolkningen, men de som upplever att de har något att ge.

Engagemanget är särskilt stort på finlandssvenskt håll. Vi umgås mycket med varandra och är i regel med i fler föreningar än de finskspråkiga.

- Det finns en sorts finlandssvensk gemenskap som får folk att engagera sig, säger Dan Sundblom.

Färre frivilliga

Medborgararenan, Helsingforsmission, Kyrkostyrelsen och Taloustutkimus har jämfört frivilligverksamheten i Finland under åren 2010 och 2015. Resultaten visar att antalet frivilligarbetare har minskat något, från 34,4 procent 2010 till 32,7 procent 2015.

Men de som utför frivilligt arbete gör det mer än tidigare: 2010 arbetade man frivilligt i medeltal 13 timmar i månaden medan motsvarande siffror för 2015 var 18 timmar.

Undersökningen visar också att de som har de lägsta inkomsterna, under 10 000 euro per år, gör mest frivilligarbete: i medeltal 28 timmar per månad. Även människor som bor i singelhushåll gör mycket frivilligarbete, 27 timmar per månad.

Men trots att en stor del av befolkningen arbetar ideellt kämpar många föreningar med sjunkande medlemsantal. Det är ofta samma eldsjälar som ställer upp och oftast får den äldre generationen bära upp mycket av föreningsarbetet. Ironiskt nog gäller det särskilt ungdomsföreningarna.

- Det är sorgligt, men medelåldern i ungdomsföreningarna börjar vara ganska hög. Deras glanstid är helt enkelt förbi. De äldre ställer upp av någon sorts pliktkänsla. Det känner att föreningen har varit viktig för dem och tycker att den också ska vara viktig för kommande generationer. Men ungdomarna har andra prioriteringar, säger Sundblom.

Det är enormt viktigt att människor engagerar sig ideellt. Det är svårt att tänka sig ett fungerande samhälle utan frivilligarbete, säger Dan Sundblom.

- Många som är i behov av hjälp skulle bli utan det i frånvaron av frivilliga. De politiska partierna skulle vara näst intill icke-existerande utan frivilliga krafter. Och utbudet av fritidsverksamhet skulle vara väldigt begränsat och koncentrerat hos vinstsökande aktörer.

Text: Sofia Nygård, Vasabladet