Karin Storbacka från tandgnissel till njutning – beslutet att lägga av en lättnad

Dagens prestation i lag-EM orsakade främst irritation, men som helhet har Karin Storbackas sista säsong rentav varit ett nöje. Jag känner med jätteprivilegierad, säger den 17-faldiga finländska mästaren.

Karin Storbacka gjorde debut i lag-EM-sammanhang redan innan det hette lag-EM. Hon ingick i Finlands stafettlag (4x400m) i dåvarande Europacupen redan 2007 just på Karlsplan i Vasa, och har därefter burit de blåvita färgerna på 400, 800 och 1500 meter.

Och nu även på 3000 meter.

Storbacka var smått överraskad att hon fick platsen på den ovana sträckan, där hon i och för sig löpte präktigt nytt personligt rekord 9.13,40 i Helsingfors i maj.

Nu förlorade hon en spurtstrid mot belgiskan Lisa Rooms och slutade sjua med tiden 9.22,16. Segern gick till Lisa Nilsson från Sverige (9.08.97).

”Smått knäckande”

– Jag är främst irriterad, summerar Storbacka insatsen till Yle Sporten. Den första kilometern var ungefär samma som då jag sprang mitt rekord – då kändes den busenkel, nu var det hemskt.

– Det var smått knäckande och jag var ganska förvånad. Jag tänkte att jag även en dålig dag springer 9.20. Lite tråkigt att man sen misslyckas just här.

Storbacka berättar att formen borde vara bra och inte heller allergiproblemen som plågat henna i många års tid har stört nämnvärt på sistone.

– Det är nog något annat i träningen som gjorde att benen kändes tröga och man inte riktigt kom igång med andningen. Nån bra förklaring har jag inte och det gör det ju extra irriterande.

Passar på att njuta

I slutet på förra säsongen meddelade Karin Storbacka i Yle Sportens intervju att hon lägger ner elitsatsningen efter 2017. Det beslutet står hon fast vid.

– Jag har dessutom nu fått smälta beslutet och det känns faktiskt naturligt att jag sysslar med löpning i nån annan form i framtiden.

– Jag känner med jätteprivilegierad att jag faktiskt själv fått ta det här beslutet, att jag inte tvingas sluta av nån annan orsak, säger den 17-faldiga individuella finländska mästaren från IK Falken.

Har vetskapen om att det är din sista säsong medfört mer lättnad eller press?

– Jag har verkligen känt mig mer avslappnad. Hittills har jag haft roligt inför varje tävling och också under tävlingarna, medan det förra året bara var tandgnissel hela tiden.

– Så det känns faktiskt jättebra att man inte slutar när allt bara känns skit, att man blir bitter på det hela, utan istället kunna ha extra roligt. Jag passar på att njuta nu.