Mannen de trodde var Elvis

Den besynnerliga berättelsen om Jimmy Ellis och ett av musikhistoriens största bedrägerier.

September 1979, Georgia, USA

Salen i den röda tegelbyggnaden i musikstaden Athens är tätt packad.

En lång man med tjockt, svart hår, klädd i en uppknäppt azurblå satinskjorta, matchande byxor och ett blänkande brett guldbälte går upp på scenen och griper tag i mikrofonen.

Till tonerna av rockabillylåten 'Let's Go Jukin' hänför han den skrikande publiken från första strofen.

Men den förförande varma och fylliga barytonrösten är inte det enda anmärkningsvärda med uppträdandet.

Övre delen av ansiktet är dolt bakom en blå satinmask med paljetter. Och rösten är skrämmande lik Elvis Presleys.

Orion kallade masken sitt varumärke och jämförde den bland annat med Dolly Partons peruker.

Två år hade gått sedan världen möttes av den chockerande nyheten att Elvis Aaron Presley hade hittats död på golvet i sitt badrum hemma på Graceland.

Medan miljoner fans sörjde förlusten av Tupelos berömde son, eldade den maskerade sångaren på myten att kungen av rock’n’roll fortfarande var i livet.

För vem skulle annars gömma sig bakom masken - om inte Elvis?

Konserten 1979 är bara början på den besynnerliga historien om den maskerade Orion, som var, och fortfarande är, sinnebilden för storslagen och tragisk berömmelse.

Det är en berättelse om opportunism, förtvivlade fans och om en man som bara ville bli uppskattad för sin egen talang. Men också en historia om det första av många försök att återuppliva Elvis.

"Lögner, rykten, vinnare och förlorare"

Ett par dagar senare, på lördag kväll, händer det igen när Elvis-showen 'The Wonder of You' kommer till Herning med livemusik ackompanjerad med videoinspelningar av The King själv.

Månaderna före konserten i Athens, Georgia, introducerades radiostationerna i de amerikanska sydstaterna för Orions singel 'Ebony Eyes' - en cover på The Everly Brothers sorgliga ballad.

I en medföljande beskrivning till singeln stod det:

- Den här kommer att ge upphov till diskussioner, lögner, rykten, spekulationer, vadslagning, vinnare, förlorare, tårar, skratt, hat och kärlek.

Avsändare var Shelby Singleton, chef för Sun Records - det legendariska skivbolaget där självaste Elvis Presley inledde sin karriär.

I en tid, då musik huvudsakligen hördes för första gången på radion, var det svårt att höra någon skillnad på Orion och Elvis.

"Orion Eckley Darnell, född 1931, Ribbonsville"

Samtidigt uppträdde Orion i stora delar av Mellanvästern och i delstaterna i sydöstra USA iförd kitschiga vita kostymer och jumpsuits med broderier, glittrande kristaller och nitar.

Outtröttligt svarade mannen bakom masken med en charmerande sydstatsaccent och lätt grötig röst på den återkommande frågan:

Vem är du?

Svaret löd alltid:

- Orion Eckley Darnell, född i december 1931, uppväxt i den lilla staden Ribbonsville, Tennessee.

Det var Sinatra på 40-talet, Elvis på 50-talet, The Beatles på 60-talet, men det finns ingen nu. Publiken letar efter någon som kan fylla tomrummet.

Shelby Singleton, chef på Sun Records

Snabbt riktade kamerorna sina linser mot den mystiske Orion. Tidskrifter, tidningar och tv-kanaler spekulerade kring sångarens verkliga identitet. Att debutalbumet fick titeln 'Reborn' minskade inte på något sätt uppmärksamheten.

Omslaget visade en tecknad Orion, iklädd cape och mask, med en mikrofon i handen. På bilden står Orion bredvid en kista som innehåller en kopia av honom själv.

När skivan skickades ut till radiostationerna var det tillsammans med tidningsurklipp med rubriker som ”Har Elvis iscensatt sin egen död”, samt en annons för en bok med titeln 'Orion'.

Boken skulle sedan visa sig ha en stor betydelse.

Skivan mötte ändå på stort motstånd och kritiserades av både fans och radiopratare som tyckte att det var smaklöst att utnyttja Elvis Presleys död.

'Reborn' gavs sedan ut med en bild på en maskerad Orion på omslaget i stället.

Trots grälet trodde Shelby Singleton på projektet.

- Det var Sinatra på 40-talet, Elvis på 50-talet, The Beatles på 60-talet, men det finns ingen nu. Publiken letar efter någon som kan fylla tomrummet. Orion är lika karismatisk som Elvis utan att vara Elvis.

- Jag tror att han kommer bli 80-talets superstjärna, sade Singleton i en intervju med lokaltidningen The Macon Telegraph i slutet av 1979.

Varken det kontroversiella skivomslaget eller de vilda teorierna minskade på Orions popularitet.

Turnéerna - där han figurerade bredvid stora countrynamn som Loretta Lynn, Tammy Wynette och Oak Ridge Boys - blev längre och sträckte sig från Mellanvästern och sydöstra USA till Europa.

Här fortsatte spekulationerna samtidigt som Orion undvek att direkt svara på frågor om han var den återuppfödda rock'n'roll-legenden.

Orions fanclub nådde över 30 000 medlemmar - däribland unga kvinnor som följde med på turnéerna. Här en bild från en konsert i Nashville i oktober 1980.

Huvudkaraktär i roman

Få frågor förblir ändå obesvarade. Precis som Ribbonsville inte finns på någon karta, fanns det naturligtvis inte heller någon Orion Eckley Darnell.

Åtminstone inte i verkligheten.

Orion Eckley Darnell var i stället namnet på huvudpersonen i den redan nämnda boken med den fullständiga titeln 'Orion - The Living Superstar of Song', skriven av en hemmafru från Georgia.

I romanen blir en snygg och fattig ung man från sydstaterna förvandlad till en karismatisk rock'n'roll-artist. För att undslippa berömmelsens negativa sidor iscensätter han sin egen död och reser bort.

Och den maskerade mannen - countrymusikens Lone Ranger - som var på god väg att uppnå samma stjärnstatus, personifierade bokens huvudkaraktär.

På direkta frågor återgav sångaren Orion allt som stod i boken.

Inte bara var han en ung, snygg man med becksvart hår från Tennessee. Han hade ett hus kallat Dixieland och ett motto som bestod av bokstäverna STC: 'Success Takes Courage'.

Låter det bekant?

Elvis Aaron Presleys motto var 'Taking Care of Business' (TCB) och hans hem hette Graceland.

Orion beskrevs av många som en fjollig, lustig och "easygoing" kille som åtnjöt framgång med allt vad det innebar.

Bakom Orion fanns en man som i musikbranschen i Tennessee var mindre känd för sina musikaliska talanger än för sina minst sagt oortodoxa försäljningsstrategier.

Producenten Shelby Singleton hade år 1969 tagit över skivbolaget Sun Records som var startpunkten för Elvis lysande karriär.

Då Elvis dog blev allt som hade en koppling till den amerikanske legendaren en potentiell guldgruva.

I Orion såg Shelby Singleton därför en möjlighet för Sun Records, som han tidigare hade flyttat från Memphis till countryns huvudstad Nashville.

Kontroversiellt eller bara bra timing

Stället där allt började finns fortfarande kvar i en liten oansenlig vit byggnad utanför centrum.

Borta är allt skimmer av musikalisk magi från tiden då ”1980-talets superstjärna” föddes.

De silvergrå mikrofonstativen, gitarren och trummorna är borta. Trähyllor från golv till tak är fyllda med allt från koppar och pennor till klistermärken och t-skjortor.

Alltsammans försett med Sun Records gula logga. För försäljningen av marknadsföringsartiklar är en viktig del av affärerna, förklarar John Singleton, Shelbys bror och affärspartner under 41 år.

Sedan broderns död 2009, leder han det som i dag heter Sun Entertainment Corp.

Den korta, gråhåriga mannen med svarta glasögon och röd skjorta försöker minnas hur hans bror kom på idén att marknadsföra en okänd talang som Orion.

Inte i sin vildaste fantasi kunde John Singleton föreställa sig att Orion Eckley Darnell kunde marknadsföras så framgångsrikt under flera år.

Kontroversiellt? Kanske. I verkligheten var det enligt John Singleton bara en fråga om bra timing.

Sporttalang och hästuppfödare

Men vem var han då? Mannen som frivilligt valde bort ett personligt erkännande för att i stället träda fram som den gåtfulla personen Orion Eckley Darnell.

En klassbild från mitten av 1960-talet.

Svaret ska bland annat finnas i den lilla byn Orrville i södra Alabama.

Som son till en hästuppfödare, växte Jimmy Ellis upp på en gård och satt i tidig ålder säkert i sadeln. Hans utsikter var att en dag ta över familjeföretaget.

I skolan visade det sig att den unga, trevliga mannen dessutom hade en särskilt bollsinne och blev snabbt en framgångsrik fotboll- och baseballspelare. Så bra att han erbjöds en plats i det professionella baseballaget Milwaukee Braves.

Barndomsvänner beskriver ändå hur den aspirerande stjärnan började ägna all ledig tid åt att sjunga, samtidigt som han hittade tid till sport och hästar.

Till slut var det musiken som vann.

Den glittrande masken en snabb väg in i branschen

Efter flera försök att hitta ett skivbolag och skapa en karriär satte han kurs mot musikmeckat Nashville.

Här går alla ivrigt omkring med en gitarr och spetsiga skor och väntar på det stora genombrottet.

Han trodde inte att det skulle bli så stort. Jag tror han tänkte att det bara handlade om ett par enkla spelningar och att han sedan skulle kunna sätta på sig jeansen igen.

Steve Kelley, vän till Jimmy Ellis

Kanske ligger förklaringen bakom Orion i denna enhetlighet. För hur skiljer man sig från mängden i Music City?

Man säger ja till att bära en obskyr mask och hoppas att det bara är en tillfällig lösning tills man håller publiken i sitt grepp.

Så lyder i alla fall förklaringen från en man som var Orions bästa vän i 19 år.

Steve Kelley träffade Jimmy Ellis år 1979 då Ellis uppträdde som Orion. De blev vänner och Kelley blev sedan Orions turnémanager.

I dag tar han emot i countrybandet Oak Ridge Boys turnébuss som står parkerad vid en avfart, 30 minuter från Nashville.

Han lägger alltjämt tusentals kilometer bakom sig på de dammiga landsvägarna, men det halvlånga grå håret vittnar om att det runnit en hel del vatten under broarna sedan Orion.

Trots det berättar han detaljerat om Jimmy Ellis.

Hästuppfödaren som i mer än tio år jagade en karriär som romantisk smörsångare med en förkärlek för rockabilly och storslagna tårdrypande ballader.

Mötet med Shelby Singleton var möjligheten som Jimmy Ellis så länge och desperat hade sökt efter - även om masken inte var så smakfull.

Valet stod till slut mellan att ta chansen som den mystiske Orion eller att tillbringa ytterligare ett par år i musikbranschens återvändsgränd.

- Han trodde inte att det skulle bli så stort. Jag tror han tänkte att det bara handlade om ett par enkla spelningar och att han sedan skulle kunna sätta på sig jeansen igen och publiken skulle älska honom, berättar Steve Kelley.

Mysteriet var en försäljningssuccé

Men mysteriet sålde biljetter och skivor och Jimmy Ellis identitet förblev hemlig.

Enbart fram till 1981 gav Sun Records ut sex album, förutom debutalbumet. Alla innehöll coverversioner i olika genrer; country, rockabilly, gospel och kärlekssånger.

Fans hade Ellis tillräckligt av. Det var ofta uppemot 10-20 bilar som följde turnébussen när den lämnade Nashville och körde runt i landet.

I efterhand är det svårt att förstå att någon överhuvudtaget har kunnat tro på myten att Orion var en förklädd Elvis. För det är svårt att bortse från det uppenbara.

Utan mask liknade Jimmy Ellis inte alls Elvis. Med sina 1,93 meter var han också väldigt mycket längre.

Men rösten kunde ingen ta ifrån honom.

Försökte tvätta bort Elvis-stämpeln

Ingen var mer trött på den musikaliska maskeraden än Ellis som hemsöktes av det faustiska avtalet han hade ingått.

I frustration över den konstanta jämförelsen med den döda kungen, skickade Ellis bland annat sina scenkläder till skräddaren för att kragarna var för stora och ”alltför Elvis-aktiga”.

Steve Kelley kommer ihåg ett samtal där Jimmy Ellis frågade hur mycket han egentligen påminde om Elvis när han inte stod på scenen.

Kelley, som flera gånger hade träffat The King, försäkrade Ellis om att det inte fanns så många likheter.

Däremot var han Vernon Presley, Elvis pappa, upp i dagen, enligt Kelley.

- Jag har inte träffat två människor som påminner mer om varandra, säger Kelley.

- Det var självklart för att, anade jag, det faktiskt fanns en koppling.

Samtidigt gick det fyraåriga avtalet med Sun Records oundvikligen mot sitt slut.

Den motsträvige sångaren tog ofta saken i egna händer och visade sig offentligt utan mask även om det förstörde illusionen.

Ut flög de uppseendeväckande och kitschiga dräkterna och ersattes i stället med jeans, skjorta och jacka. Han odlade också ett helskägg och slutade färga sitt hår svart.

Under hela tiden jag hade den på mig, frågade folk mig vem som fanns bakom masken. När jag äntligen tog av den, ville folk att jag skulle sätta på den igen.

Jimmy Ellis

Det är oklart exakt när Ellis löpte linan ut. Flera minns det ändå som att det var i slutet av 1981. Mitt under en konsert tog han av masken och hemligheten var avslöjad en gång för alla.

Ellis avskydde att bli jämförd med Elvis. Innan han blev Orion spelade han faktiskt in en sång med titeln 'I'm Not Trying To Be Like Elvis'.

Kontraktet med Sun Records löpte ut 1982 och ledde till en klar splittring mellan Shelby Singleton och Jimmy Ellis.

Det var ändå inte ett slutgiltigt farväl till Orion - inte heller till den fördömda masken.

Som Ellis själv, smått leende, förklarar till programledaren Ralph Emery i tv-programmet Nashville Now år 1985:

- Under hela tiden jag hade den på mig, frågade folk mig vem som fanns bakom masken. När jag äntligen tog av den, ville folk att jag skulle sätta på den igen.

Under de följande åren experimenterade Jimmy Ellis med olika genrer.

Alltjämt under namnet Orion försökte han att distansera sig från rollen som Elvis-imitatör med varierande framgång, olika skivbolag och diverse identiteter - Ellis, Cadillac Man, Steven Silver och Ellis James.

Den korrupta underhållningsbranschen

Även om Jimmy Ellis inte längre bar masken, hade han svårt att på allvar träda fram ur skugga av Elvis.

Tanken gjorde honom sjuk, säger Ellis son, Jim Ellis Jr som bor kvar i staden Orrville, Alabama, där både han och hans far växte upp.

Det var här som familjen Ellis gård tidigare låg, men efter att den brann ner har Ellis Jr byggt ett stort trähus där han bor i dag.

Hur kan han vara en imitatör om det är hans naturliga röst?

Jim Ellis Jr, son till Jimmy Ellis

Hans irritation, över vad han kallar den korrupta underhållningsbranschen, låter sig inte kväsas medan han berättar om den far som hela livet kämpade för att inte bli kallad imitatör.

- Hur kan han vara en imitatör om det är hans naturliga röst, frågar sig Jim Ellis Jr flera gånger med höjd röst.

Jim Ellis Jr sitter inte ner när han talar. Han går runt, ordnar med disken, öppnar kylskåpet och vrider av kapsylen på en öl, medan han tydliggör att de kontrakt hans far skrev under var som att ingå en pakt med djävulen själv.

Mot slutet av 1980-talet gick Jimmy Ellis likväl in i den roll han under åratal försökt motarbeta. Han uppträdde med Elvis-låtar på olika hyllningskonserter och gick även upp på scenen med Elvis gamla kompband The Jordanaires.

Det är en brutal värld, musikindustrin.

Det är därför som Jim Ellis Jr håller sig borta från den, slår han fast, medan han berättar om en av de gånger då hans fars röst jämfördes med Elvis i ett tv-program för att säkerställa att det var frågan om två olika människor.

Men, tillägger han, om man kikar på bilder på Elvis far, Vernon Presley, och Jimmy Ellis, är de helt identiska.

Kan det vara förklaringen till Jimmy Ellis röst? Att han var Elvis bror?

Adopterades 5 år gammal

Jimmy Ellis talade inte mycket om sin tidiga barndom. Han adopterades fem år gammal av Mary Faye och Furniss Ellis och hade tydligen inget större behov av att hitta sina biologiska föräldrar.

Enstaka gånger har han nämnt sin biologiska mamma, Gladys, men få har hört talas om Ellis pappa. En av dem som gjorde det var vännen Steve Kelley.

- Första gången jag träffade Jimmy sade han ”jag är född i Pascagoula, Mississippi. Min mor hette Gladys och min far Vernon. Jag vet inte vem min far var, men på födelseattesten står det Vernon”.

- Varför han aldrig använde de uppgifterna till något är det ingen som kan veta. Det är kanske i verkligheten ett större mysterium än Orion någonsin var. Hade han tagit av sig masken och sagt: Jag är inte Elvis, men möjligtvis hans halvbror, hade det förändrat allt, säger Steve Kelley.

Den före detta turnémanagern har ändå fått reda på att en ung Vernon Presley tillbringade en del tid i Pascagoula, där Jimmys Ellis biologiska mamma Gladys bodde under samma tid.

Ännu en svag och vansinnig teori som en del av mytologin om Elvis? Eller en ganska logisk förklaring?

En av Ellis mest minnesvärda dräkter som har en slående likhet med de kläder som Elvis bar i Las Vegas i slutet av 70-talet.

Varje bild en smärtsam påminnelse

För sonen Jim Ellis Jr har uppmärksamheten kring faderns ursprung satt igång tankarna. Han vill inte utesluta anknytningen till Elvis Presley och vill nu undersöka sin fars födelseattest.

En enkel ansökan till myndigheterna i Mississippi där fadern föddes kan ge klarhet. Men han vill gärna gå via sin advokat för att kunna hålla det privat.

Tillräckligt många har kommit förbi och bankat på dörren i hopp om att uppnå ett eller annat, förklarar han.

Hade han tagit av sig masken och sagt: Jag är inte Elvis, men möjligtvis hans halvbror, hade det förändrat allt.

Steve Kelley

Uppmärksamheten klarar han sig bra utan. Med sin lite bryska framtoning och de tunga stegen när han går runt på verandan på framsidan av huset, är det svårt att inte tro på det.

Varje intervju, varje bild, varje telefonsamtal om sångaren Orion är en smärtsam påminnelse om det som stod i vägen för att uppfylla faderns dröm, enligt Ellis Jr.

I hans ögon var det Jimmy Ellis som hade rösten för att bli berömd.

Och han har tillräckligt med historier. I samtal från excentriska personer säger han att hans far är Elvis - eller att Elvis faktiskt ligger begravd på hans mark.

Galna och otroliga teorier som i sig själv kan tolkas som ett uttryck för den hysteri som myten om Elvis Presley framkallar.

Jimmy Ellis, hur talangfull han än var, kommer förmodligen aldrig att inspirera till samma religiösa dyrkan som kungen av rock'n'roll.

En snabb sökning på internet avslöjar ändå en ganska omfattande och dedikerad skara av fans som ägnar exceptionella mängder tid åt att utbyta anekdoter och förbehållslös beundran för mannen vars karriär existerade i skuggan av Elvis.

Vars röst på en och samma gång var en förtrollning och förbannelse.

Epilog

Med åren blev det allt färre konserter i Jimmy Ellis kalender.

Fastän han aldrig helt övergav musiken, tillbringade han mer och mer tid i hemstaden Orrville där han drev flera affärsverksamheter och ägnade sig åt familjelivet.

En decembermorgon år 1998 öppnade Jimmy Ellis som vanligt sin pantbank då han utsattes för ett väpnat rån och sköts på nära håll.

Han blev 53 år gammal.

Den 11 oktober 2000 blev den då 23-årige Jeffrey Lee dömd för mordet på Jimmy Ellis och hans exfru Elaine Thompson som också befann sig på samma plats.

Jeffrey Lee är i dag en av de 155 dödsdömda fångarna i fängelset Holman i södra Alabama.

Han har flera gånger ansökt om att få sin dom hävd eller omprövad.

Tidigare i år fick han det senaste avslaget.

Texten är en lätt bearbetad översättning av DR:s reportage "Manden de troede var Elvis" skrivet av Louise Brodthagen Jensen.

Videomaterial från Jimmy Ellis uppträdanden och intervjuer med bland annat Jim Ellis Jr och John Singleton finns i den danska originalartikeln.

Den svenska översättningen är gjord av Sara Ekstrand, Svenska Yle.

Bilderna tillhör Jim Ellis Jr, Sun Records och Kenneth Dokkeberg, medförfattare till Ellisbiografin In the shadows of a king, skriven av Dokkeberg, Kelly och Dillard och är publicerade med specialtillstånd av DR.