Burning Hearts skapar galenskap med stabilt sound mellan dagishämtningarna

När ett band består av två personer, och dessa får ett barn tillsammans, sätter det vissa begränsningar på musikskapandet.

Därför har det hunnit gå fem år sedan Extinctions (2012) innan prisbelönta Åbobandet Burning Hearts ger ut sin tredje fullängdare.

Nu har det i alla fall hänt, i slutet av maj såg albumet Battlefields dagens ljus. Flera av låtarna har funnits med bandet i flera år, men Henry och Jessika Neuman har inte känt någon press med att få ut albumet.

- Vi har arbetat i den takt som känts bekväm, så var det också innan föräldraskapet, säger Jessika.

Ni hann inte växa ifrån låtarna under processens gång?

- Nej, men det känns att vi har levt med dem länge. Även om texter och melodier är ungefär samma har de produktionsmässigt ändrats en hel del. Vi har hunnit prova på olika grejer, och låta låtarna influeras av varandra, säger Henry.

Stabilare ljudvärld

I de allra flesta fall föds Burning Hearts låtar genom att Jessika skapar en enkel demo med melodi, ackord och ibland text som de sedan tillsammans arrangerar, medan Henry sköter producerandet.

Nytt på Battlefields jämfört med tidigare album är att en utomstående mixare, Tomas Bodén, har haft en större roll i produktionen.

- Vi är ju ett “Gör-det-själv”-band och har tidigare gjort allting själva från början till slut, med några undantag i produktionernas slutskede, men nu ville vi ha med Tomas eftersom han kunde tillföra nya saker, säger Henry.

Vad är det han har tillfört?

- En stadigare, proffsigare ljudbild och lite överraskande element i vissa låtar. Till exempel “In my garden” hade tidigare ett mycket mer monotont sound, men tack vare Tomas finns där nu olika filter och i mitten far den liksom in i en grotta. Det var roligt att märka vad ett lyckat samarbete kan göra, säger Henry.

Gör-det-själv-andan är ändå fortfarande stark, och det är viktigt för Burning Hearts att arbeta med folk som förstår vad de håller på med.

- Vi försökte inleda ett samarbete med ett produktionsbolag en gång tidigare, men det avslutades snabbt eftersom vi märkte att det fanns ett för långt avstånd mellan vad vi ville, säger Jessika.

Hittat röd tråd

Den indiepop-betonade musiken på Battlefields karakteriseras av bandet självt som “klassisk Burning Hearts”.

Vad betyder det att ni nu kan vara er egna stilbenämning?

- Det handlar nog mest om att vi nu hållit på och i 10 år. Vi vill inte kopiera oss själva utan strävar hela tiden efter att utvecklas, men det känns som att vi hittat ett sound och en stil och det är roligt. Det kan vara farligt att bli för trygg, men det är bra att ha en röd tråd, säger Henry.

- Annars kunde man ju lika gärna starta ett nytt band, säger Jessika.

Extinctions ansågs av vissa kritiker vara så sorglig att man måste gråta sig igenom skivan, men bandet hävdar att Battlefields går i ljusare tongångar.

- Skivan är allvarlig, men inte deprimerad. Sådär att man inte behöver sitta med näsduken i handen, men det kan löna sig att ha den inom räckhåll, säger Jessika.

Självbiografisk musik på naturvetarengelska

Textmässigt utgår Jessika från vad hon själv upplever.

- Alla låtar handlar egentligen om hur jag mår och hur jag har det, bara förklätt i metaforer. Jag skriver mycket i termer av natur och biologi, eftersom det är på det området jag har störst vokabulär på engelska.

De senaste åren har mängden indiemusik på svenska i Finland ökat stadigt, men Burning Hearts har hittills inte övervägt att själva överge engelskan.

- Det skulle vara väldigt konstigt, men i och för sig intressant att prova sjunga på svenska. Engelskan har alltid varit mitt sångspråk, säkert för att musiken jag själv lyssnat på främst varit på engelska. Men jag uppskattar folk som sjunger på sitt modersmål och inte försöker imitera eller anpassa sig efter andra, säger Jessika.

- Delvis handlar det om att vi inte velat begränsa oss enbart till Finland och Sverige, det har varit roligt att få spela utomlands. Å andra sidan finns det ju band som Dungen, som sjunger på svenska och ändå turnerar i USA, så varför skulle det inte gå. Det är fint att finlandssvenskan inte längre bara förknippas med humoristiska låtar, utan också med allvarlig musik, säger Henry.

Invecklat men lättskapt

När jag frågar om vilka band som influerade Burning Hearts-stilen från början nämner Jessika band som Stereolab, Suzanne Vega och Broadcast.

- Jag minns att det var när jag lyssnade på Stereolab som jag för första gången tänkte att “sådana här låtar skulle jag också kunna göra”. Det är melodier som är ganska invecklade, men samtidigt lättskapta - vilket var en förutsättning för att mina begränsade pianotalanger skulle räcka till, säger Jessika.

För Henry var gitarren det första instrument som kändes roligt att spela, sedan började han spela i band och då kom bas, gitarrer och synt in i bilden.

På produceringsfronten är han självlärd.

- Vi skaffade dator ganska tidigt, så jag började pröva mig fram med de första trackerprogrammen för pc där i början av 90-talet, säger Henry.

Tidtabellspussel och galenskap

Att kombinera band- och familjeliv förutsätter en hel del organisering, dessutom arbetar Jessika som högstadielärare i biologi. Ett arbete som hon ändå menar är rätt tacksamt att kombinera med musiken.

- Som lärare lär man sig bli organiserad, vilket hjälper i pusslandet. Dessutom är loven tacksamma, vi brukar utnyttja dem till att spela in och turnera, säger Jessika.

Hon har också prövat på att vara tjänstledig för att syssla med musiken på heltid. Då tillbringade Jessika och Henry en vinter i sommarstugan i Monäs i Munsala - vilket finns skildrat på det nya albumet i låten Folie À Deux.

- Jag hade just blivit gravid och hade en massa känslor kring det och funderade på framtiden. Det blev intensivare av att vi var på tumis i stockstugan i vintermörkret, därför handlar låten just om att bli galen.

Folie à deux: "Två personers vansinne" d.v.s. två personer delar samma vanföreställningar.

Wikipedia

Är det en traumatisk eller givande upplevelse så här i efterhand?

- Absolut givande att få ge all den tiden åt musiken, och att bo ute på landet mitt i vintern, säger Jessika.

Skulle du vilja göra det på nytt?

- Nja, för min del räckte det faktiskt ganska bra så där! Jag märkte att jag ändå arbetar mer effektivt när jag har mindre tid, säger Jessika.

Henry har, tack vare stipendier, periodvis kunnat arbeta heltid med musiken, och paret har hittat vardagslösningar som fungerar.

- Om jag slutar tidigt någon dag brukar jag komma hit till studion, och så håller vi på med musiken tills vi måste hämta barnet på dagis. Ibland har han också kunnat leka här på gården medan vi övar. När vi har spelningar har vi en barnvakt som kommer dit när vi börjar soundchecka och åker hem när spelningen är slut, säger Jessika.

“Känns bättre än någonsin”

Battlefields är främst inspelad i Åbo, i studion i Puolalabacken, men delvis också på sommarstugan. Det österbottniska landskapet är starkt närvarande i låtarnas bildspråk.

Både Jessika och Henry är uppväxta i Österbotten, i Vasa respektive Jakobstad, och formade av indiesammanhangen som fanns där på 90-talet.

- Alla jag kände spelade i band, vi ordnade bandkvällar och minifestivaler och har helt tydligt inte klarat av att sluta ännu heller, säger Jessika.

- Det känns som att det gäller de flesta musiker, man kan ha pauser i perioder, men det är få som någonsin slutar helt, säger Henry.

Några sådana planer har inte heller Burning Hearts, även om de ännu inte tänker så mycket på kommande skivprojekt. Nu är det främst spelningar som gäller.

- Det har känts bättre än någonsin att vara ute och spela med de nya låtarna. Vi har provat på olika scenkonstellationer genom åren, som mest var vi sju då vi uppträdde på Flow 2012, men numera är vi tre och de fungerar väldigt smidigt, säger Henry.

Några lika stora spelningar som Flow är inte inbokade denna sommar, men det handlar inte om ett medvetet downshiftande.

- Vi har aldrig planerat våra skivsläpp enligt när festivalbokningar görs, skivan är färdig då den är färdig och i det här fallet var vi lite sena för sommarens bokningar. Men det kommer fler somrar och vi är alltid pigga på nya spelningar i mån av tid, säger Henry.

Den som inte vill vänta på kommande somrar kan notera att Burnings Hearts i år spelar på After Eight i Jakobstad den 19 juli och på Ilmiö i Åbo den 29 juli. Till hösten är en Tysklandsturné inplanerad.