Roddmarthorna ror långt och länge
Barbro Bergman-Robertz råkade se ett gäng roddare i en kyrkbåt färdas på Borgå å och bestämde sig för att börja ro själv för sju år sedan.
Efter att marthorna i Borgå deltagit i en stafettävling i rodd blev de totalt bitna. De grundade sitt eget roddlag – Roddmarthorna.
Barbro Bergman-Robertz berättar att lagmedlemmarna fick kämpa lite extra för att få den respekt de förtjänade i början av karriären.
Nu har marthorna hunnit vässa både formen och tekniken och tävlar gärna. Senast deltog de i Sulkavarodden där laget rodde hela 60 kilometer.
– Det var en av de sämre roddarna på sju år. Vi rodde i fem timmar, säger Barbro Bergman-Robertz.
Hälsofrämjande hobby
Roddmarthorna tillhör NRC (Neste Rowing Club) som också har andra lag än Roddmarthorna. Det finns både herr- och damlag, för att nämna exempel.
I den stabila 12 meter långa kyrkbåten av trä ryms 14 roddare och en styrman. Roddarna sitter på varsin sida av båten med en åra var. Det är viktigt att takten är den samma för varje roddare, eftersom det är betydligt lättare att ro då.
Man sitter på en träsits med små hjul som rullar på skenor, men det rekommenderas att man har någon slags sittdyna under rumpan eftersom det annars kan bli ganska smärtsamt att ro i flera timmar.
Barbro Bergman-Robertz tyckte att det verkade trevligt att ro med kyrkbåtar, och började därför med hobbyn. Dessutom ansåg hon att det var viktigt att ta hand om hälsan.
Rodd är bra helkroppsträning, och också folk med ryggproblem kan ro. En vanlig missuppfattning är att man främst använder armarna eller skuldrorna då man ror.
– Rodd är en mångsidig sport och bra konditionsträning. Man använder främst lårmusklerna, sen magmusklerna och lite armar. Men med armarna styr man mest.
Kråkö runt
Marthorna ror varje torsdag och söndag, och ibland kan man se en kyrkbåt glida fram över Borgå å.
– Genast när isen gått på Veckjärvi och när båtarna är i skick så ror vi utomhus. Vi ror för det mesta på Veckjärvi. På söndagarna brukar vi ta en tur till Emsalö bron eller Kråkö runt, säger Bergman-Robertz.
På vintern håller de sig i form i det lilla gymmet de har tillgång till i Veckjärvi. Där finns roddmaskiner de kan använda.
– Vi ror tillsammans för då är man inte så lat. Sen har vi också olika träningsprogram vi brukar köra.
Efter att man rott utan avbrott i flera timmar brukar man vara lite stel i kroppen, men man återhämtar sig snabbt förutsatt att man tränat tillräckligt, säger Barbro Bergman-Robertz.
– När man kommer i mål i en tävling är man helt slut och tänker att aldrig mer!
Tävling i september igen
Barbro Bergman-Robertz tycker att det bästa med rodd är att man är utomhus vid vattnet. Dessutom är lagandan fin.
– Visserligen kommer de negativa sidorna fram när folk är nervösa under tävlingar men efteråt har vi desto roligare.
Nästa gång Roddmarthorna tävlar blir i september då de ror runt Brändö. Det är endast en sträcka på 12 kilmoeter så det blir att lägga i högsta växeln direkt från start.
Nästan vem som helst kan börja med rodd, förutsatt att man har alla kroppsdelar i skick.
– Om man tänker på tävlingsrodd är det bra om man inte väger för mycket men det finns också de som är lite större och som tävlingsror.
I marthornas lag är medeåldern är 56 år. Den yngsta medlemmen är under 30 och den äldsta är lite under 70.
