Elina Pirjatanniemi: Visst kan man bli finlandssvensk

Från 2017

Publicerad 08.08.2017 07:30. Uppdaterad 24.08.2017 10:58.

Elina Pirjetanniemi. — Bildtext Elina Pirjatanniemi är professor vid Åbo Akademi och räknar sig som finlandssvensk.

Om någon hade sagt på skolgården att hon en dag blir professor vid ett svenskspråkigt universitet och att hon kommer att byta modersmål till svenska för att försvara språket och dessutom hade påpekat att hon kommer att vara gift med självaste Svenska Folkpartiets ordförande, skulle hon ha skrattat en vecka.

Elina Pirjatanniemi är född i en finsk förort till Tammerfors. Numera är hon professor i internationell rätt vid Åbo Akademi och räknar sig som finlandssvensk. På visitkortet står det professor i statsrätt och folkrätt vid Åbo Akademi, föreståndare för Institutet för mänskliga rättigheter.

I sitt sommarprat berättar hon om sin resa, sin identitet och också om hur det har varit att vara gift med en finlandssvensk topp-politiker.

Kulturella särdrag

Trots sin integration i den finlandssvenska kulturen anser hon sig inte fullärd. Det finns fortfarande saker som vållar huvudbry.

- Jag förstår till exempel inte varför man ska tacka för senast. Finlandssvenskar tackar alltid för senast. Om de glömmer att tacka för senast kan de få fysiska men.

Politikens rampljus

År 2006 blev Stefan Wallin, som hon då var gift med, vald till Svenska Folkpartiets ordförande. Det gjorde att Elina automatiskt hamnade i det politiska rampljuset.

Folk vällde fram och gratulerade. Mitt i allt stannade en kvinna framför mig, en före detta partiordförandehustru, och beklagade sorgen. Hon hade ett leende på läpparna, men jag blev ändå smått chockad över hennes cyniska ord. I motsats till mig visste hon vad hon talade om. Det är nämligen mycket roligare att bli partiordförande än att vara det.

― Elina Pirjatanniemi

Bihang

En av utmaningarna var att inte bli sedd som en egen person som kan ha egna åsikter, utan som ett bihang till partiordförande eller ministern Wallin.

-En hel del måste bli osagt, för det är onödigt, och ibland till och med farligt om ryktena börjar snurra. Dessutom finns det alltid en risk att folk börjar skicka sina hälsningar till ministern i stil med, ”nu ska du säga till honom att...”. Budbärarrollen ska man helst undvika, det inser man fort, för det om något tär på förhållandet.

De som står i kulisserna har begränsade möjligheter att påverka det som händer på den politiska scenen.

- Juristen i mig riktigt led när jag inte fick kasta mig in i stridens hetta. Jag kan tänka mig att Steffi ibland tänkte att det sku ha varit enklare att vara gift med någon som fullt struntar i politiken. Jag menar, trött släpar han sig ut ur ministerbilen, kånkar in med sina väskor och pappershögar och där stod jag, redo att debattera veckans händelser. Ta-daa, äntligen får jag vädra mina tankar!

Elina Pirjatanniemi sommarpratar i Yle Vega klockan 10:03 och 18:03