När kroppen och huvudet sviker är stavhopp svårt: ”Så jäkla mental gren”

Problem på den mentala sidan har stört junioreuropamästaren Alina Strömberg. Erica Hjerpe har fler söndriga än hela kroppsdelar och kan knappt lyfta sin arm. Men passionen bär dem framåt.

Förra sommaren var fantastisk för Alina Strömberg. Larsmotjejen skrällde med ett guld i U18-EM i Georgien och hissade upp sitt personliga rekord med 25 centimeter till 415.

Den här sommaren har det mesta gått snett.

18-åringen har inte alls fått till det och stannat nedanför fyra meter. I Kalevaspelens kval klarade hon ingångshöjden 355 först i tredje försöket.

– Jag har haft problem med genomlöpningar hela säsongen. Problemen är mest mentala. På träningar och tävlingar har fokus varit att överhuvudtaget få upp hoppet, berättar Strömberg.

Det har i sin tur lett till att själva hopptekniken blivit lidande. Hon är just nu för snabb för sitt eget bästa – hon tappar kontrollen över det tekniska utförandet.

Fysiskt har Strömberg aldrig varit i bättre skick, men bekymren högre upp är svårlösta. Hon har nu tagit hjälp av en mental tränare som ska försöka öppna knutarna. Hon medger att sommaren varit tung.

– Tävlingsmotivationen har varit ganska låg eftersom jag inte riktigt varit nöjd med en enda stavtävling hittills. Men jag måste bara tro på mig själv mera.

”Så jäkla mental gren”

Fem år äldre Erica Hjerpe vet hur en stavhoppare mår då det går som tyngst. Hennes senaste bakslag kom i våras när hon skadade akillessenan i USA (läs mer om Hjerpes USA-souvenirer här).

– Det viktigaste i de här situationerna är passionen att hoppa stav. Då det en gång lyckas är det underbart. Det är nog den känslan vi båda söker här, säger Hjerpe och tittar på Strömberg.

– Det är bara en så jäkla mental gren. Även om du är i lite sämre skick fysiskt, som jag är just nu, går det högt om du får huvudet med. Det ska nog sitta så långt in i benmärgen det här stavhoppandet, du måste bara lita på det.

Kan inte hålla upp armen

Hjerpe inledde sin inhemska tävlingssäsong först i FM-kvalet. Det blev endast ett hopp – inhoppningen medräknad – men det var tillräckligt för final.

– Det tar ont lite överallt och jag har nog fler kroppsdelar som inte är i skick än som är i skick för tillfället. Jag känner av det konstant, säger Vasa IS-hopparen som just nu mest plågas av en ond högeraxel.

– När man knappt kan lägga upp armen själv eller hålla i ett vattenglas, så är det lite tufft att slänga sig in sådär gränslöst i hoppen.

Efter Kalevaspelen ska axeln undersökas närmare och få behandling, men först väntar FM-final. Där gäller det framför allt att våga hoppa trots alla skavanker.

– Jag hoppar nog bara på vilja just nu. Men jag inser ju mina gränser också, jag är inte i det bästa skicket och då kommer också en mental spärr fram.

”Ska inte göra det för svårt”

I finalen vet varken Erica Hjerpe eller Alina Strömberg vad de egentligen vågar vänta sig. I frånvaron av Wilma Murto och Saga Andersson har de alla chanser att tampas om medaljer bakom Minna Nikkanen.

– Jag har ingen aning, säger Hjerpe om finalförväntningarna. Senast jag fick en hoppträning gjord var för tre veckor sen, så jag kommer nog in som jokern i år.

– Förhoppningsvis hoppar jag, att det inte bara blir genomlöpningar, konstaterar Strömberg. Jag ska inte göra det för svårt för mig själv, gör jag det så enkelt som möjligt går det nog bra.

Damernas stavfinal går av stapeln i Seinäjoki på söndag med start klockan 13.55.