Karin Storbacka stiger stolt åt sidan efter 37 medaljer på elva olika sträckor

Den sista Kalevaspelsstarten på elitnivå blev en lyckad debuttävling på 5000 meter. Karin Storbacka tackar för sig efter en ytterst framgångsrik FM-karriär.

När det vankades avslut passade Karin Storbacka på att göra något helt nytt. Hon ställde upp på livets första tävling på 5000 meter – och vann FM-brons.

Storbacka kunde inte rå på tätduon Kristiina Mäki och Camilla Richardsson, men rullade in som trea på tiden 16.44,28.

– Inte hade jag tänkt att jag skulle göra debut på 5000 i ett FM, men det visade sig vara rätt beslut. Det var nog jätteskönt att få göra det här loppet.

Helt som på 1500 meter på fredagen kände sig Storbacka tam, men resultatet var det samma: FM-brons. Jag kan inte vara annat än nöjd med helgen, konstaterar dubbelmedaljören.

Dags att lugna ner sig

Storbacka berättade i Yle Sportens intervju efter Sverigekampen i fjol att hon valt att lägga ner elitsatsningen efter säsongen 2017. I samband med lag-EM på midsommaren sade hon att beslutet varit en lättnad.

Allergiproblemen, som stört henne mer eller mindre hela karriären, var en orsak till beslutet.

– Det har inte varit en gång under de senaste tolv åren som det inte på nåt vis bromsat mig. Jag känner att jag inte tar mig längre än såhär.

– Skulle jag tro att jag fortfarande kan utvecklas och att har möjlighet att nå EM eller liknande skulle jag fortsätta, men nu börjar både åldern och erfarenheten säga att det är dags att lugna ner sig.

Hatar inte längre att förlora

Kulstötaren Conny Karlsson, 41, berättade efter sin sista FM-tävling på lördagen att han fortfarande har samma tävlingsinstinkt som under elitåren.

Det stämmer inte in på Storbacka.

Tidigare kunde man inte prata med unga Karin två veckor före en tävling, men nu finns inte längre samma nerv, berättade Storbacka redan efter helgens första brons.

– Min inställning har nog förändrats. Jag har märkt att jag inte mera hatar att förlora. Jag får förstås en kick av segrar, men det driver mig inte framåt längre. Det är inte hela världen.

– Samtidigt kan jag också tycka det är skönt. Jag behöver inte ha den där samma mentala ångesten i en veckas tid, utan jag tillåter mig också vara avslappnad.

”Inte kan jag vara annat än stolt”

Storbacka har nu tagit individuell FM-medalj på 400, 800, 1500 och 5000 meter utomhus samt 400, 800, 1500 och 3000 meter inomhus. Därtill har det blivit stafettmedalj på 4x100, 4x400 och 4x800 meter med IK Falken.

Det totala FM-medaljsaldot lyder 22 guld, fem silver och tio brons. I Kalevaspelen kammade hon genom åren hem åtta guld och tre brons.

– Inte kan jag vara annat än stolt, säger Storbacka när hon får höra saldot. När du räknar upp låter det ju jättebra, fast man inte själv går och tänker på medaljerna.

– Det berättar att jag hållit på väldigt länge, och hållit en bra nivå redan från ung ålder. Det är ändå inte medaljerna man tar med sig, utan hela upplevelsen med vänner och att få resa runt och ha kul.

Kommer du att sakna det här?

– Jo, det är också därför jag försöker trappa ner i stället för att helt säga adjö. Alla säger att man hamnar omvärdera sig själv då man slutar. Än så länge känns det jättebra, men jag försöker ta det stegvis.

Storbacka kan fortfarande synas till på FM-nivå – men då som glad motionär. Debuttävlingen på 5000 meter i Seinäjoki bjöd dock sannolikt på den sista medaljen.

– Det skulle jag nog kunna tänka mig. Det skulle ju vara exceptionellt om jag ännu skulle få medalj – nog ska de andra klå mig ganska lätt!