Forskare: Vi äter för långa antibiotikakurer - en kvarleva från 40-talet
För långa antibiotikakurer kan leda till resistenta bakterier och i många fall skulle en kortare kur räcka. Att äta kuren slut är en föråldrad praxis som borde ses över, säger experter.
Den vedertagna anvisningen om att alltid äta antibiotikakuren till slut har bland annat motiverats med att en avbruten kur kan leda till antibiotikaresistenta bakterier. Enligt en nyligen publicerad vetenskaplig artikel i tidsskriften BMJ är sanningen i verklighet den motsatta – det är egentligen alltför långa kurer som mer sannolikt leder till antibiotikaresistens.
Artikeln konstaterar också att läkare ofta ordinerar långa antibiotikakurer för säkerhets skull. I många fall finns det helt enkelt inte tillräckligt med kännedom och forskningsdata om hur lång en kur måste vara för att vara effektiv.
I stället för att bara fortsätta tro på detta dogma borde vi slopa rådet och från början börja utreda hur vi ska använda antibiotika
― Tim E. A. Peto, professor vid Oxfords universitet
Infektionsläkaren Peter Klemets tycker att läkare mer grundligt borde överväga hur långa kurer man ordinerar. Det är också viktigt att tydligt skriva ut det på receptet och undvika termer som ”kuren ut”.
- Ibland är förpackningarna sådana att det till exempel inte finns en lämplig storlek för en sju dagars kur. Då äter patienten kanske tabletter tills de är slut och då kan det bli onödigt långa kurer, säger Klemets.
En kvarleva från 40-talet
Journalartikeln är skriven av en grupp experter som forskar i hur man kan motarbeta spridningen av antibiotikaresistenta bakterier. Gruppen ville ta reda på varifrån praxisen om att alltid äta kuren slut härstammar och vilka vetenskapliga bevis den baserar sig på.
Enligt Tim E. A. Peto, professor i infektionssjukdomar vid Oxfords universitet och en av forskarna bakom artikeln, är anvisningen över 70 år gammal. Det var Alexander Fleming, mannen som upptäckte penicillin, som i sitt Nobel-tal berättade en historia om en patient som slutade sin medicinering för tidigt. Enligt Flemings berättelse utvecklade mannen resistenta bakterier som sedan smittade till hans hustru med ödesdigra konsekvenser. Nu tror forskargruppen att ingen sedan dess ifrågasatt anvisningen.
- I stället för att bara fortsätta tro på detta dogma borde vi slopa rådet och från början börja utreda hur vi ska använda antibiotika. I många år var det inget problem, antibiotika var en säker medicin och människor blev friska. Men nu står vi inför hotet av antibiotikaresistenta bakterier, så vi måste vara försiktigare, säger Peto.
Man borde jämföra långa kurer med kortare och se om man skulle klara sig med kortare antibiotikakurer.
― Peter Klemets, infektionsläkare
Också Klemets anser att det är dags att se över rutinerna och ta fram ny information.
- Vi måste förbättra diagnostiken så att man redan i början har bättre verktyg till att göra en bedömning. Det behövs också mera forskning, till exempel borde man jämföra långa kurer med kortare och se om man skulle klara sig med kortare antibiotikakurer, säger Klemets.
Sluta inte på eget bevåg
Betyder detta att vi kan avbryta antibiotikakurer genast då vi mår bättre? Nej, svarar både Peto och Klemets.
Enligt Peto har man i många engelska medier missuppfattat artikeln. Tidsskriften BMJ är i första hand avsedd för proffs inom medicin, meningen var inte att råda patienter till att på egen hand avbryta kurer.
- Vi ville berätta för våra kolleger att patienter inte behöver äta hela antibiotikakuren om de redan blivit friska. Naturligtvis måste man äta tillräckligt för att bota patienten, men det finns inga belägg för att äta kuren slut för att skydda allmänheten från resistenta bakterier, säger Peto.
Naturligtvis måste man äta tillräckligt för att bota patienten.
― Tim E. A. Peto, professor vid Oxfords universitet
Att på eget bevåg avbryta antibiotikakurer rekommenderas alltså inte. Däremot kan man lyfta fram tanken om man misstänker att kuren inte längre behövs.
- Det är fortfarande viktigt att man tillsammans med sin läkare kommer överens om hur lång kuren ska vara och när den ska avslutas, understryker Klemets.