Skam gör ingen hälsosam
Varför provocerar överviktiga personer som inte skäms för sina kroppar, och varför triggar det en ändlös räcka av näthat och oombedda råd? Prestationshets, kapitalism och ett felaktigt likhetstecken mellan smalhet och hälsa, tror Ellen Strömberg och Monica Ålgars.
I juni sändes bloggaren Ellen Strömbergs sommarprat som handlade om allt från relationer till feminism, politik och motvillig hembygdskärlek.
Ändå var det några få minuter som utlöste en ström av kommentarer på Yles webb: när hon pratade om kroppspositivism. Alltså om att tycka om sig själv fastän ens kropp inte passar in i samhällets snäva smalhetsnorm.
- Jag har ju sett andra kommentarsfält på nätet, så på så vis blev jag väl inte överraskad, men ändå var det förvånande att det var just kroppsaktivismen som provocerade, inte allt annat som jag pratade om, säger Strömberg.
Normbrott att vara nöjd
Vi träffas på Strömbergs arbetsplats, kulturkafét After Eight i Jakobstad, ungefär en månad efter att sommarpratet sänts, för att fundera vidare på varför det att vara tjock och säga att man är okej med det väcker så starka reaktioner.
- Det handlar om en patriarkal struktur. Att som kvinna säga att man är nöjd med sig själv är problematiskt oberoende av hur man ser ut, och att vara tjock i dagens diet- och smalhetsfokuserade kultur blir rentav ett regelbrott, säger Strömberg.
Det är alltså inte bara det att man har en normavvikande kropp som provocerar, utan också attityden att vägra se sin kropp som ett projekt.
- Vi blir inlärda att associera tjocka människor med lättja och karaktärslöshet, och vi har ett samhälle som säger att vi hela tiden måste prestera. Att ha en tjock kropp blir då synonymt med att inte försöka bli en “bättre människa” och det kan folk inte hantera, säger Strömberg.
Däremot är det en radikal missuppfattning att kroppsaktivism skulle handla om att uppmuntra till övervikt.
- Det är en ständigt återkommande och totalt missvisande fråga: “varför vill du att alla ska bli överviktiga?” Det är ju inte det jag vill, jag vill ju bara att jag ska få vara som jag är, säger Strömberg.
Vänja ögat med olika typer av skönhet
Kroppsaktivism, eller kroppspositivitet, är en feministisk rörelse som blivit särskilt framträdande under de senaste åren. Mycket tack vare sociala medier som Instagram.
- Att bygga upp sitt självförtroende och sluta ha ångest över vardagliga situationer - som till exempel att äta - är en ständigt pågående process, men det hjälper att se andra normbrytande kroppar representerade i olika sammanhang. Sociala medier har en avgörande roll eftersom traditionell media och reklam sällan erbjuder något annat än normen, säger Strömberg.
För Strömberg var det hennes modeintresse som öppnade dörren till kroppsaktivismen då hon för drygt fem år sen upptäckte plus size-modebloggar.
I dag anpassar hon medvetet sitt Instagramflöde för att vänja ögat vid olika typer av skönhet.
- Det handlar inte bara om tjocka kroppsaktivister, utan också rasifierade kroppar och kroppar med olika funktionsvariationer för att på olika sätt bredda idén om vad som är snyggt, säger Strömberg.
Måste alla vara snygga?
Samtidigt är Strömberg kritisk till att just snygghet är så dominerande.
- När man har en kropp som aldrig ses som vacker är det jätteskönt att se bilder på en tjock kvinna som folk betraktar som sexig och snygg, men det är ett problem om resultatet blir att det är okej att vara tjock bara så länge du är snygg, du får inte vara tjock och lite småful, säger Strömberg.
Det blir ofta tydligt när företag försöker profitera på kroppsaktivismen, genom att till exempel ha modeller av olika storlek i sina kampanjer.
- Det är överlag otroligt unket med företag som profiterar på medborgarrörelser, även om det förstås är bra om det hjälper dem som ser reklamerna att känna sig bättre. Men problemet är ändå att det nästan alltid handlar om att visa upp olika kroppar som sexiga och trendiga, och även om jag tycker att alla kroppar ska få vara allt är frågan om de MÅSTE vara just det för att få synas?
Helst skulle jag vilja att kroppar bara skulle få vara arbetsredskap för att göra saker.
― Ellen Strömberg
Att som tjock vara intresserad av mode och trender medför därför vissa utmaningar, inte bara för att det är svårt att hitta kläder i stora storlekar - även i de butiker som använder plus size-modeller, utan också för att stilar bemöts på olika sätt beroende på vilken kropp som bär dem.
- Jag har smala vänner som har en utpräglad “sjabbig” loppisstil, som ser medveten och alternativ ut på dem, men om jag klär mig likadant är jag bara en tjock person som inte har brytt sig. Det samma gäller feministiska uttryck som hår under armarna, sitter det på en normsnygg kropp ses det som ett statement, men inte om det sitter på mig.
Du får bryta en norm, men gunådedig om du bryter två.
― Ellen Strömberg
Samhällsförändring, inte identitetsbygge
Ellen Strömberg försöker därför medvetet också lägga ut “osmickrande” bilder på sig själv.
- Folk pratar ofta om selfies som något ytligt, men mig har det hjälpt mycket att inse att jag inte blir snyggare och smalare i verkligheten genom att lägga ut bilder där jag ser snyggare och smalare ut, men jag blir inte heller fulare bara för att någon råkar se en ful bild på mig. Jag tror inte man behöver kunna älska sin kropp helt och hållet, men det är viktigt att kunna äga den och stå för vad den är, säger Strömberg.
Tänker du på det som kroppsaktivism när du lägger ut bilder på dig själv?
- Sällan medvetet, men i dagens samhälle blir det automatiskt kroppsaktivism om du är tjock och lägger ut en bild på dig själv utan att också publicera en “efter”-bild där man gått ner 50 kilo, säger Strömberg.
Däremot finns det gott om exempel på personer med normsmala kroppar som också lägger ut bilder på sig själv i sociala medier under kategorier som kroppspositivism.
Enligt Strömberg kan det kännas lite irriterande, som om kampen highjackas av dem som redan hör till normen, men samtidigt betonar hon att man aldrig vet andras historia, och att bilden kan vara viktig för personens egna strävan att bli okej med sin kropp.
- Överlag tänker jag ändå att det är viktigt att också ge plats och lyssna. Man ska vara en allierad, men behöver inte stå längst fram på barrikader som inte är ens egna. Det blir lite som att som straight gå längst fram i Pride-tåget, eller att som vit tro att man vet något om hur det är att bli utsatt för rasism.
I dagens samhälle har vi en tendens att bygga vår identitet genom att visa på hur bra åsikter vi har, men att vara kroppsaktivist handlar ju inte om att få pluspoäng i någon bok, utan om att man vill att samhället ska ändras.
― Ellen Strömberg
Hat och skam gör ingen hälsosam
En väldigt stor del av de kommentarer som dök upp i anslutning till Ellen Strömbergs sommarprat bekymrar sig över att kroppsaktivister blundar för den ohälsosamhet som övervikt kan innebära.
Enligt Monica Ålgars, klinisk psykolog och forskare specialiserad på kroppsbild och ätstörningar, vittnar det om en snäv syn på hälsa.
- Även om fetma ökar risken för vissa sjukdomar så är vikt bara en aspekt av hälsa. Där ingår också hur man mår psykiskt, hur man tar hand om sig själv och så vidare, och på så vis går det aldrig att diagnostisera någon på basis av kroppsvikt - speciellt inte i ett kommentarsfält, säger Ålgars.
Naturligtvis förekommer fall där personer med övervikt också lider av en ätstörning eller andra hälsoproblem, men att då oombedd komma med goda råd eller skambelägga personers vikt hjälper inte tillfrisknandet, tvärtom.
- Det finns studier som tyder på att ju mer en person diskrimineras på grund av sin vikt, desto större är risken att man fortsätter gå upp i vikt. På så vis kan hälsohetsande kommentarer leda till motsatt resultat, säger Ålgars.
Ellen Strömberg tillägger att man som tjock givetvis inte är omedveten om hälsoriskerna det medför, vilket gör kommentarerna som vill upplysa en om saken ännu mer onödiga.
- Det ger inga aha-upplevelser, utan blir snarare dumförklarande. Lite som när folk berättar för rökare att tobak är farligt.
Ge aldrig råd utan att ha blivit tillfrågad
Ålgars nämner också studier som visar att personer med övervikt behandlas sämre inom hälsovården, eftersom det är svårare att bli tagen på allvar. Många upplever också att det är svårare att gå och träna som överviktig.
- Allt det här är exempel på hur förtrycket mot överviktiga i samhället faktiskt leder till att överviktiga mår sämre. Det går inte att självhata sig sund, det är bara genom att bli varmare mot sig själv och andra som ens mående förbättras, säger Ålgars.
Ellen Strömberg är av samma åsikt, och tycker också det finns en tydlig skevhet i hälsohetsandet i kommentarerna.
- Om en smal person lägger ut en bild med texten “haha, jag har ätit fem hamburgermåltider” är det bara kul och inte hälsovådligt alls, medan det blir ett problem så fort man som tjock lägger upp en bild där man typ andas.
Grundtanken i allt jag tror på är att man aldrig ska ge råd om man inte blivit tillfrågad, och aldrig anta att någon annan har samma utgångsläge som en själv.
― Ellen Strömberg
Sluta värdera kroppar
I sitt arbete som psykolog har Monica Ålgars sett exempel på hur kroppsaktivism kan hjälpa personer som kämpar med sin kroppsbild att må bättre, och hon ser den bredare representationen och uppmärksammandet av problematiken som ett positivt tecken i samtiden.
- Samtidigt är de här negativa reaktionerna som kroppsaktivister väcker ett tecken på hur besatta vi är av egna och andras kroppar i dagens samhälle - det att folk vill polisa varandra tyder på en enorm osäkerhet.
Vad tror du den här kroppsfixeringen beror på?
- Många olika saker. Dels handlar det om kapitalismens mekanism att tuta ut ett svåruppnåeligt ideal tillsammans med produkter och program som vi ska köpa för att uppnå det. Dels kan det bero på att vi är så prestationsinriktade på alla fronter, och jag tror att viljan att kontrollera kroppen kan ha att göra med att mycket annat i världen är så osäkert.
Ett konkret sätt att ägna sig åt kroppsaktivism i vardagen är därför enligt Ålgars att bli uppmärksam på hur man talar om kroppar på, och försöka påverka det.
- Vi slänger ur oss en massa kommentarer om både oss själva och andra, och även om de kan verka harmlösa i sig så bidrar de till en atmosfär där vi hela tiden värderas. En annan sak man kan göra är att gripa in när någon diskrimineras, och vara uppmärksam på hur man själv behandlar människor. Det finns studier som visar att överviktiga personer kan ha svårare att till exempel bli befordrade på jobbet, just för att folk associerar övervikt med lättja och oföretagsamhet. Där har alla ett ansvar att se över sina associationer, och vilka handlingar de leder till.
Vill du ta del av kroppsaktivismens värld? Sök på hashtaggar som #kroppspositiv #sizelycklig #kroppsaktivism #effyourbodystandards #bodypositivity #bodypositivitymovement #bodyactivism och liknande!