Finlands trupp liten och fylld med frågetecken – få medaljchanser i London

Tero Pitkämäki är namnet ovanom alla andra i finländska medaljspekulationer inför friidrotts-VM i London. Även han går dock in i mästerskapet med viss osäkerhet i bakgrunden – precis som flera landsmän.

Finland mönstrar sin nästminsta trupp i VM-sammanhang då endast tolv idrottare kvalificerade sig för London. En tangering av alla tiders bottennotering från Moskva 2013 undveks med en idrottare.

– Läget är ju inte bra, men vi har redan en längre tid haft en ganska smal topp och när flera lider av hälsobekymmer leder det till situationen vi ser i dag, säger Yle Sportens expert Mikael Ylöstalo.

Bekanta mästerskapsnamn som Antti Ruuskanen, Ari Mannio, Sandra Eriksson, Nooralotta Neziri, Oskari Mörö och Wilma Murto saknas av diverse orsaker – men en del framgångsmöjligheter finns trots det.

Vem stiger fram?

Ett storslam är knappast att vänta och en medalj skulle – med tanke på utgångsläget – kunna räknas som ett fullt godkänt saldo.

Nedan går Yle Sportens referatduo Leif Lampenius och Ylöstalo igenom Finlands trupp idrottare för idrottare.

Nedanför respektive idrottares namn, årsbästa och personbästa finns ett maximiresultat som är möjligt ifall allting lyckas, sedan en minimimålsättning idrottaren ska prestera för att undvika ett minus i protokollet.

Tero Pitkämäki, spjut

årsbästa 88,27, personbästa 91,53
Max: Medalj
Min: Final

”Nu vet vi inte riktigt hur det är med de lite lustiga uttalandena efter de senaste tävlingarna att benen känns svaga och att stödfoten inte håller. Endera garderar han sig för att slippa onödig press, eller så har benen helt enkelt inte bästa klös. Han brukar inte spela spel, så vi får väl tro att det stämmer. Oberoende av om han lyckas skaka av sig känslan eller har en lite seg och dålig dag i kvalet, så ska han vara en finalkastare. Men för att tampas om medalj behöver han hitta tillbaka till toppformen. Vi har sett flera jättekast i världen i sommar och guldet känns närmast omöjligt, men för medalj kan längder på 86,50 räcka. Och det är inom räckhåll ifall benen fungerar. Kapaciteten finns definitivt och han har i många repriser visat att han är en stor mästerskapsidrottare.”

David Söderberg, slägga

årsbästa 75,53, personbästa 78,83
Max: Medalj
Min: Final

”Tyvärr även han ett frågetecken. Stod över Kalevaspelen på grund av ryggen som helt klart för med sig ett osäkerhetsmoment. Om ryggen känns av i kastningen kan det ställa till ordentligt med problem. Ett annat frågetecken är hur ryggen återhämtar sig till en potentiell final bara två dagar efter kvalet. Om han är i skick kastar han nog i final, så mycket har han vuxit till sig som stortävlingsmänniska. Han vet exakt hur han ska toppa formen och vara som bäst just här – den enda frågan är vad ryggen tycker. Han har själv pratat om medalj och vissa chanser finns förstås om allt stämmer. Han är säkerligen besviken om han stannar utanför de åtta bästa, men för pallen krävs det att förberedelserna gått perfekt och att han får till de avslappnade tekniska utförandena som höjer honom med ett par meter.”

Simo Lipsanen, tresteg

årsbästa = personbästa 17,14
Max: Topp-5
Min: Final

”Har möjligheter att överraska. Några toppnamn prenumererar på medaljerna långt framför alla andra, men gänget kring 17-17,50 behöver inte alls komma upp på samma nivå i London. Samma gäller i och för sig också för Lipsanen, men han hör till de allra jämnaste i världen. Han har en så säker teknik att hoppet oftast hålls ihop, de som kör med styrka är sårbarare. Är fjortonde i rankingen och missar han final har han inte kommit upp på egen nivå. Väl där är resultat över 16,90 godkänt, utan superförhållanden kan han knappast lägga så många centimetrar till på det finländska rekordet. Vart det räcker beror mycket på konkurrenterna. I OS i Rio förra sommaren var tre man över 17,50 medan fyran landade på 17,13. Medalj är utopi men nära kan han komma.”

Minna Nikkanen, stavhopp

årsbästa 445, personbästa 461
Max: Final
Min: Klara sig upp till 450 utan rivningar

”Som hoppningen sett ut hela försommaren skulle man inte räknat med att det finns några finalchanser, men hon höjde sina aktier i Kalevaspelen där hon hoppade nytt årsbästa. Hon har dessutom varit ganska säker i mästerskap och presterat bäst när det krävts som mest under de senaste åren. I och för sig känns hon lite darrigare i år efter vårens hälsobekymmer som störde löpträningen. Jättehöjderna har hon knappast i sig, så hon måste i praktiken klara kvalet utan rivningar. Varje rivning kan vara ödesdiger. Lyckas hon följa upp lyftet som kom i Kalevaspelen är hon nära final.”

Arttu Pajulahti, längdhopp

årsbästa = personbästa: 810
Max: Final
Min: Över 775

”Han är den jämnaste av våra längdhoppare, det enda negativa är att den verkliga toppen inte riktigt vill infinna sig. Han ska kunna hoppa 780-790, men finalplatsen blir nog svår. Många längdherrar underpresterar vanligtvis kraftigt i mästerskapskval och Pajulahti är säkrare än de flesta, men att inte tolv skulle lyckas klämma sig in framför honom ska man nog inte satsa alltför mycket pengar på. Runt åtta meter lär krävas för final, inte omöjligt för Pajulahti, men jobbigt blir det.”

Camilla Richardsson, 3000 meter hinder

årsbästa = personbästa 9.41,73
Max: Final
Min: Under 9.45

”Man kan definitivt förvänta sig ett nytt personligt rekord. Hon har varit i bra form hela sommaren och det finns ingen orsak varför hon inte skulle persa. Klarade kvalgränsen genast i säsongens första hinderlopp i början på juni och har kunnat fokusera allt på att toppa formen till London. Var tiden landar beror förstås också på taktiken i försöksheatet, men det borde nog gå hyfsat undan. Om alla solar och månar är i helt rätt ställning kan hon nosa på en finalplats, men i Rio behövdes tider ner på 9.30 och så mycket förbättringspotential kanske inte ändå finns för tillfället. Fem sekunder kan vara realistiskt att kapa.”

Kristiina Mäkelä, tresteg

årsbästa 13,77, personbästa 14,24
Max: Ingen aning
Min: 13,60 ska hon klara när som helst

”Det allra största frågetecknet i Finlands trupp. Opererades i maj och hade bara en hoppträning med fyra stegs ansats i kroppen inför säsongsdebuten i Kalevaspelen. Med vinterns resultat (14,18) är hon adertonde i förhandsstatistiken, med sommarens resultat sist av alla. Löpningen såg helt okej ut i Seinäjoki, hon vet nog vad hon ska göra, men lyckas hon få ut det? Och hur har återhämtningen funkat efter Kalevaspelens hårda smällar? Hon kan hoppa allt mellan 13,60 och 14,25. Får hon till det är hon i final, men allt är än så länge ett enda mysterium.”

Linda Sandblom, höjdhopp

årsbästa 184, personbästa 193
Max: Omöjligt att säga
Min: Att få tekniken att stämma

”Synd att hon inte fått det funka i sommar. De sista stegen före ribban sitter inte, hon når ofta den högsta höjden i hoppet före ribban och landar på den. Samma problem har hon haft ända sen yngre år, och även om det såg bättre ut i finalen i Kalevaspelen blev det stressat på de högre höjderna. Hon hoppar garanterat årsbästa om hon lyckats öppna knutarna. Det är säkert också det man fokuserat på, inte resultat eller placeringar, utan att igen få hoppningen att fungera. Då kommer också de goda resultaten. En finalplats är inte orealistiskt om allt faller på sin plats, men inte heller ett minimikrav. Det största kriteriet för att kunna kalla VM-resan lyckad är att klara av att övervinna sig själv och sina bekymmer.”

Anne-Mari Hyryläinen, maraton

årsbästa = personbästa 2.32,19
Max: Tider ner på 2.30
Min: Nå sin egen nivå

”Man kan förvänta sig en tid i trakten av hennes personliga rekord från januari – och då är man ganska högt uppe i resultatlistan på ett mästerskapsmaraton. Det faller bort folk så fruktansvärt mycket under loppets gång, och det hör till grenens karaktär att man ibland missar något oerhört. Hyryläinen kan gå in helt utan press, få i Finland vet väl ens om att hon är med, vilket kan gynna henne. Hon kan bara fara och ut och springa, och är säkert välförberedd. I extrema uthållighetsgrenar blir det alltid ett plus i kanten om man får till en normalprestation, oavsett placeringen. Så vi ska inte stirra oss blinda på resultatlistan, men i någorlunda vettiga brittiska förhållanden kan tider kring 2.30 till och med räcka in bland de femton bästa.”

Jarkko Kinnunen, 50 km gång

årsbästa 3.58,55, personbästa 3.46,25

Veli-Matti Partanen, 50 km gång

årsbästa = personbästa 3.49,00

Aleksi Ojala, 50 km gång

årsbästa -, personbästa 3.46,25
Max: Topp-10
Min: Att komma i mål i gott slag
”Tre enormt intressanta idrottare, bland de bästa Finland har just nu, men grenens natur gör att det kan hända nästan vad som helst. Jag har på känn att den minsta kända av dem, Ojala, har den högsta kapaciteten och största chanserna att nå riktigt långt, men hans teknik är bräcklig och risken för diskvalificering är alltid påtaglig. En otroligt jämn trio, alla har möjligheter under 3.46, inte minst här i London där vi i OS 2012 såg ett av alla tiders lopp med tre man under 3.38 och åtta under 3.44. Kinnunen var tolva där med sitt personbästa och är kanske trots allt också nu det starkaste kortet.”

Artikeln korrigerad klockan 20.15: Simo Lipsanen ska få godkänt för ett hopp på 16,90.