Dokument: Sommaren när Finlands damer tog Europa med storm
Yle Sporten följde noggrant med det finländska damlandslagets väg till sitt historiska första EM-slutspel sommaren 2005. Nu bjuder vi på lite godbitar från arkivet när vi minns hur Finland sensationellt nådde semifinal.
Den historiska EM-biljetten fixade Finland via ett playoff mot Ryssland. Den första matchen spelades i Jakobstad den 16 oktober 2004 och Finland tog med sig en 1–0-ledning till returen.
I Ryssland den 20 oktober såg Tiina Salmén med två nickmål till att Finland vann matchparet med totalt 4–1 och kunde börja ladda för EM. Segermatchen i Moskvas utkanter sändes direkt i Radio X3M.
Mot England via Italien och Åbo
Yle Sporten träffade Finlands damer i samband med ett förberedande läger i italienska Fiugi och i Sportmagasinet talade många av de aktiva om sina förväntningar inför slutspelet.
Heidi Kackur hade brottats med skadeproblem hela våren, men litade på att hon skulle hinna komma i form.
Heidi Kackur brottades med skadeproblem inför EM: "Det har varit en hel del funderingar, men grundtanken med sikte på EM har varit positiv."
– Jag tror att jag faktiskt har tänkt på det mer än vad jag annars hade gjort. Jag har haft en del problem med skadan och gått och tänkt att ”nu är det tre månader till EM” och ”nu är det två månader till EM” och så. Det har varit en hel del funderingar, men grundtanken med sikte på EM har varit positiv. Jag har haft drivkraften inom mig att jag kommer att vara frisk till EM och jag kommer också att vara i bra form vid EM, lovade Kackur i Italien.
EM-truppen vid EM 2005 omfattade 20 spelade jämfört med dagens 23. Fortfarande under lägret i Italien hade tränaren Michael Käld tankarna engagerade kring vilka som skulle utgöra den slutgiltiga truppen.
En av de spelare vars tankar inte kretsade väldigt mycket kring EM just då var FC Uniteds Heidi Matinlassi.
– Jag tänker inte hemskt mycket på det i min vardag. Jag gör mitt bästa i jobbet i det egna laget och sen är det upp till tränaren att ta ut mig. Jag skulle ljuga om jag skulle säga att det skulle vara en liten besvikelse att inte bli uttagen. Vi får se vad som händer, sade Matinlassi som sedan inte ingick i den slutliga EM-truppen.
Det gjorde däremot mittfältaren Jessica Julin, som då spelade sin klubbfotboll i Europas bästa lag, Umeå IK. Hon var stolt över det faktum att hon med sitt landslag kunde se fram emot en riktig höjdpunkt.
– För första gången har vi verkligen ett stort mål, där vi också får vara med och jobba tillsammans. Det har varit en helt annan entusiasm och ett helt annat självförtroende i gruppen, berättade Julin.
Jessica Julin spelade som balanserade mittfältare, här mot Tyskland i EM-semifinalen.
För tolv år sedan var Sverige elitspelarnas lovade land, och till exempel hela den svenska truppen spelade då i den inhemska serien.
Också nyckelspelare i den finska truppen som Julin, Anne Mäkinen och Laura Kalmari lirade som proffs i Damallsvenskan då.
En då 23-årig HJK-anfallare Jessica Thorn (sedermera Lagerblom) såg en hel del positivt med att landslaget hade tagit sig till EM, speciellt med tanke på landets flickjuniorer.
– Nog har jag hört folk säga att tack vare er har jag fått börja springa med min dotter på fotbollsträningarna. Jag hoppas att vi kan göra en bra turnering och via det väcka småflickors intresse och att de kan ha idoler att se upp till. Jag har aldrig haft en damspelare som idol på det sättet, så det är viktigt att våra juniorer får spelare de kan se upp till, konstaterade Thorn i Italien.
Finlands öppningselva mot Skottland i genrepet. Sanna Valkonen, Eveliina Sarapää, Anne Mäkinen, Tiina Salmén och Anna-Kaisa Rantanen stående. Främsta raden från vänster Jessica Julin, Satu Kunnas, Petra Vaelma, Jessica Thorn, Heidi Kackur och Laura Kalmari.
Från Italien bar det av hemåt och den sista träningsmatchen inför EM spelade Finland i Åbo mot Skottland, en match som landslaget vann med 2–0.
Efter det togs den slutliga truppen ut och EM kunde börja. Lotten hade ställt Finland mot England, Sverige och Danmark i gruppspelet.
Klicka nedan för att se hela inslaget från landslagets förberedande Italien-läger i Fiugi. Redaktör: Mikael Skog, sändningsdatum 16.5.2005.
Tuff start inför rekordpublik
Finland inledde turneringen med att spela öppningsmatch den 5 juni mot värdnationen England i Manchester. Matchen på City of Manchester Stadium sågs av 29 092 personer, redan då en hisnande siffra för en damfotbollsmatch.
Ett självmål av Sanna Valkonen gjorde inledningen sur för de finländska damerna och strax innan pausvilan gjorde Amanda Barr 2–0 till hemmanationen och de mörka molnen började hopa sig.
I den andra halvleken kom en rejäl finsk nytändning och mål av Anna-Kaisa Rantanen och Laura Kalmari i den 88:e minuten såg ut att fixa en historisk poäng för Finland.
England och Karen Carney ville däremot annat, den då 17-åriga Carney sköt in segermålet på tilläggstid inför en fanatiskt jublande hemmapublik.
Heidi Kackur försökte klä besvikelsen i ord på lagets träningar dagen efter matchen.
– Jag sov inte mycket i natt, men det är tur att de gått 20 timmar och att vi nu kan ha ett leende på läpparna igen. Jag måste ärligt säga att det har varit jättetungt.
– Som tur var har vi haft en bra dag, familjerna och pojkvännerna fick komma och hälsa på vid vårt läger. Det gav oss perspektiv på fotbollen och gjorde att man fick bort tankarna från besvikelsen emellan. Vi har inte tid att gräva ner oss, det är ny match på onsdag, påpekade Kackur.
Jessica Julin såg Carneys 3–2-mål från paradplats på mållinjen, men hade redan vänt tankarna till följande match
– Sverige räknar inte med oss även om våra inbördesmöten varit jämna, konstaterade Julin.
Och jämnt skulle det bli i Blackpool också.
Massvis med finländare hade åkt till England sommaren 2005 för att följa lagets framfart. Katri Mattson (född Nokso-Koivisto) följde med EM på ort och ställe som supporter, hon gjorde själv slutligen över 100 landskamper för damlandslaget.
Matchen mellan Finland och Sverige den 8 juni slutade 0–0 och inför den sista gruppspelsomgången hade Finland fortfarande chans att avancera med en seger mot Danmark.
– Jag var riktigt rörd igår och hade svårt att sova, tankarna kretsade kring matchen, vad laget åstadkommit och publiken som varit bakom oss var helt otrolig. Vi är lyckligt lottade som får vara med om detta, sade Julin med ett brett leende på läpparna.
Heidi Kackur höll med.
– Det kändes oerhört bra att nå resultat med det spel vi hade. Det var ingen tur som låg bakom den ena poängen vi fick, det var helt enkelt bra jobbat, slog Kackur fast på taket till ett parkeringshus i centrala Preston.
Trots att Finland hade avgörandet i egna händer var det sannerligen inte någon lätt uppgift som väntade i Blackpool den 11 juni. Danmark hade visserligen missat VM-slutspelet 2003 i USA, men spelade i semifinal vid EM 2001 och gällde som favorit.
– Danmark är snäppet svårare än Sverige, men det finns ingen orsak att vara rädd. Vi har stora chanser att gå segrande ur den matchen. Jag kommer att vara ruggigt besviken om vi inte går vidare, det här är ett äventyr som man inte vill ska ta slut, konstaterade Julin.
Vöråbördiga Heidi Kackur firar 2–0-målet mot Danmark vid EM 2005, ett mål som hon nickade in.
Skrällen på Bloomfield Road
Och EM tog inte heller slut den 11 juni i Blackpool.
Finland gjorde två snabba mål i första halvlek genom Laura Kalmari och Heidi Kackur och även om Danmark reducerade strax innan pausvilan kunde Finland rida ut stormen och vinna matchen med 2–1 och knipa en semifinalplats på just danskornas bekostnad.
– Vi skulle bara till semifinal, alla hade satt sikte på det och nu är vi där, sade Heidi Kackur i intervjuzonen efter skrällsegern.
Den normalt så eftertänksamma Julin var tagen av stundens allvar.
– Jag saknar ord. Jag vet inte vad jag ska säga. Helt otroligt.
Finland hade under Michael Kälds ledning inte bara nått sitt första slutspel någonsin, utan också gått vidare från gruppspelet.
Se Sportmagasinets reportage från England genom att klicka på klippet nedan. Redaktörer: Leif Lampenius och Antti Koivukangas, sändningsdatum 13.6.2005.
Platt fall mot mäktiga Tyskland
Entusiasmen var stor inom Finlands lag efter skrällen mot Danmark. Flygbiljetter och boenden fick bokas om inför semifinalen mot Tyskland på Deepdale den 20 juni.
Semifinalen inleddes på värsta möjliga sätt för Finland då Inka Grings (2) och Conny Pohlers inom loppet av den första kvarten redan fört upp Tyskland i en 3–0-ledning.
Petra Vaelma och Inka Grings i kamp om bollen vid EM-semifinalen 2005.
Minna Mustonen reducerade för Finland efter 15 spelade minuter, men riktigt nära att hota var Finland aldrig.
Tyskland gjorde ännu 4–1 genom Birgit Prinz i den andra halvleken och Finlands saga i EM-slutspelet var all.
Slutresultatet blev en sensationell tredje plats, Tyskland vann hela turneringen. EM-guldet var Tysklands fjärde raka av vad som skulle bli totalt sex.
Finlands trupp vid EM-slutspelet och spelarnas ålder under EM
Efter EM i England spelade Finland två raka turneringar.
År 2009 agerade Finland värd för EM och nådde kvartsfinal. För en andra gång lyckades man kvala in till mästerskapet i Sverige 2013, men där tog resan slut efter gruppspelet.
Sviten med EM-slutspel bröts däremot hösten 2016, när Finland blev trea i sin kvalgrupp bakom Spanien och Portugal.
Du kan också kolla in Sportmagasinets reportage om succétränaren Michael Käld, som kombinerade livet som lågstadielärare i Kronoby med satsningen mot EM.
Mot slutet av sin landslagsbana fick Käld jobba på heltid med att lotsa de finländska damerna.