Elva sekunders gap till finalplats – Richardsson inser VM-realiteterna
Ungefär sex sekunder ska Camilla Richardsson kunna kapa från sitt personbästa i VM. Frågan är bara om ens det räcker för final. Det är bara att gå "all in", säger hinderdamen.
Ännu har inte nervositeten smugit sig på. Inför avresan till London kände sig Camilla Richardsson rastlös, men väl på plats i VM-staden har hon lugnat ner sig.
23-åringen gör sitt tredje mästerskap på 3000 meter hinder efter VM 2015 och EM i fjol. Hon vet vad hon ger sig in på – vilket inte var fallet i samband med debuten i Peking för två år sedan.
– Jag fick nästan en chock när jag kom dit, att "ahaa, okej, är det så här ett riktigt stadion ser ut?". Nu vet jag vad det handlar om, hur det går till, och det hjälper nog jättemycket, säger Richardsson till Yle Sporten.
"Ingen orsak att inte springa bra tid"
En skillnad från de tidigare mästerskapen är att hon nu är Finlands enda hinderhopp, då skadade Sandra Eriksson – som fått axla de största förväntningarna innan – inte deltar.
– Du menar att pressen är på mig då i stället, konstaterar Richardsson med ett skratt, men medger även att en plats i stortävlingar alltid för med sig ett ansvar.
– Då man är på VM vill man såklart representera Finland på ett bra sätt, så nog har man ju en viss sorts press. Men jag tror nog den största pressen är den man lägger på sig själv.
Richardsson är endast en av tre finländska friidrottare (de övriga Tero Pitkämäki och Simo Lipsanen) som i sommar i stadiongrenar klarat VM-gränsen.
Hon gjorde det dessutom i god tid, då hon genast i säsongens första hinderlopp i början på juni löpte nytt personligt rekord 9.41,73 och underskred gränsen med några tiondelar.
– Det har hjälpt väldigt mycket. Jag har hela sommaren fått förbereda mig för London och kunnat satsa bara på de tävlingar som för mig framåt mot det här. Jag har egentligen ingen orsak att inte springa en bra tid här.
Stort gap till världseliten
Allting i uppladdningen har fungerat exakt enligt planerna och Richardsson känner sig i sitt livs form. Tränaren Guy Storbacka vet vad adepten kan klara av.
– Jag har diskuterat lite med Guy och han sa att jag på en bra dag borde kunna springa runt 9.35 – och han brukar ha rätt, så jag litar på det.
Men även om Richardsson kunde plocka bort sex sekunder från sitt personbästa blir avancemang svårt. Riktigt svårt. I de två senaste internationella mästerskapen har det krävts en tid på 9.30 för final.
– Det är ju ett elva sekunders gap (till rekordet). Dessutom har jag satt mitt personbästa i år, det gör det ännu värre, konstaterar Vasa IS-löparen.
"Final måste vara målet"
Femton damer får plats i fredagskvällens final. Richardsson ligger 35:a i årsbästastatistiken och har 18 sekunder upp till femtondeplatsen.
– Det är klart att det kommer att krävas jättehårda tider för att ta sig till final, så är det. Man måste vara realist och inse det, men å andra sidan vet man aldrig vad som händer på såna här mästerskap, och statistik är alltid statistik.
– Det är bara att gå "all in". Inte man kan fara in med nån annan inställning än att man ska till final, det måste ju vara målet.
Vad skulle du kunna vara nöjd med när du åker hem härifrån?
– Gör man ett personligt rekord på en sån här tävling så får man ändå vara nöjd, fast det inte blir final. Det är här du vill prestera på topp, så om du lyckas vara som bäst här är det en jättefin sak.
Camilla Richardsson springer i det andra försöksheatet på 3000 meter hinder på onsdag kväll med start klockan 21.23.
Se 17-åriga Camilla med bästisen Sofie Lövdahl i Sportmagasinet från hösten 2010!