Banbrytande kvinnor skildras i Varggropen i Sjundeå
Vid Tjusträskets strand i Sjundeå spelas som bäst en nyskriven pjäs om starka kvinnor som varit verksamma i kommunen.
Den tvåspråkiga pjäsen Varggropen skildrar politikern Miina Sillanpää som tog sig an medellösa kvinnor. Mecenaten Charlotta Lönnqvist stödde författaren Aleksis Kivi.
En fristad vid Fanjunkars
Pjäsen Varggropen presenterar mecenaten Charlotta Lönnqvist som på 1800-talet tog sig an författaren Aleksis Kivi.
Mellan 1864 och 1871 bodde Kivi på Fanjunkars torp som hon ärvt. Det var där han blev klar med romanen Sju bröder.
Lönnqvist tog också hand om unga flickor och lärde dem hushållskunskap.
Naturnära vila vid Lepopirtti
Torparflickan Miina Sillanpää var en viktig aktör i det finlänska samhället på 1900-talet.
Hon drevs av en vilja att läsa och studera och blev politiker och journalist, riksdagsledamot och för en kort tid också landets första kvinnliga minister.
Sillanpää ömmade för lågavlönade kvinnor och ogifta mödrar och gav dem en möjlighet att vila upp sig på landsbygden vid Lepopirtti.
Nyt text på två språk
Pjäsen Varggropen är skriven av Lena Selén och Berndt Gottberg medan Sven Sid står för regin.
Föreställningen sammanför olika tidsplan och personer som lämnat spår i bygdens historia.
Det är föreningen Porkala Parentesen som sätter upp pjäsen som uppförs både på svenska och finska i samma föreställning.
Att repliker och sångtexter växelvis uppförs på båda språken kan vara utmanande också om programbladet bjuder på ett sammandrag och en översättning.
Tenalaborna Amelia och Sara tycker det är jobbigt med finskan.
- Vi förstår inte vad som sägs då de talar finska. Det hade varit bättre med skilda föreställningar på svenska och finska.
Teater hör sommaren till
Viveca Winell ser inga problem med det tvåspråkiga upplägget. Hon tycker att föreställningen är intressant och bra. Den sitter speciellt bra efter uppsättningen av Kivis Sju bröder på Sveaborg i Helsingfors.
- De sjunger och dansar och så är det mycket barn med. Så ska sommarteater vara. Det är fiffigt att de använder båda språken som de gör, utan att översätta allt.
Winell har själv bott i Sjundeå för 30 år sedan vilket ger ett intresse för de lokalhistoriska skeenden som skildras. Varggropen är Viveca Winells fjärde eller femte teaterbesök i sommar.
Tradition och historia i Sjundeå
Birgitta Byman och Henrik Rehnberg uppskattar pjäsens historiska händelser.
- Är man Sjundeåbo i femte generationen så är det ju inga nyheter direkt men nog är det intressant. Tvåspråkigheten gör kanske att finskspråkiga får upp ögonen för vår historia, säger Rehnberg, också om det blir litet rörigt.
Det hör nästan till att gå på sommarteater som ortsbor och det har Byman och Rehnberg troget gjort under de senaste åren i Sjundeå.
- Skådespelarna har säkert jobbat mycket för att få båda språken att fungera, det är ju mycket sångtexter också. Det är alltid roligt när lokala förmågor får komma fram. I det här fallet är det extra intressant eftersom det är en nyskriven pjäs, säger Birgitta Byman.
Henrik Rehnberg bedömer att föreställningen säkert väcker känslor, i synnerhet hos äldre Sjundeåbor.
- Det är inte bara sol och kaffe. Historien berättas på nytt och det kan finnas detaljer man inte kände till från tidigare. Aleksis och Porkala har vi ju hört om men Miina Sillanpää är en ny figur i sammanhanget.
Att gräva en varggrop
Det är många unga skådespelare som står på scenen, bland annat Tobias Paasonen. I föreställningen är det han som demonstrerar hur en varggrop ska grävas. Varggropen som förväntas bli en inkomstkälla för bygden.
- Det är som roligast då det är ens egen tur att säga sina repliker. Och då man ser att publiken gillar det, då känns det bra. Men det är också trist att sitta och vänta medan andra har långa repliker.
Tobias Paasonen säger att det har varit en fin upplevelse att få vara med i pjäsen.
- Jag är ganska säker på att jag kommer att hålla på med teater också i framtiden.
Svenskan på köpet
Birgitta Östberg, Emilia Kajasviita och Milja Kajasviita tycker också att det är roligt att spela sommarteater i Sjundeå.
- Det är skojigt att vara del av ett stort gäng. Vi har bra gruppkänsla och en duktig regissör. Och så lär man sig litet svenska också.
Den sista föreställningen av Varggropen ges den 20.8