Silvana Imam: Fråga männen varför de har mer makt

Hon kommer aldrig att vara tacksam mot män. Silvana Imam ser en ojämställd musikbransch som vägrar att förändras. Det är dags att ställa frågan till männen: Vad tänker ni göra åt det?

Svenska Silvana Imam är bokstavligen inne i ett känsligt läge. För några dagar sedan fick hon en smygtitt på dokumentären Väck mig när ni vaknat. I flera år har kamerorna följt hennes steg framåt i karriären, och resultatet är en ärlig film, som också träffar henne själv rakt i själen.

Vi sitter i en barack bakom en av scenerna på Flowfestivalen. Hon skämtar lite, med en underton av allvar, om åskstormen som precis avbrutit hela evenemanget.

- Det är sådant här ni får räkna med om ni bokar mig. När jag gick in i tältet för att spela var det vita moln och väldigt fint. Jag höll ett tal och sa, att stormen är på väg. Hoppas att den spolar bort sexism, rasism, homo- och transfobi. Så kom stormen, och så hoppas jag att när vi vaknar i morgon så har kärleken tagit över. Tänk vad sjukt det skulle vara, säger hon.

Stark koppling till Finland

Med tanke på att Silvana Imam släpper låtar på svenska så har hon byggt upp en imponerande samling följare här i Finland. Det märktes inte minst under hennes uppträdande på Flow.

- Jag har varit här och spelat på många festivaler. Det finns en publik för mig här - folk som hör och är med mig. Det är så nice att vi är enade, att Finland och Sverige inte är så separerade som man kanske kan känna. Jag ser er och ni ser mig, och jag vill att ni ska veta det, säger hon.

Fick lämna strålkastarljuset

Det är ofta med starka känslor kokande under huden som hon kliver upp på scenen. Under spelningen i Helsingfors var hon tvungen att gå bort från scenkanten en stund, när känslorna blev för mycket. Det berodde på saker som hon går igenom för tillfället.

Silvana Imam konstaterar att det är stor skillnad på den Silvana som sitter i studion och den som syns på scenen.

- Min flickvän sa till mig häromdagen att jag är en introvert extrovert.

Hon är rätt inåtvänd privat, men lyckas vända på det när hon ställer sig inför publiken.

- Det är också därför det blir så känsligt för mig att göra de här spelningarna. Jag spelar bara sex gånger den här sommaren, för jag är i ett annat mode just nu, säger hon.

Vill inte vara kändis

Att måla upp livet som framgångsrik artist som perfekt är bara dumt, säger Silvana Imam.

- Jag kämpar mycket med mig själv; med vad jag vill göra, hur jag ska göra det, med vem och för vem - det ska jag inte ljuga om. Det är inte heller eftersträvansvärt att vara känd, det är inte det jag vill. Jag vill förändra genom att göra musik.

Viktigast är att behålla fokus på just det - musiken. Hon har sett alltför många exempel på när kändisskapet tar över och förstör karriärer.

- Utan konstant fokus kan du lätt försvinna i någon slags fantasivärld. Ditt ego byggs upp och sedan är du borta. Jag är stjärna, ingen kändis, säger hon.

Äcklas av mansdominansen

Sedan krossar Silvana Imam bilden av musikbranschen som öppen, tolerant och jämställd. Det är fortfarande männens villkor som styr, säger hon.

- Allt ses ut ett manligt perspektiv. Så fort du får männen med dig, då först händer det någonting. Det äcklar mig väldigt mycket - det är kvinnohat.

Det enda hon själv kan göra är att prata om det, säger hon. Medierna, däremot, borde tänka på vem som får frågan om hur maktbalansen i musikvärlden ser ut.

- Det jag vill ska hända är att ni journalister, för att hjälpa mig och andra kvinnor, är att ställa de här frågorna till männen. Om ni är med i den här kampen ska ni fucking vara med. Vad händer med industrin? Alla de där frågorna jag får - ställ dem till männen. I ett patriarkaliskt samhälle behöver vi ifrågasätta det, och jag kan inte göra det själv.

Kommer aldrig vara tacksam

Finns det då en förväntan i musikbranschen om att kvinnor som får chansen att lanseras som stora artister ska visa tacksamhet? Silvana Imam skärper tonen när frågan kommer.

- Jag kommer aldrig att vara tacksam mot män, knulla det. Så mycket mer jag kämpar jämfört med vad en man behöver göra... Jag kanaliserar min kamp genom musik, sedan finns det andra som gör det till exempel genom att jobba som lärare. Fatta det yrket, vad viktigt det är. Lärare, sjuksköterskor - de är hjältar. Där finns min tacksamhet, att de existerar.