Sångerskan Anna Wiksten efterlyser musikklubb till Borgå
Sångerskan Anna Wiksten har många järn i elden. Livet fortsätter efter att Borgåbandet Hans om the Bass upplöstes i våras.
- Jag har några band som håller mig aktiv plus en del undervisningsarbete. Klaus gör ju fortfarande låtar och vi spelar tillsammans, säger Wiksten.
Hon och Klaus Suhonen fortsätter spela tillsammans som en duo efter att Hans Täckenström lämnat Hans on the Bass.
- Jag sjunger och Klaus skriver fortfarande låtarna, så det låter bekant. Helhetssoundet är ändå annorlunda än i Hans on the Bass.
Duon ska spela popmusik med inslag av country och folkmusik; till och med lite blues. Pianot kommer också att vara med i en större roll än tidigare då mycket av kompet gjordes på gitarr.
- Vi har redan haft ett par stycken spelningar som duo. Den 14 oktober spelar jag och Klaus Suhonen tillsammans med ett band på Grand i Borgå.
Harmonier
SoulSisters där Wiksten sjunger med Pi och Heidi Kiviharju ska också uppträda en del i höst.
- Jag ser fram emot spelningarna, Andrews Sisters-stilen är speciell.
Sångstilen Wiksten talar om handlar om trestämmig sång i tajt harmoni.
- Det är rolig musik, ordlekar och snabba trudeluttar. Vi sjunger gammal swingmusik som var sin tids dansmusik.
Wikstens tredje ensemble, folkmusikbandet Juurakko, har nyss haft sin sista spelning på skivreleaseturnén.
- Vi spelade på Iniö Folk Music Festival. Det är en liten men varm festival i Åbo skärgård. Det känns äkta och nära inpå att uppträda där.
Olika stilar
Wiksten är alltså en mångsysslare inom sången.
- Jag trivs hemskt bra i att fördjupa mig i musik i alla dess former. Det känns som om alla de här olika projekten och olika stilarna är en del av mig.
Det som jag märkt med åren är att grupper och speciellt sångharmoni i alla dess former står mig nära. Det skulle vara svårt att göra musik utan harmoniaspekten.
Största delen av Wikstens spelningar äger rum utanför Borgå, men hon uppträder nog en del i sin hemstad samt övar med SoulSisters och Klaus Suhonen.
- Jag har haft den turen att de gångerna som jag övat med band i Borgå så har det varit hemma hos någon i en källare eller studio, men jag har en känsla av att det inte finns så många övningslokaler i Borgå.
Det som hon saknat här är en tydlig musikklubb.
- Det finns nog alltid restauranger och caféer, men en klubb med egen scen gjord specifikt för musikevenemang skulle behövas. Det finns inget forum för musiklivet där alla kan samlas.
Tillbaka till jobbet
Wikstens sommarledighet tog slut på tisdagen. Hon är sångpedagog på Ebeli, en självständig pop- och jazz-avdelning som hör till Esbo musikinstitut.
- Jag har varit nöjd med arbetsplatsen och kollegiet. Jag tror att man i Finland måste vara väldigt känd för att kunna livnära sig enbart på musiken.
Wiksten ser fram emot höstens spelningar.
- Det känns roligt att de olika banden är i balans spelningsmässigt och övningsmässigt. Det blir lika mycket av alla de sorter. Jag ser fram emot att få en passligt aktiv höst med olika former av musik.