Kejsarsnitt och ögonskador – så här lider hundarna av avel

I kölvattnet till blårävsdebatten som väcktes till liv tidigare i veckan pånyttföddes också diskussionen om felavlade hundraser. Till exempel mopsar och bulldoggar kan ofta må riktigt dåligt – vi listar några hundraser som inte mår bra, och reder ut vilket skydd de små liven har.

Ett antal hundraser finns som lider av en uppsjö sjukdomar eller missbildningar som skapats av för grova avelsprogram. Enligt såväl veterinärer som djurrättsorgansiationen Animalia är följande raser i riskzonen för långvarigt lidande:

Mops

Mopsen är en trubbnosig hundras med rötter långt bak i tiden. Att vara trubbnosig innebär att nosen är väldigt kort, vilket leder till att samma mängd organ – öga, näsa, mun, hjärna, öron – ska rymmas in i en skalle med mindre volym. Det här betyder att mopsar ofta får andningssvårigheter och andra problem med t.ex. synen och migrän.

Det finns test som kan göras för att ta reda på om en mops får tillräckligt mycket luft, ett gångtest närmare bestämt.

Mopsarna avlades fram i Kina och kom på 1500-talet till Europa. Mopsen blev snabbt en favorit på diverse hov. De tidigare mopsarna var längre och slankare och hade därmed färre problem, medan dagens mopsar är rätt så korta och tjocka.

Engelsk bulldogg

Den mest klassiska av alla machohundar! Bulldoggen syns i sport, i tecknade serier, på film och så vidare. Man vet inte helt när bulldoggen avlades fram, men det är senast på 1500-talet och namnet kommer från att den användes för att egga upp tjurar inför tjurkamper.

Precis som mopsarna har bulldoggen problem för att den är en trubbnosig ras. Luftvägarna är trängda och om hunden börjar hyperventilera kan det leda till svullna luftrör och därefter i värsta fall djurets död.

Dessutom har rasen avlats så långt att dess huvud blivit så stort, att över 80% av valparna föds genom kejsarsnitt!

Fransk bulldogg

Ett av instagramålderns mer populära hunddjur är, precis som de två föregående raserna, trubbnosig, och dras i stort sett med samma problem.

Bulldoggar har också svårigheter att reglera sin kroppstemperatur, ett syndrom vid namn Brakecyfal, som kommer från det underdimensionerade huvudet. Också kortnosade katter lider av samma problem som bulldoggarna och mopsen.

Shar Pei

Sharpeihundar härstammar även de från de kinesiska hoven, där de ansågs dugliga till såväl modellarbete som slagsmål. I dag räknas rasen som en av de mest riskabla fallen av avel.

De kan ha problem med huden, som kan inflammeras som en följd av ett antal allergier den lätt utvecklar. Detta blir extra jobbigt eftersom shar pei har en massa hud som kan inflammeras.

Rasen har även en egen sorts feber med samma namn, utvecklar lätt ett bräckligt immunförsvar och har en tendens att drabbas av ett syndrom där ögonfransarna böjer sig in i öga, vilket leder till inflammationer.

(Cavalier) King Charles Spaniel

Rasen som är uppkallad efter den spaniel kung Karl den II hade på 1600-talet avlades fram för ungefär ett århundrade sedan. Rasen har på senare år blivit populärare men har en medellivslängd på bara 9 år, vilket beror på ett antal genetiska sjukdomar.

Till exempel orsakar mitralisinsufficiens hjärtsvikt, syringomyeli skapar cystor på ryggmärgen medan höftledsdysplasi missbildar, just det, höfterna.

Ingen modell

Då vi lägger ihop de svårigheter hundraserna ovan har med allt från överdimensionerade blårävar till boskap med för lite utrymme är det inte alls svårt att komma till frågan: Hur kan det finnas till synes lidande djur om vi har en djurskyddslag och ett gediget regelverk för uppfödare?

På djurrättsorganisationen Animalia menar man att det dels beror på att djurskyddslagen är föråldrad – som tur ska den förnyas, dock inte nödvändigtvis till det bättre – men också på att det helt saknas en vilja, eller till och med mod, att bestraffa eventuella missdådare ordentligt.

- Det saknas helt prejudikat och tidigare fall som skulle hjälpa veterinärer att bedöma om någon bryter mot lagen, säger Laura Uotila på Animalia.
- I Sverige har man nog sådana fall, men i Finland vågar inte en ensam veterinär ta det beslutet, säger Uotila.

En veterinär vi har snackat med avvisar ändå anklagelserna om bristande omdöme.

- Det handlar mera om att det inte finns riktlinjer för när en hund lider så mycket att det finns skäl att ta det till domstol.

Dags att bli en tjallare

Hur ska man då se till att framtidens mopsar kan andas och gå helt vanligt? Enligt såväl Animalia som veterinären är det bäst att låta bli att införskaffa raserna över huvud taget, och på det viset tvinga uppfödare till att avla fram hundar med lite längre nos, eller lite större blodkärl i hjärtat.

En viktig aspekt är också att inte vara tyst om man upptäcker att någon föder upp hundar med allvarliga hälsoproblem från början, utan istället rapportera till myndigheter som sedan kan se till att det upphör.

Det gäller även privatpersoner som avlar på för djuret skadliga sätt, även om det bara är för privat "hundhållning".