Antalet barn som vägrar gå till skolan håller på att öka

Ett barn som vägrar eller inte kan gå till eller vistas i skolan kan lida av olika problem. Det kan handla om svår ångest eller om annan problematik som resulterar i att man inte klarar av att gå i skolan.

Bland andra Mannerheims barnskyddsförbund varnar för den här formen av problematik eftersom skolfrånvaro i ett barns liv betyder en väldigt stor ökad risk för utslagning eller marginalisering.

Psykoterapeut Heikki Kurkiala har i över tre årtionden jobbat med barn och unga som bland annat skolvägrar, alltså att de vägrar eller inte kan gå till skolan.

Han är lärare på sjukhusskolan vid barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen som hör till Vasa centralsjukhus, och där undervisar han barn som inte kan gå i vanlig skola av orsak eller annan.

Varierande orsaker

Hur många barn och unga i grundskolan som vägrar gå till skolan, varierar beroende på hur man räknar.

- Talar vi om skolvägran som diagnos så handlar det om en mycket liten procent. Enligt vissa undersökningar kring 0,5-1,5 procent, men det är ju mycket fler än så som är borta från skolan.

Det kan alltså finnas andra orsaker bakom att man inte går eller vill gå till skolan. Till exempel kan depression leda till att man får psykosomatiska besvär som till exempel ont i magen och därför stannar hemma istället för att gå till skolan.

Datorberoendet är ett nytt fenomen som inte fanns för cirka fem år sedan.

Unga som är beroende av datorn och som sitter uppe hela natten och därför inte kan gå till skolan, har ökat de senaste åren och Kurkiala tycker att det är väldigt oroväckande.

- Jag ser ofta att föräldrarnas kontroll över barnets datoranvändning är närmast obefintlig då de kommer upp i tonåren. Det här är ett nytt fenomen som inte fanns för cirka fem år sedan, det att det helt enkelt finns ett beroende, ett slags missbruk.

Håller på att öka

Att inte orka kliva upp till skolan på grund av att man vakat hela natten eller är deprimerad är alltså en viss typ av skolvägran.

Även om dessa olika typer av problem inte är egentlig skolvägran, så ser symtomen ungefär likadana ut från skolans perspektiv.

- De går ju inte till skolan ifall de suttit uppe till sex på morgonen.

Det finns med andra ord många olika orsaker till att ett barn vägrar gå till skolan.

- Men det är en oroväckande stor del.

Heikki har jobbat länge med barn som bland annat har denna form av problematik, och han tycker att andelen håller på att öka.

- Det känns som att det ökat, och det kan bero på att det kommit in nya element så som till exempel datoranvändningen.

Den traditionella skolvägran är oftast ihopkopplad med ångest och paniksyndrom. Tidigare kallades det för skolfobi.

- Det handlar om att man känner en enormt stark ångest att gå till skolan och att vara i skolan.

Skolan eller familjen?

Ångesten kan bero på faktorer i själva skolan som till exempel mobbning eller inlärningssvårigheter, vilket gör skolan till en väldigt negativ plats.

Men det kan även ha med familjedynamiken att göra, ifall det finns en stark bindning till föräldrarna eller en av föräldrarna.

- Det kan vara en oro för föräldrarna, hur de mår. En rädsla för att lämna hemmet som kopplas ihop med rädsla att gå till skolan.

"Man kan se en slags 'peak' vad gäller skolvägran då man börjar ettan eller förskolan, och även där kring förpuberteten i 10-11-årsåldern."

Könsfördelningen mellan skolvägrande barn och unga är ganska jämnfördelad.

Då det gäller just ångest- och panikproblematiken är flickorna oftare drabbade, medan pojkarna har en högre representation vad gäller datormissbruk.

I vilken ålder eller vilket skede är det då vanligt att en skolvägran uppstår?

- Man kan se en slags "peak" då man ska börja på ettan eller eventuellt redan i förskolan. Sedan kanske där kring förpuberteten i 10-11-årsåldern.

Då det gäller tonåringar ser det lite annorlunda ut. Där kan det överhängande problemet vara social rädsla, förutom de redan nämnda datorberoendet, depressioner och sömnsvårigheter.

Familjeterapi viktigt

Då ett barn skolvägrar ska man försöka få barnet att gå till skolan så snabbt som möjligt.

Heikki Kurkiala säger att man absolut inte ska sjukskriva barn.

- I vissa fall har jag varit med om att läkare sjukskrivit både mamman och barnet, och det är illa för barnet ska på allt sätt stödjas i att kunna gå i skolan.

Ofta behöver också föräldrarna hjälp, så därför erbjuds i många fall familjeterapi som vårdmetod.

Då barnet tvingas vara ifrån sina föräldrar kan det hända att de märker att det inte var så farligt som de trott.

Om det ändå inte börjar fungera med den öppna vårdens metoder kan barnet bli intaget på en barn- eller ungdomspsykiatrisk avdelning för en tid och få undervisning i anslutning till det.

Man anpassar stället för barnets undervisning och boende så att det bäst passar barnets behov.

Ifall ett barn tas in på avdelning och går i skolan där kan det visa sig vara en ganska effektiv intervention.

- Då hamnar barnet att vara ifrån sina föräldrar och både barn och föräldrar märker att det inte är så farligt att vara ifrån varandra som de kanske trott.

Vistelseperioden olika

Hur länge går man då i sjukhusskola?

- Vi har något som kallas för krisperiod och den tar ungefär två-tre veckor. Sedan har vi en undersökningsperiod och då kommer man hit för undersökning på sex veckor, och sedan vårdperiod på det om det behövs.

Det varierar med andra ord väldigt mycket. Kortaste perioden för ett barn på sjukhusskola kan vara någon vecka, medan den längsta kan vara något år.

Men det är ganska ovanligt i dag eftersom vårdköerna blivit kortare.

Fullsatt senare under terminen

Nu då skolorna kört igång har sjukhusskolan i Vasa endast några elever. Men allt eftersom terminen framskrider så stiger antalet elever, och det brukar bli fullt.

Ifall ett barn vägrar gå till skolan tas saken först upp i skolans elevvårdsteam och sedan inleds förhoppningsvis ett samarbete med föräldrarna.

Om problemet fortsätter blir det att kontakta hälsovårdssidan och via öppna vården försöka få till stånd åtgärder.

"Tröskeln för barnet att komma till skolan blir högre ju längre dom är borta."

I sista skedet remitteras man till barn- eller ungdomspsykiatrin.

Det innebär att det kan gå ganska långa perioder utan att ett barn överhuvudtaget sätter sin fot i någon skola.

- Det kan gå så och det är väldigt olyckligt, jag skulle önska att den här processen skulle gå väldigt snabbt. Att man inte väntar och ser för länge. Tröskeln för barnet att komma till skolan blir högre ju längre dom är borta.

Seger att ens våga stiga ur bilen

En del av Heikkis metoder då det gäller att behandla skolvägrande barn, är att möta barnet vid skolan.

Föräldern skjutsar då oftast barnet till skolan och Heikki är där och tar emot.

Men hur övertalar han barnet att stiga ur bilen och gå till skolan?

- Det är svårt. Men det som är nyttigt ur mitt perspektiv är att se hela problematiken. När man ser den här starka ångesten som kanske är förknippad med att bara stiga ur bilen. Sedan ser jag också dynamiken mellan barnet och föräldern.

Det kan hända att man ser samma ångest hos föräldern, att båda är väldigt ångestfyllda. Det är ett långsiktigt jobb att försöka hjälpa dem att stå ut med de känslor de har och samtidigt visa att det inte är farligt.

- Det kan vara en seger bara att få barnet att stiga ut ur bilen utan att hålla i bildörren. Att komma in i skolan, utan att gå in i någon klass, att bara komma in i själva byggnaden.

Heikki säger att det är ett långsiktigt jobb som kräver mycket tålamod, men att mycket handlar om att stöda föräldrarna att stå ut med den egna ångesten och barnets.

- Ofta kan föräldern signalera en stark ångest och oro, och då tror ju barnet att det är farligt.

Är ditt barn i riskzonen?

Om man är orolig för sitt barn ska man kontakta någon professionell och fundera kring problemet. Det gäller att komma åt problemet i tid.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att för barn är det en naturlig reaktion att känna ängslan till exempel om man ska börja i förskolan eller i ettan.

Då är det viktigt att inte haussa upp det som förälder och skapa ett problem.

- Man ska hjälpa barnen att hantera sin oro och inte gå med i oron själv.

...och så de goda nyheterna

Det finns goda prognoser för barn som skolvägrar och får vård via barn- eller ungdomspsykiatrin. De flesta kan återvända till skolan.

Heikki Kurkiala minns bland annat en liten skolvägrande pojke sedan flera år tillbaka.

- Han gick på tvåan och var väldigt klipsk och duktig. Han hade föräldrar som brydde sig väldigt mycket om honom men de var också väldigt involverade i hans känslor och problematik.

Pojken hade väldigt svårt att gå till skolan på grund av sin ångest, så han fick gå i Heikkis skola.

- Men det hände något i separationen från föräldrarna. De fick stöd och de var väldigt motiverade att ta emot hjälp och pojken blev mer och mer självständig och klarade sig sedan jättebra.

Efteråt har pojken, som idag är ung vuxen, kontaktat Heikki och berättat hur bra han tyckte att tiden på sjukhusskolan var.

- Det är fint att höra av en 19-åring hur han hade det som 8-åring här.