Blå framtid ska återerövra väljare på landsbygden - “Pinsamt” tycker sannfinländare

Blå framtid har satt in en ny växel för att hitta väljare på landsbygden men möter på motstånd från sina gamla partikamrater. Att få ihop de femtusen namn som krävs för att grunda ett parti var en lätt match, men att bygga upp en ny partiorganisation från noll blir det nya partiets stora utmaning.

Det är mulet och så gott som tomt, både på folk och bilar, på parkeringsplatsen utanför den stora matbutiken i Mäntyharju i Södra Savolax.

Riksdagsledamot Kaj Turunen står ensam utanför en liten husbil med en bunt papper i handen och försöker locka pensionärer att skriva på för hans nya parti: Blå framtid.

Med bara cirka 1 000 kvar av de 5 000 anhängarkort som krävs för att grunda ett parti ser “de blåa” ut att kunna kalla sig för ett politiskt parti inom en snar framtid.

- När vi nu under två dagar samlat ihop runt 100 kort ser vi två grupper som dominerar: de som tidigare röstat på Sannfinländarna och så kallade rörliga väljare, som röstat på flera olika partier, säger Turunen.

Han är ute på en fyradagarsturné i Sydöstra Finland och söker stöd från bland annat S:t Michel, Villmanstrand, Imatra och hemstaden Nyslott.

Anhängarkort byts mot en ask jordgubbar

Det är första gången Turunen rör sig ute bland väljare som representant för Blå framtid, och inte Sannfinländarna som han lämnade för drygt två månader sedan.

Men det har varit en stormig politisk sommar, och av de väljare som rör sig utanför matbutiken i Mäntyharju är det få som känner till exakt vad som hände med Sannfinländarna efter att Jussi Halla-aho valdes till ordförande, vad Nytt alternativ är och vad Blå framtid är.

- Nog är den lite märklig måste jag säga. Soini har ju så länge dragit sitt parti och nu föll det ihop. På sätt och vis kan man säga att hans livsverk förstördes, säger Mauri Tasa från Vederlax som precis skrivit under ett anhängarkort.

Tasa tycker att Blå framtid verkar som ett bra alternativ. Det är inte omöjligt att han röstar på dem i framtiden.

- I princip, varför inte? Jag har inte stött Sannfinländarna tidigare, men det där kortet lär inte vara bindande.

Tasa har rätt i att ett anhängarkort inte är bindande. Den som skriver under blir inte medlem i partiet och behöver varken uppge telefonnummer eller adress. Namn och hemkommun räcker.

Jag understöder verkligen inte partiet, men gjorde det för jordgubbarna.

Anonym bärförsäljare om varför hen skrev på ett anhängarkort.

Det här utnyttjar Blå framtid då de jagar underskrifter. Om någon väljare är osäker kan man alltid skjuta in en kommentar om att anhängarkortet inte är bindande.

Under eftermiddagen i Mäntyharju skriver en bärförsäljare under ett anhängarkort i utbyte mot att Blå framtids funktionär köper en ask jordgubbar.

Senare säger hen till Yle Nyheter att hen inte egentligen understöder partiet.

- Jag understöder verkligen inte partiet, men gjorde det för jordgubbarna.

För liten stad för både Blå framtid och Sannfinländarna

Men alla tar inte emot Blå framtids närvaro i Mäntyharju med ro.

På stadens torg, som ligger knappt 300 meter från parkeringsplatsen där Blå framtid står, träffar vi Tanja Hartonen-Pulkka.

Hon är en av tre sannfinländska fullmäktigeledamöter i staden, medlem i stadsstyrelsen och så besviken på avhopparna i Blå framtid att hon vägrar träffa Kaj Turunen ansikte mot ansikte.

- Jag kommer absolut inte att gå dit. Jag är besviken på honom och det dröjer säkert länge innan jag kan träffa honom och fråga vad som riktigt hände, säger Hartonen-Pulkka.

Hon har ingen förståelse för att Timo Soini och resten av Blå riksdagsgruppens ledamöter lämnade Sannfinländarna tidigare i somras.

Hartonen-Pulkka röstade på Sampo Terho i ordförandevalet i Jyväskylä i juni. Nu är hon speciellt sårad över vad hon beskriver som den gamla partielitens, och Timo Soinis, smutskastningskampanj av Sannfinländarna.

- Jag var speciellt chockerad och personligen sårad då han (Soini) beskrev Sannfinländarna som människofientliga. Jag har inte förändrats överhuvudtaget (sedan juni) och jag jobbar inom vården, så människofientlig är jag inte.

För Sannfinländarna i Mäntyharju har splittringen ändå inte haft några direkta följder.

Jag tror inte att de blåa har en framtid.

Tanja Hartonen-Pulkka (Sannf.), fullmäktigeledamot i Mäntyharju.

Sannfinländarna tappade 4,8 procent av understödet i kommunalvalet i april men fick ändå 11,6 av rösterna.

Partiet har tre ledamöter i fullmäktige och ingen av dem har enligt Hartonen-Pulkka ens funderat på att hoppa av.

Inte heller lokalföreningen har krympt under sommaren, snarare tvärtom.

“Pinsamt att ministrar måste tigga anhängarkort på torgen”

Enligt Hartonen-Pulkka har lokalföreningen fått in nya medlemsansökningar under sommaren.

- Jag kan tänka mig att de har väntat på någon form av förändring. De få som tidigare tagit kontakt har, helt krasst sagt, väntat på att Soini ska lägga av.

Hartonen-Pulkka är alltså inte oroad över att Blå framtid skulle återerövra sannfinländska väljare eller partiaktiva i regionen.

- Nej! Sannfinländarna röstar inte överhuvudtaget på Blå framtid! Tvärtom tror jag att vår position stärks ytterligare av det här. Jag tror inte att de blåa har en framtid, säger hon.

- Å andra sidan tycker jag det är pinsamt att till och med ministrarna nu måste ut på torgen. Har de inte bättre för sig än att samla in anhängarkort? Det visar att de inte har ett speciellt starkt stöd.

Yles senaste opinionsmätningger Hartonen-Pulkka rätt.

Sannfinländarna har trots splittringen ett stöd bland väljarna på 8,8 procent. Blå framtid, eller Nytt alternativ som grupperingen kallats i mätningen, har ett stöd på bara 1,6 procent.

Blå framtid räknar med rasistkortet

På de stora parkeringsplatsen i Mäntyharju är det gladare miner än på torget.

Blå framtids Kaj Turunen tror att partiet kan etablera sig i Sydöstra Finland, också utan stöd av lokala sannfinländare.

Responsen på turnén har hittills varit positiv.

Enligt Turunen får Blå framtid stöd av väljare som, på grund av rädsla för att stämplas som rasister, tidigare inte vågat rösta på Sannfinländarna och istället tvingats välja till exempel De gröna eller Samlingspartiet.

- Nu kan de rösta på Blå framtid, som annars är som Sannfinländarna men utan rasismen.

Är det ert ess i rockärmen, att ni tar avstånd från rasism?

- Vi i Blå framtid är ju egentligen de som skrivit det sannfinländska partiprogrammet. Inget avgörande har förändrats förutom att invandringspolitiken är realistisk men inte rasistisk.

Frågan är om den här skillnaden öppnar sig för väljare?

Hittills har inte Blå framtid kommit med några konkreta politiska linjedragningar utan främst försökt distansera sig från Halla-ahos sannfinländare.

- Jag har hela mitt liv stött Timo Soinis parti och nu stöder jag de blåa, säger Maria Tuovinen som precis skrivit på ett anhängarkort.

Trots att hon både röstat på Landsbygdspartiet och Sannfinländarna är hon inte helt säker på om Blå framtid får hennes röst i nästa val.

- Jag är en gammal bondflicka som studerat och skaffat ett yrke. Jag hoppas att jordbrukarna skulle få någon sorts förhöjning till exempel via Blå framtid. Nu vet jag inte om jag röstar på den här blåa linjen eller Centern.

Det är här som skon klämmer för de flesta som får frågan om de vill stöda Blå framtid.

Få vet exakt vad partiet står för, hur de skiljer sig från Centern eller Sannfinländarna eller om det ligger någonting skumt bakom splittringen.

- Jag understöder inte dem, vad de nu heter? Sannfinländarna, säger en kvinna som vill vara anonym.

Men det här är inte Sannfinländarna utan Blå framtid?

- Nej men ganska lika är de nog. Jag har inte röstat på Sannfinländarna tidigare. De har så radikala åsikter. Jag tycker det är bättre att diskutera och inte bara skrika sig röd i ansiktet i riksdagen.

Anhängarkorten en lätt match - partiorganisationen blir den riktiga utmaningen

I början av augusti avslöjade Kaj Turunen till Yle att han kommer att grunda en kretsorganisation för Blå framtid i Sydöstra Finland.

Organisationen skulle täcka hela Sydöstra Finlands valkrets. Det finns i dagens läge två sannfinländska kretsorganisationer på området.

- Projektet fortskrider som så att pappersarbetet för att grunda föreningen är gjort. Nu väntar vi bara på att blir registrerade hos patent- och registerstyrelsen, säger Turunen.

De största städerna i området, som S:t Michels och Villmanstrand, ska också få egna lokala partiföreningar, menar Turunen.

Exakt hur Blå framtid ska hitta aktiva partimedlemmar ute på landsbygden är oklart men Turunen poängterar att det inte krävs så många personer för att grunda en politisk förening, trots att partiet ännu inte registrerats.

- Absolut finns det dragare. Vi har grundat en kretsorganisation och den har en styrelse som valt mig till styrelseordförande. Det krävs ju minst tre personer för att grunda en förening i Finland, så det är inte ett problem att hitta folk, säger Turunen.

Men för att göra valkampanjer och gräsrotsarbete krävs det betydligt fler än tre drivna personer.

Att bygga en partiorganisation som kan mäta sig med Sannfinländarna blir en tuffare utmaning än att samla ihop 5 000 anhängarkort, speciellt då de flesta sannfinländska fullmäktigegrupper fortfarande är intakta trots den gamla partielitens sorti.

Sannfinländarna har haft åratal på sig att etablera sig som ett populistiskt högerparti i Sydöstra Finland.

Nu försöker Blå framtid göra samma sak över en natt. Turunen är ändå optimistisk.

- Det finns en efterfrågan på den här typens förtroendeuppdrag.