Ovanligt starkt startfält inför Nordiska rådets filmpris 2017

Helgjutna, mångbottnade, angelägna – det är lätt att strö positiva omdömen omkring sig när det gäller de fem filmer som tävlar om Nordens Oscar.

Kan man tävla i konst? Oberoende av hur man ser på den saken är det svårt att blunda för att tävlingarna i sig ofta fyller en funktion. För att öka synligheten, skapa intresse, hitta ny publik.

När det gäller just Nordiska rådets filmpris fungerar de nominerade filmerna som visuella och språkliga broar mellan grannländer, samtidigt som de vidgar synen på dessa genom att visa vilka teman som ligger i tiden och hur det förflutna format dagens samhälle.

Och just i år känner man sig både stolt och glad när man ser vad den nordiska filmbranschen har att erbjuda.

FINLAND: Tyttö nimeltä Varpu – starkt om stark flicka

Finland bidrar inte helt oväntat med Selma Vilhunens drama om den 12-åriga hästflickan Varpu som en dag bestämmer sig för att söka upp pappan som försvann när hon var liten.

Resan genom landet i kombination med insikten om vad det är som ligger bakom föräldrarnas skilsmässa blir en viktig etapp på väg mot tonåren och tecknandet av den egna identitetens konturer.

Filmen har inneburit ett internationellt genombrott för unga Linnea Skog och bidragit till att befästa Selma Vilhunens position som en av våra intressantaste regissörer. Oscarsnomineringen från 2014 – glänser nu ikapp med nomineringen till Nordiska rådets pris.

SVERIGE: Sameblod – dramatiskt om identitet och skam

Amanda Kernells berättelse om sameflickan Elle Marja som i 1930-talets Sverige tvingas förneka sin bakgrund för att ens ha en chans att förverkliga sina drömmar lämnar ingen oberörd.

Scener som den där de samiska skolbarnen får sina skallar och näsor mätta innan de tvingas klä av sig för fotografering ”i studiesyfte” får det att löpa kalla kårar utmed ryggraden.

Poängen är att Kernells Elle Marja vägrar iklä sig offerrollen och foga sig i sitt öde – men vilket är priset? Filmen som är besläktad med både Klaus Härös Elina – som om jag inte fanns och Pernilla Augusts Svinalängorna går upp på biorepertoaren i Finland den 29:nde september.

NORGE: Fluefangeren - The Breakfast Club möter Dead Poets Society i politisk fabel

Om vissa – inklusive undertecknad – höjde på ögonbrynen när Norge ifjol vann Nordiska rådets filmpris med den helt engelskspråkiga Louder tha Bombs så kan man konstatera att landet även i år valt en internationell approach.

Izer Alius Hunting Flies utspelar sig i ett högstadium på landsbygden i Makedonien. Det har nyligen varit val och regimen påbjuder att man ser över skolans lärare – dessa skall naturligtvis passa ihop med det nya styret.

Klassläraren Ghani hör till dem som befinner sig i skottgluggen och en påtänkt efterträdare står redan och flåsar i korridoren. I detta trängda läge får Ghani en idé – han skall bevisa att han på ett dygn kan få eleverna att hitta en ny gemenskap. En utmaning bland tonåringar vars beteende mot och inställning till varandra speglar allt det våld och de politiska stridigheter som deras vardag präglas av.

Regissören Aliu - med rötter i Makedonien - utexaminerades från filmskolan i Oslo 2012 och imponerar stort med sin välspelade och originella långfilmsdebut.

DANMARK: Forældre – om att återskapa gammal lycka

Danmark har genom åren visat upp många fina familjeskildringar och Christian Tafdrups Föräldrarna fortsätter på den linjen.

Här möter vi paret Kjeld och Vibeke vars son Esben står i beråd att flytta hemifrån. Istället för att glädja sig åt den nyvunna friheten och insikten om att sonen verkar ha allt väl bäddat för sig går de helt upp i sorgen, saknaden och en molande känsla av tomhet.

Vad skall de göra nu? Vem är de – som par, som individer?

Kjelds förvirring antar konkreta former då han inser att lägenheten de bodde i som unga är till salu – tänk om de skulle sälja villan i den fina förorten och försöka rekonstruera lyckan de en gång upplevde på 55 kvadrat inne i stan?

Filmen är en sällsam blandning av realism och poetisk dröm och hämtar näring i allas vår längtan efter de ögonblick i livet då allt verkade vara lättare, vackrare, intensivare. Men är det möjligt att rekonstruera det förflutna i ett nu där man själv inte längre är densamma?

ISLAND: Heartstone – Brokeback Mountain i tonårstappning

Isländska regissörer har imponerat gång efter annan de senaste åren och vunnit Nordiska rådets pris två gånger sedan 2014. Om trycket på framgång är stort så är det i varje fall inget som stört regissören Guðmundur Arnar Guðmundsson som med filmen Heartstone får åskådarens hjärta att skälva och blöda.

På den karga landsbygden möter vi vännerna Þór och Kristján - bägge uppvuxna i stökiga hem där hårda ord och nävar avlöser varandra.

Den uppvaknande sexualiteten tränger genom varje por i de unga pojkarna och "sanning & konsekvens"-lekarna blir alltmer utmanande. Samtidigt inställer sig frågan om vem som egentligen drömmer om vem - och vad händer med sköra känslor i en värld präglad av krav på hårdhet?

Filmens unga skådespelargarde med Baldur Einarsson och Blær Hinriksson i huvudrollerna| får en än en gång att imponeras över att Norden årligen lyckas hitta så många fina unga skådespelare.

Är 2017 rent av ett extra lyckat år på den fronten?

Vem som vinner Nordiska rådets filmpris 2017 klarnar under den stora gala som ordnas i Helsingfors den 1 november. Samtliga filmer visas också i samband med filmfestivalen Kärlek & Anarki som ordnas i Helsingfors 14-24.9