50 år sedan Östnyland fick sitt eget radioprogram

Söndagen den tredje september 1967 sändes det första regionala programmet från Östnyland. Under 50 år har redaktionen sett till att östnylänningarna vet vad som händer i hemknutarna.

Östra Nylands första egna radioprogram sändes mellan klockan 18 och 19 den första söndagen i september 1967. Timmen var uppdelad i reportage på 10 till 20 minuter, och slutade med en 15 minuter lång nyhetssändning med lokalt stoff.

De andra regionerna hade egna sändare på den tiden, men inte Östnyland.

Redaktionen jobbade i Borgå, men sändningen skickades ut med antennen i Helsingfors så hela Nyland hörde programmet. Det första året var hela programmet bandat redan på fredagen för att man skulle hinna skicka rullarna med programmet till Helsingfors.

Från och med hösten 1968 sände man ändå de sista 10-15 minuterna av aktualiteter direkt från Borgåstudion.

Den första programchefen för det östnyländska radioprogrammet var Birgitta Pakarinen (senare Bagerstam). De första åren handlade mycket om att skaffa och utbilda medarbetare.

Västnyland hade redan i tjugo år sänt lokalprogram och nu gällde det att starta ett liknande koncept österut, från Sibbo i väst till Pyttis i öst.

I Österbotten, i Åboland och på Åland sände man aktualiteter flera dagar i veckan. Från Rundradions håll meddelade man att det inte fanns pengar för att göra det i Nyland. Men att bara sända en timme en gång i veckan fungerar inte i längden om man vill prata om aktualiteter.

Hösten 1970 tog Gia Mellin (senare Mellin-Kranck) över som programchef för den östnyländska radion. Hon hade året innan gått ut journalistiklinjen på Svenska social- och kommunalhögskolan och hade många idéer om hurudant hon ville att det östnyländska programmet skulle vara.

Hon ansåg att journalistens roll var att vara samhällets vakthund och ville göra nyhetsinriktade, samhällskritiska program.

– Jag ville inte göra underhållning som var nonsens, jag ville ha experter i studion, säger Gia Mellin-Kranck.

Därför införde hon ett program där lyssnarna uppmanades ringa in i direktsändning. Programmen hette ”Vi vill fråga…” och temat var alltid olika.

Exempelvis hade man i studion alla östnyländska kommuners högsta tjänstemän då man ville fråga ”om våra kommuner” eller chefsläkare då det handlade ”om vår sjukvård”.

Att man kunde ringa in direkt i sändning var någonting alldeles nytt i finländsk radio, exempelvis började Naturväktarna med sitt program först sommaren 1971.

Tidningarna recenserade radion

Under de här första åren då det bara sändes en timme program i veckan från Östnyland skrev Borgåbladet och Östra Nyland varje vecka en recension av programmet.

I recensionerna kunde reportrarna reflektera över frågorna som tagits upp i programmet eller på hur väl förberedd redaktören varit eller om det varit för mycket fakta i programmet.

Tidningarna presenterade också varje höst och vår de nya segmenten i programmet som skulle sändas och berättade om radion fick någon ny utrustning, som mikrofonpunkter i Sibbo och Lovisa.

Ibland skickades det in insändare till lokaltidningarna om något inte var bra i radion. Exempelvis fanns det en lyssnare som irriterade sig på Rundradions princip att man ska nia folk i sändning. Mellin-Kranck hade också kritiska program som beskylldes för vänsterpropaganda.

Inför kommunvalet 1972 ordnade Radio Östnyland en enorm valdebatt med tjugotvå personer i panelen. Varje parti fick skicka in tre representanter och lyssnarna fick ringa in med frågor. Talturerna var endast 30 sekunder långa.

I januari 1972 fick Västnyland egna lokalnyheter. Östnylänningarna förundrade sig över varför de igen var sist med att få egna sändningar.

Svaret var att Östnyland saknade egen sändare, men redaktionen jobbade hårt för att också östnylänningarna skulle få egna nyheter.

I mars 1973 bar lobbandet frukt och Östnyland fick sina första egna nyhetssändningar. Nyheterna gick klockan 18.45 till 19.00 varje dag förutom lördag. Sändningarna gick under namnet Östnyländsk journal.

Eftersom de utökade sändningarna skulle innebära mycket mera arbete anställdes den östnyländska regionalradions första fastanställda reporter, Kurt-Erik Wikstedt.

Gia Mellin-Krancks tjänst böts från programchef till redaktionschef, och på redaktionen jobbade också Stig Malmberg och Rainer Nyblom som teknisk personal samt Uffe Andersson som kontraktsanställd frilansreporter.

Frilansreportrar behövdes det fler av, och trots att ungefär femton personer hela tiden arbetat på frilansbasis ordnade man fler kurser för att ha tillräckligt med medarbetare ute i regionen.

Rundradions svenska och finska redaktioner hade hela tiden varit i Borgågården på Brunnsgatan. Inför den utökade sändningstiden bytte den svenska och finska redaktionen plats eftersom den svenska redaktionen var större och behövde mera utrymme.

Svensktalande radio i Östnyland har sedan 70-talet alltid haft mera resurser än finsktalande, vilket ofta väckte debatt.

”Allemansradio” var ett koncept som Mellin-Kranck lånade från Sverige. Det hade visat sig vara väldigt populärt att vem som helst skulle få göra sitt eget radioprogram.

– Den nya filosofin är att radion måste demokratiseras – folk bör ha tillgång till radiomediet, förklarar Mellin-Kranck i en artikel i Hufvudstadsbladet 2.12.1983 då det i Borgå medborgarinstitut ordnades en kurs i att göra radio med trettio deltagare.

Föreningar och privatpersoner fick i ungefär tre års tid göra egna inslag i söndagsprogrammet.

– Resultatet blev ofta annorlunda och fräscht, och det gjordes en del riktiga pärlor, kommer Mellin-Kranck ihåg när hon tänker nästan trettio år tillbaka i tiden.

– Det pratades hela tiden om hur lite pengar det fanns för radioverksamheten. Om man ändå jämför pengaläget på 80-talet mot idag så kan man säga att det fanns pengar som rosk.

Mellin-Kranck åkte flera gånger till Sverige, England och Kanada för att lära sig vad lokalradio var och hur man kunde förbättra den. Åtminstone tre gånger åkte hela redaktionen med på dessa resor till Sverige, Danmark och London.

Också radioprogrammen gjordes ibland utomlands, exempelvis året 1979 då man sände reportage från de östnyländska kommunernas nordiska vänorter.

Hösten 1985 fick Radio Östnyland igen nya sändningstider. Då slutade man med den femton minuter långa journalen och gick över till sändning mellan 16.15 och 17.30.

Det blev nu möjligt att fördjupa sig mera i nyhetsämnen. Förändringen gav ändå inte orsak till att anställa fler reportrar, utan de sju fastanställda fick räcka.

De östnyländska programmen var bland de första i Finland att införa jinglar till alla olika segment. Tidigare hade det bara funnits en signaturmelodi för Radio Öst-nyland.

Jinglar var ett koncept som Mellin-Kranck hade snappat upp då hon reste utomlands för att lära sig mera om lokalradio. Jinglarna väckte först mycket kritik från lyssnarna, men infördes ungefär samtidigt på kommersiella radiokanaler.

Egen mast

År 1990 fick Östnyland äntligen sin egen mast, då sändaren i Malmgård, gamla Pernå stod klar. Från och med januari 1991 sände Radio Östnyland på en ny frekvens och behövde inte mera sända ut över Helsingfors.

Det här gällde alla lokalkanaler som nu bara sände ut över sitt eget område. Det bestämdes också att inom fyra år skulle programutbudet på de regionala kanalerna omfatta fem timmar under vardagarna.

Radio Östnyland med Mellin-Kranck i spetsen ville införa morgonradio från regionerna. Hon ansåg att det borde vara regionredaktionen som lyssnarna vaknade upp med på morgonen, inte rikssändningen.

I första hand började man ändå med lunchsändningar eftersom det inte fanns tillräckligt med resurser för att göra morgonsändningar.

Lunchradio sändes klockan 11.45 till 12.30 och varje vardag hade ett eget tema.

På måndagar behandlade man veckoslutets händelser, på tisdagar pensionärsärenden och på onsdagar föräldraskap. På torsdag diskuterades jordbruksfrågor och på fredagar konsumentfrågor.

Av tekniska skäl var lunchtimmen mest direktsänt med telefonintervjuer, och också söndagstimmen lades ner eftersom teknikerna inte hade tid att sammanställa programmet. Istället blev det en halv timme sport på söndagar.

Med den nya sändaren blev det möjligt för Radio Östnyland att sända när de ansåg att det fanns något viktigt att övervaka. Exempelvis under Östnyländska loppet kunde kanalen bryta sig ur rikssändningen och sända direkt hela kvällen.

Från och med januari 1992 kom ändå morgonsändningarna igång. Mellan klockan 7 och 9 behandlade man gårdagens nyheter, gick igenom morgonens tidningar, spelade musik och hade studiogäster.

År 1999 flyttade redaktionen från Borgågården till Simolinshusets andra våning på adressen Krämaregatan 2.

Den första sändingen från Gamla stan gick ut måndagen den 16 augusti med teknik som var det allra nyaste i branschen.

Gia Mellin-Kranck slutade som regionchef år 2002, efter 32 år vid rodret. Hon säger att Östnyland som område var bra att jobba på.

– Sändningarna hade bra lyssnarsiffror, politiker och tjänstemän visste att det är bra publicitet att höras i radion och ställde gärna upp. Det var inte heller problem att hitta svensktalande ”vanligt folk” som ställde upp i programmen.

Nya chefer

Redaktionens nyhetsproducent Markus Ekholm tog över efter Mellin-Kranck.

Radio Vega Östnyland gick med som en arrangör för Borgåbygdens Lucia år 2006. På det sättet kunde också kandidaternas sångförmåga presenteras för östnylänningarna som ville rösta.

Den tidigare Washingtonkorrespondenten och nyhetschefen för Aktuellt, Mikael Crawford, blev regionchef för Radio Vega Östnyland år 2007.

Regionernas sändningstid har minskat under de senaste åren. Idag är endast morgnarna, klockan 6.30 till 9.00 regionala i Yle Vega.

På den östnyländska redaktionen görs förutom radio också tv-inslag och webb.