Skyltningen, glasdörrar och rörlig reklam - många utmaningar för den som ska hitta rätt i kollektivtrafiken

När Helsingfors stadstrafik, HST, började planera den nya skyltningen på metrostationerna tog man sig en funderare, berättar Artturi Lähdetie som är HST:s infrastruktur- och materieldirektör. En viktig fråga var vem som har störst behov av skyltning.

- Svaret blev att det är turister, men också de som har specialkrav, till exempel de som behöver en tillgänglig rutt till metron.

Den nya skyltningen på metrostationerna baserar sig på bokstäver som står för olika utgångar, och då kan det i värsta - eller bästa - fall bli en bokstavskombination som A, D - I, O, S. För en del kan det här verka kryptiskt, men Lähdetie försäkrar att meningen är att det ska vara enklare än att skriva ut var utgången är.

Det är inte bara skyltningen utan hela metrostationen som måste vara lättbegriplig.

― Artturi Lähdetie, HRT

Lähdetie berättar att HST var i kontakt med stadens handikappombudsman som i sin tur hjälpte dem att komma i kontakt med handikapporganisationer. Han berättar att man har tagit i beaktande rörelsehindrade, synskadade och även personer med icke-synliga funktionsnedsättningar som till exempel autism.

- En viktig del av tillgängligheten är att hela området är sådant att man lätt kan uppskatta vart man ska gå. Det är inte bara skyltningen utan hela metrostationen som måste vara lättbegriplig.

Bokstäverna ska göra det lättare

Lähdetie berättar att ingen med funktionsnedsättning än så länge har hört av sig angående den nya skyltningen. Däremot har andra tagit kontakt och de har inte varit nöjda. Det är systemet med bokstäver som symboliserar utgångar som förbryllar folk.

- De som klagar har inte förstått att det här systemet inte är avsett bara för dem som vet vart de ska gå, till exempel till Sokos eller Forum, utan för dem som måste ha en exakt rutt ut till en speciell utgång.

Färger och målade steg

- Haha! Nej, du har rätt, det här var inte så bra med tanke på temat. Men till vårt försvar måste jag säga att vi snart ska förnya skyltningen.

Det säger verksamhetsledare Lisbeth Hemgård som tar emot på huvudkontoret för intresseorganisationen för svenskspråkiga med utvecklingsstörning, FDUV, om det lite kryptiska system som de själva använder på sitt huvudkontor för att gäster ska hitta fram.

Det baserar sig på färger men har med tiden blivit något förvirrat. Det ska snart förnyas.

Hemgård berättar att hon inte har fått respons på den nya metroskyltningen, men att det vanligtvis är många inom organisationen som reagerar på saker som är störande i skyltningen på metrostationer och andra utrymmen.

- Färger och målade fotspår på golvet underlättar. Linjer i olika färger på golvet som man kan följa är också bra.

Färger och målade fotspår på golvet underlättar. Linjer i olika färger på golvet som man kan följa är också bra.

― Lisbeth Hemgård, FDUV

Hemgård berättar att det för många kan vara svårt med alltför många och långa ord. På det sättet tycker hon att HST:s system med bokstäver som symboliserar utgångar inte är direkt dåligt.

- De som kan läsa kan tycka att det är svårt om det är mycket text. Bokstäver - A, B, C och så vidare - kan vara bra, men då borde det kombineras med färg för att man ska förstå vart man ska gå. Det underlättar.

Omgivningen kan distrahera

I vår omgivning finns det en hel del reklam, bland annat på ljusskyltar. Det kan upplevas som en distraktion av många. Allra värst är det om reklamen rör på sig, berättar Lisbeth Hemgård.

- Rörliga reklamer distraherar. Till exempel personer med autism kan uppleva dem som väldigt störande. Det tror jag att man inte tänker på när man planerar, säger Lisbeth Hemgård.

Alldeles vardagliga element kan också distrahera. Hemgård berättar att glasdörrar kan förvirra och göra att det är svårt att förstå avstånd.

Hon tycker att det är viktigt att ta sådana saker i beaktande när man planerar.

- Det är inte alls bara personer med utvecklingsstörning som kan ha svårt att gestalta sådana här utrymmen, utan jag tror att det gäller en ganska stor grupp i samhället.

"Man frågar alltid om ramper"

Hemgård har själv suttit med i ett handikappråd som kommunen rådfrågar. Hon upplever att personer med utvecklingsstörning inte tas i beaktas i planeringen.

- Jag tror att man tänker mera på att det ska finnas ramper för rullstolar och synskadade kanske man också tänker på.

Man tänker inte så mycket på dem som kanske har lässvårigheter och behöver stöd i att hitta.

― Lisbeth Hemgård, FDUV

Tillgänglighet för personer med fysiska funktins är givetvis viktig, vill Hemgård poängtera, men tillgänglighet handlar också om att kunna gestalta omgivningen.

- Man tänker inte så mycket på dem som kanske har lässvårigheter och behöver stöd i att hitta, tycker hon.

Jobbigt med ljud och folkmassor

Något som också kan vara svårt för en person med en utvecklingsstörning är att sålla fram den relevanta informationen ur allt det som händer omkring dem.

- Ljud och stora folkmassor är en svår sak för många. Man borde under planeringen få det att bli vettigt. Människor ska inte krocka med varandra och det ska vara tydligt markerat hur man går ut och kommer in.

Det finns människor som på grund av sådana här saker väljer att inte röra sig någonstans. De stannar hemma i stället eller åker någonstans mera sällan.

― Lisbeth Hemgård, FDUV

Det är enligt Hemgård många som upplever ljuden i de stora hallarna med högt i tak som jobbiga. Det blir svårt att skapa sig en bild av omgivningen när det är för mycket som distraherar

- Det finns människor som på grund av sådana här saker väljer att inte röra sig någonstans. De stannar hemma i stället eller åker någonstans mera sällan, och då med taxi.