Vad händer om du och din hund möter ett rovdjur i skogen? Rovdjurstest överraskar många hundägare
Många hundägare har dykt upp på sandplanen bredvid Kalkvägen i Pargas. Där ska hundarna få pröva på hur det är att möta ett nästan riktigt rovdjur.
Det är hundföreningen Par-Hau som arrangerar testet under veckoslutet och på lördagen är intresset stort.
- Vi har 40 hundar anmälda för lördag och söndag, berättar Terhi Niittyaro-Pettersson från Par-Hau.
- Det är alla sorters hundar som ska testas här idag. Det enda som saknas är de riktigt små knähundarna, fortsätter Terhi Niittyaro-Pettersson.
Aya Lundsten har kommit till testplatsen med sina veteterriers. Tillsammans med ytterligare en veteterrier kommer de att göra testet i flock.
- Det är lite spännande! Det enda jag är rädd för är att de blir så heta att de kan flyga i luven på varandra. Om de går riktigt heta så vet de inte riktigt vad de gör heller, säger Lundsten.
I praktiken går testet ut på att hunden och ägaren går ut på den öppna sandplanen tillsammans, hunden är kopplad i en lång lina som hela tiden ska hållas slak.
På andra sidan den stora planen står en paketbil parkerad med ett kamouflageskynke upphängt som ett draperi. Där bakom draperiet står de konstgjorda rovdjuren på rad.
När hunden och hundens ägare kommit på tio-femton meters avstånd rullar det fjärrstyrda rovdjuret fram.
Eftersom djuret är preparerat med äkta rovdjurslukt, färsk avföring från just det djuret så verkar situationen högst verklig för hunden.
Så återstår bara att se hur hunden reagerar. Ofta kan det komma som en överraskning för hundägare.
Aya Lundsten berättar att hon tidigare testat sina två hundar skilt för sig. Då gick det vilt till.
- Då var de jättehurja! Eftersom de är terriers så har de under det där lugna fina lynnet en terrier som kan hetsa upp sig till allt möjligt. På Irland därifrån veteterriern kommer så användes den i jakt. De är kända för att vara modiga hundar, säger Lundsten.
Nu har Lundsten valt att möta en varg tillsammans med tre hundar.
- Jag rör mig jättemycket i skogen! I skogarna i Kimito där vi rör oss ganska mycket och plockar svamp så här på hösten, så rör det sig vargar.
- Nu senast när vi var där så fick vi höra att precis dagarna efter att vi hade varit där så hade det visat sig en varg.
- Det är ganska nyttigt att veta hur hundarna reagerar. Och att man får veta när man ska ta fast dem! Att man ser på deras reaktioner att nu är det något annat på gång här i skogen, säger Lundsten.
Tror du att de vet vad som ska hända?
- Nä, det tror jag inte. De är vana att röra sig här på sandplanen där vi skolar hundar, säger Lundsten.
Varg, björn, lo och vildsvin har påträffats i de åboländska skogarna
Hundägaren kan välja att möta fyra olika rovdjur i rovdjurstestet.
Vargen är den populäraste eftersom det är det mest sannolika djuret du kan stöta på i Pargas och på Kimitoön.
Lodjur finns det rikligt av speciellt på Kimitoön.
Men redo står också en stor björn, ett lodjur och till och med ett stort vildsvin.
Så är det dags att möta Gråben
Så blir klockan 12.15 och det blir Aya Lundstens tur att göra sig redo att möta vargen tillsammans med hundarna Fricka, Rusty och Jedi. De är 12, 6 och 3 år gamla.
De tre veteterrierna snusar glatt omkring på sandplanen när vargen plötsligt dyker upp bakom det mörka skynket.
Hundarna reagerar blixtsnabbt och Fricka, Rusty och Jedi har instinktivt bestämt sig för vad de ska göra: besten ska bort!
Inget tvivel om saken – vargen hade flytt undan de här tre hundarna!
Vassa hörntänder blixtrar till, morret och skallet är högljutt, vilt och aggressivt. En av hundarna försöker till och med bita vargen i framtassen.
Men ingen av dem attackerar vargen direkt – avsikten är att jaga bort rovdjuret.
Hur det gick i testet ser du i videon högst upp i artikeln!
"Vargen hade blivit tvungen att fly"
När vargen efter några minuter har retirerat och hundarna återvänder till startpunkten möts de av publikens jubel.
- Inget tvivel om saken – vargen hade flytt undan de här tre hundarna, berömmer Asko Sorvo som sköter det praktiska under rovdjurstestet.
- Det gick bra! Jag är nöjd över att de attackerade vargen och inte varandra! pustar Aya Lundsten.
- Det gick egentligen över förväntningarna, det gick riktigt bra!
- Vi klarar oss nog, det är helt lugnt att gå i skogen med de här!
Du kan lita på att de som flock skyddar er?
Jo, när de är så här hurja så vill inte heller vargen ha dem, vargen vill inte ha svåra byten i skogen, konstaterar Lundsten.
Både hon och hundarna ser en aning medtagna ut, och det är klart – ett möte med en varg tar på krafterna. Hundarna flämtar, men är lika kolugna som de var innan testet startade.
- Jo helt klart är de medtagna, de gick ju så upp i varv där. Det är en stor reaktion för hunden, säger Lundsten.
Oväntade reaktioner hos tuffa hundar
Instinkten att aggressivt och obevekligt jaga bort vargen är ändå ingen självklarhet hos hundar. Tvärtom.
Efter en stund är det dags för en stor schäfer att möta vargen.
Reaktionen förvånar. Schäfern skäller visserligen några gånger när den får syn på vargen som närmar sig dem, men retirerar sedan i ganska rask takt bort från planen.
Det samma gäller följande hund som är en rödbrun wachtelhund, som inte skäller överhuvudtaget. Snusar runt, och beger sig sedan därifrån.
Sorvo förklarar att den här hunden genast insåg att det inte lönar sig att stanna för att slåss. Hundens överlevnadsstrategi var att ge sig direkt.
- Det fungerar utmärkt hundar emellan, säger Sorvo. Men med en varg fungerar det tyvärr inte alls.
Muskulös hund ville inte kämpa
En liten stund senare äntrar en 6 månader gammal muskulös hund sandplanen. Det är en amerikansk staffordshire terrier.
Den grova nacken och kraftiga kroppen ger ett stöddigt och självsäkert intryck, också om man kan se att hunden fortfarande är en valp.
Men när vargen rullar fram bakom skynket ser vi inte en vild attack.
Istället bevittnar vi ett undfallande som slutar i att hunden tigger om att husse och matte ska ta upp den i famnen. Bort härifrån är det enda den vill.
- Här ser man att hunden gick fast ni ägare dröjde kvar vid vargen. Den ville bort. Det var som om den tänkte att ”stanna kvar då ifall ni inte förstår faran, jag går i alla fall”, analyserar Sorvo.
Det är exakt den här reaktionen som ibland kan komma som en chock för hundägare som trott att deras hund kommer att försvara dem i alla lägen.
Kom nu så går vi härifrån, det här är för farligt!
Hunden till sin ägare
- Hunden vill bara rädda sig själv. Den har inget större intresse att rädda andra när en verkligt farlig situation uppstår, säger Asko Sorvo.
Många hundar reagerar alltså med att försöka föra dialog med sin ägare, med budskapet ”Kom nu så går vi härifrån, det här är för farligt”.
Det är en intelligent strategi för en mindre hund, och för många hundägare precis det beteendet man önskar sig. Men som försvar mot ett rovdjur på skogsutflykt fungerar det inte.
Allmänna råd till hundägare är svåra att ge
Har ni någon gång varit med om att möta ett rovdjur i skogen?
- Jo, det har nog varit sådana situationer. Sent på hösten när man får ha hundarna fria i skogen, då har jag tagit fast dem direkt, berättar Lundsten.
Kan du ge några bra råd åt andra hundägare som rör sig i skogen?
- Jag tycker att det är nyttigt att veta hur hunden beter sig ute i skogen, för det är ju egentligen i skogen man borde röra sig med hund, där hör den hemma. Jag rekommenderar absolut att låta testa hunden med ett sådant här rovdjurstest, säger Lundsten.
Men ormarna är ju nästan farligast.
Men några allmänna råd är kanske svåra att ge?
- Nej, det går inte, varje hund är sin egen individ. Men de hundarna som rör sig mycket i skogen reagerar antagligen annorlunda än stadshundar. Här rör ju sig många andra vilda djur i skogen också – rådjur, älg, mårdhundar och rävar. Hundarna reagerar ju för alla sådana lukter, funderar Lundsten.
- Men ormarna är ju nästan farligast. Lodjur finns här också, men de ser man ju inte, de sitter uppe i ett träd och man ser dem inte.
Du känner inget sting av dåligt samvete för att du har utsatt hundarna för ett så påfrestande möte med en varg?
- Nej tvärtom! Det har ju varit en fin upplevelse för dem! skrattar Aya Lundsten.
Artikeln är uppdaterad 17:05 med de korrekta hundrasnamnen wachtelhund och amerikansk staffordshire terrier. Tidigare användes de mer övergripande orden "spaniel" och "kamphund". Den amerikanska staffordshire terriern har historiskt hört till de hundraser som man använt som så kallade kamphundar. Kamphund är ändå ingen egen hundras.
