Filmvärlden älskar John Denvers musik – men känner du igen hans låtar?

Fyra av hans låtar toppade listorna i USA, skivorna sålde i 60 miljoner exemplar och fyrtio år senare sjungs hans sånger i våra skolor. Ändå har många svårt att koppla ihop hans namn med hitlåtarna.

En c-kassett med John Denver hör till mina tidiga dyrgripar. Året var 1982 och med hjälp av ”play” och ”rewind” surfade jag mellan Annies Song, Fly Away, och Take Me Home, Country Roads.

Om och om igen.

Så när Annies song 2017 dyker upp i actionkomedin Free Fire kan jag inte bara identifiera Denvers röst utan också känna en nostalgisk värme lägga sig runt hjärtat.

Försjunken i mig själv kan jag nästan oberörd ta del av den blodiga gänguppgörelsen på duken. För inga kulor i världen kan rå på textrader som:

You fill up my senses
like a night in a forest
like the mountains in springtime
like a walk in the rain

Det kommer mera

Jag trodde det här var en tillfällig nostalgitripp, men sedan dök Denvers musik plötsligt upp i ytterligare två premiärfilmer - och i höst lär det vara dags för ytterligare en.

Men när jag lyriskt berättat för alla och envar att Denver minsann är högaktuell på bio i år har jag förvånansvärt ofta mötts av frågan: vem är det?

Vad kan jag då annat göra än vända mig till dem som har musik som sitt specialområde för att fråga: hur stor var han egentligen? Är det rätt att beskriva honom som en personifiering av begreppet "All-American"?

Och hur är det möjligt att hans namn i så hög grad fallit i glömska?

Kjell Ekholm – Denver var genreöverskridande

Kjell Ekholm har sysslat med musik större delen av sitt liv och kan datera sina första möten med Denvers musik till 1970-talet.

- När jag stötte på hans namn i mitten av 1970-talet så fick man en bild av honom som en lite hippieaktig person med runda glasögon, men som samtidigt hade flanellskjorta – vilket underströk att han stod med det ena benet i den traditionella countrymusiken och det andra i popmusiken, säger Kjell Ekholm och placerar snabbt in Denver i ett sammanhang.

- Han blev ju på sätt och vis en fortsättning på det som Glenn Campbell hade börjat med på 60-talet; starka melodier och arrangemang som gick utanför den vanliga countrystilen.

- Man kan säga att Denver blev en ambassadör för countrymusiken och tog in den i en popvärld som i det skedet var starkt discodominerad, berättar Ekholm som konstaterar att Denver krossade barriärerna mellan de listor som finns för olika musikgenrer - country, rock och pop.

- Det faktum att han lyckades få in fyra låtar som nummer 1 i USA – det är ganska häftigt, säger Ekholm och syftar på Sunshine On My Shoulders, Annies Song, Thank God I´m A Country Boy och I´m Sorry.

Pasi Hiihtola – Denvers röst var en av de finaste

Om Kjell Ekholm är imponerad så är Pasi Hiihtola detsamma. Han kom första gången i kontakt med Denver via Peter, Paul & Mary´s tolkning av Leaving On A Jet Plane. Det var den som placerade in Denver på den musikaliska kartan - och resten är historia.

- John Denver var ju en singer-songwriter och i mitt tycke en av de stora. Jag skulle sätta honom i klass med Don McLean och James Taylor - kanske till och med Simon & Garfunkel, säger Pasi Hiihtola som talar varmt om Denvers kännspaka stämma.

- Han har en av de finaste rösterna ever - i den genren. Texterna kan man ju kritisera för att vara lite naiva, men de genomsyras ändå av en viss värme och en stark kärlek till naturen, konstaterar Hiihtola som har svårt att plocka ut bara en favorit.

- Annies song, Take me Home, Country Roads, Starwood in Aspen... han har många låtar som är lika bra – och helt klart klassiker.

- Det är jätteintressant att de nu dyker upp på bio, men det måste ju vara så att filmskaparna har föräldrar som har lyssnat på Denver och nu kommer barnen ihåg att ok - de var ju jätte bra sånger!

- Det finns så fina stämningar i hans låtar - de är enkla, vackra, stämningsfulla - och det kan kanske vara en orsak till att de spelas igen. Och det är jag jätte glad för, säger Hiihtola.

like a storm in the desert,
like a sleepy blue ocean.
You fill up my senses,
come fill me again.

Monica Eklund – Denver förmedlar bilden av den Amerikanska drömmen

Talande bilder och intensiva stämningar finns det gott om i den Denver-låt som oftast använts på film: Country Roads, Take Me Home.

Nu senast aktuell i Steven Soderberghs Logan Lucky som utspelar sig i en sydstatsmiljö präglad av arbetarklass, countrymusik och boots.

Almost heaven, West Virginia
Blue Ridge Mountains
Shenandoah River,
Life is old there
Older than the trees
Younger than the mountains
Blowin' like the breeze

Många förknippar alltså Denver med begrepp som "All-American" och "Den amerikanska drömmen" och det gör även Monica Eklund som påpekar att Leaving on A Jet Plane faktiskt spelade en viktig roll i filmen Armageddon - där den kom att symbolisera hur hela världen skulle räddas.

- Jag har varit en enda gång i USA, men när jag lyssnar på Denvers musik får jag en jätte stark bild i huvudet av "The American Dream". Ett stråk av vemod och hemlängtan – det är lite "Lucky Luke rider över prärien i solnedgången"-känsla över det hela, säger Eklund som hänför känslan till någon form av nostalgi.

– En vemodig längtan till något som varit, till det förgångna. En mental bild av en värld som inte längre finns, säger Eklund som i likhet med Ekholm och Hiihtola är förtjust i Denvers sätt att tolka sina låtar.

– Hans sätt att sjunga är så fint. Enkelt, inget onödigt tjafs, inget wailande. Visst kan man säga att hans texter är lite naiva, men de har också en renhet som känns fräsch i dagens läge.

- Denver erbjuder helt enkelt en klar och ren musik där texten och det budskap han vill framföra får stå i centrum - vilket är skönt, säger Eklund.

Allas vår hemlängtan

Nu har vi alltså kunnat etablera att Denver faktiskt var en av de riktigt stora. En omtyckt "All-American"-grabb som stod med fötterna stadigt på jorden medan han sjöng om naturen, kärleken och behovet av att höra hemma någonstans.

Det är inte svårt att se symboliken i att det är just hans musik som teamet i Alien-filmen fångar upp ute i rymden - på väg mot en ny hemplanet.

Country roads, take me home
To the place I belong
West Virginia, mountain momma
Take me home, country roads

Den ultimata bilden av en mänsklighet på drift i tillvaron? Var hör vi hemma och hur skall vi kunna ta oss dit?

Slutet på historien

Så vad hände med John Denver? Han som skrev klassikern Annies Song på tio minuter efter ett gräl med sin hustru?

I likhet med så många andra artister gick han en alltför tidig död till mötes - endast 53 år gammal. Utan att någonsin uppnå den legendstatus som förlänats så många andra idoler. Var han inte tillräckligt mycket rockstjärna?

- Den uteblivna legendstatusen beror kanske just på det här "All American boy"- syndromet, funderar Kjell Ekholm och går in på den ödesdigra flygolyckan 1997.

- Han var ju en erfaren pilot med 3500 flygtimmar bakom sig, men han hade halkat in på fel vägar under 90-talet och blev dömd för rattfylleri ett antal gånger så hans licens var faktiskt indragen.

- Det är oklart vad som hände den där sista gången, men man har hävdat att det rent tekniskt var hans eget fel. Oberoende av hur det var med det så har han inte riktigt uppnått den status som många andra för tidigt döda stjärnor brukar få. Men låtarna - de lever vidare, säger Ekholm.

De glömda folksångarna

Visst lever låtarna vidare, men Pasi Hiihtola har en teori om varför folk inte längre minns upphovsmannens namn.

- Hans sånger har blivit lite som folksånger, ta till exempel Blowing in the Wind - alla vet inte att det är Bob Dylans låt, konstaterar Hiihtola om det faktum att många sånger som i tiderna varit stora småningom blir folksånger som får nöja sig med att det bara står "trad" under titeln.

- I något skede har artisten fallit i bakgrunden, man minns inte vem som skrev de fina sångerna - de bara finns, säger Hiihtola och Monica Eklund är inne på samma spår.

- Jag sjöng mycket i kör som ung och till exempel Leaving on A Jet Plane dök ofta upp på repertoaren, men jag tror inte att någon någonsin reflekterade över att det var John Denvers låt. Och så är det säkert ännu idag när den dyker upp på scoutläger och andra happenings.

Minns Du Denver?

Så nu är jag nyfiken på hur det är med dig - har du använt Annies Song på ditt bröllop, sjungit Leaving on A Jet Plane på scoutlägret eller lotsats genom Take Me Home, Country Roads av högstadiets entusiastiska musiklärare?

But it's a long way from this place to Denver
It's a long time to hang in the sky
It's a long way home to Starwood in Aspen
A sweet Rocky Mountain paradise