Teaterrecension: Mördarens apa är en äventyrsberättelse för 2010-talet

Unga Teaterns nya produktion är en vidunderlig upplevelse för alla som älskar klassiska äventyrsberättelser. I Mördarens apa får vi följa med på en spännande resa i jakten på sanningen, skriver teaterrecensenten Ylva Larsdotter.

Efter en rafflande resumé av gorillan Sally Jones tidiga äventyr runt om i världen hamnar vi direkt in i berättelsen. En berättelse som handlar om upprättelse och sanning - sanningen om mordet på Alphonse Morro.

Vi möter Sally (Ylva Edlund) och hennes bästa vän sjömannen Henry Koskela (Kristian Thulesius) i Lissabons ruffiga hamnkvarter på 1930-talet. Därifrån får vi följa med en vindlande äventyrsresa över världshaven till maharadjornas Indien och tillbaka igen för att få Koskela rentvådd från anklagelserna om att han är en mördare.

En hyllning till vänskapen och mångfalden

”Mördarens apa” är den fristående fortsättningen på den populära och prisbelönta ”Legenden om Sally Jones” och är inget mindre än en klassisk äventyrsberättelse för 2010-talet.

Dramatisering och regi står Arn-Henrik Blomqvist för, nu när Unga Teatern för första gången sätter upp Jakob Wegelius makalösa berättelse som teater. Det är en föreställning som är gjord med stor kärlek till bokens stil, men också en hyllning till vänskapen och mångfalden - och fadon som musikgenre.

Sally kan visserligen inte prata men hon är allt annat än stum. Skådespelare Ylva Edlund är helt otrolig på att förmedla Sallys känslor och åsikter genom mimik och kroppsspråk. Dessutom får vi följa hennes tankar genom bandade inspelningar, vilket inte alls stör utan fördjupar förståelsen för Sally. För även om hon inte har något tal så tänker och skriver hon desto mer.

Blomqvists föreställning är en noggrann, genomarbetad och fördjupad version av Mördarens apa.

Ylva Larsdotter

Spännande utan att vara skrämmande

Om boken benämns som en allåldersbok så är det här är en allålderspjäs som passar perfekt för sjuåringar och uppåt. Den är spännande utan att vara skrämmande, underhållande utan att vara tramsig, vemodig utan att bli tårdrypande. Men det som trots allt ändå känns allra mest är hur viktigt det är med vänskap och framförallt att ingen - varken människor eller apor - är isolerade öar.

Lägg därtill det normkritiska och inkluderade perspektivet som säger att alla ska få vara sig själva och att alla är lika mycket värda - och att vi ska inte döma hunden efter håren eller i det här fallet apan.

Det jag uppskattar med Sally Jones är hennes stora hjärta, rättspatos, att hon är en jäkel till maskinist och schackspelare. Hon är gäckande, varken barn eller vuxen, en världsmedborgare, där människors handlingar är det viktiga - inte varifrån de kommer, ser ut eller hur mycket pengar de har i börsen.

Wegelius fantastiska och omsorgsfullt detaljrika illustrationer har i pjäsen tonats ned av scenograf Mimmi Resman. Kvar finns essensen i form av detaljer: ett trasigt dragspel i en instrumentverkstad, de myllrande gränderna i Cochin, kafferep hos vännen Ana Molina för att nämna några.

Höjdpunkterna Ana Molinas och Maharadjan av Bhapur

Föreställningen har flera höjdpunkter, men här vill jag fokusera på två. Den första är Daniela Fogelholms Ana Molina, som tar sig an och beskyddar Sally. Ja här kan vi säga att hon gömmer en papperslös. Hon lyckas förmedla fadons kraft och innerlighet från scenen, hon förmår fånga Sallys längtan och ensamhet. Hon sjunger för att sia, för att skydda och för att stödja när det ser som mörkast ut för Sally och Koskela.

En annan eloge går till Mika Fagerudd som Maharadjan av Bhapur, som spelar fram en rätt löjlig maktfullkomlig härskare, som förväntar sig att var och en ska lyda hans minsta vink men som ändå till slut förstår att Sally är ingen man kan äga. Sally i sin tur bär hans turban med stolthet.

En pjäs om vår tids viktiga frågor

Blomqvists föreställning är en noggrann, genomarbetad och fördjupad version av Mördarens apa, som visar att Unga Teatern igen gör aktuella, viktiga, gränsöverskridande föreställningar som sätter fingret rakt på vår tids viktiga frågor. Jag rekommenderar verkligen detta familjeäventyr, som dessutom visar Unga Teatern att de tar barn- och ungdomsteater på djupaste allvar.

För ja hjältinnan Sally Jones är en gorilla som hamnat i människornas värld. Hon är också ensam och utanför. Hon blir slagen, inburad, förhånad och förföljd. På ett sätt en flykting, ett ensamkommet barn ute på en resa, där slutdestinationen är oklar.

”Mördarens apa” en äventyrsberättelse med slutet gott. Samtidigt så möter och hör vi dagligen olika versioner av Sally Jones, Ana Molinas, Henry Koskelas med fleras resor varje dag, resor och berättelser som inte slutar lika lyckligt utan stavas flykt undan krig.