Långtråkig, långtråkigare, tysk valkampanj

I Tyskland går man till förbundsdagsval på söndag om en vecka. Då det råder få tvivel om segraren är insatserna inte speciellt höga. Vår medarbetare Johnny Sjöblom reflekterar över en tysk valkamp som får många att gäspa.

Glöm Trump, glöm Le Pen, glöm Wilders, glöm Brexit. Jämfört med många andra länder så är den tyska valrörelsen rätt så sansad. Eller i ärlighetens namn - mycket sansad.

Många kommentatorer i Tyskland går så långt att de talar om fullständig tristess och långtråkighet.

Man trodde väl redan att situationen inför valet år 2013 inte skulle ha gått att överträffa, men nu står man igen i en situation där ingen tycks kunna hota förbundskansler Angela Merkels seger.

Och hon har gjort och gör allt, det vill säga så lite som möjligt, för att rubba läget.

Merkel har under hela valkampanjen hållit en mycket låg profil och de övriga partierna har fått försöka utmana henne så gott det går.

Hittills ändå utan större framgång.

Valduett och inte duell kallades det efteråt

När de viktigaste personerna i valet, kristdemokraten Merkel och hennes utmanare socialdemokraten Martin Schulz, möttes i den enda tv-debatten inför valet talade man i efterhand inte om någon duell utan närmast om en duett.

Kanske är det partiernas fyra gemensamma år i regeringen som tynger, men den annars vältalige Schulz hade nästan inget att komma med mot Merkel. De två kandidaterna var överens om det mesta.

På de få punkter där det fanns en viss oenighet blev det inga hårdare attacker, utan de två debatterade vidare lugnt, värdigt och respektfullt.

Ställvis hade man faktiskt önskat sig lite mer fananamma. Att Schulz skulle ha attackerat hårdare, ha gjort sitsen för Merkel lite mer obekväm, men av det här fanns egentligen inga spår.

Under de senaste dagarna har Schulz försökt få Merkel att ställa upp för en andra direktsänd valdebatt. Merkels svar var knappast överraskande - en debatt räcker.

Ändå ingen brist på viktiga valfrågor

Jämfört med till exempel det amerikanska valskränet för ett år sedan så var debatten mellan Merkel och Schulz från en annan planet.

Nu vill väl knappast någon ha amerikanska förhållanden i Tyskland, men många ser också en fara i det nästan gulliga umgänget mellan de två största partierna i landet.

Det här kan ytterligare bädda för högerpopulisterna i AfD, som högljutt för fram att Tyskland och det tyska samhället saknar politiska alternativ.

Nu är det ju nämligen inte så att det skulle råda någon direkt brist på viktiga valfrågor.

Vi har till exempel Merkels flyktingpolitik, som fortfarande väcker mycket starka känslor.

Något Merkel själv har fått märka då hon har blivit utbuad och bombarderad med tomater vid olika valtillställningar.

Spänningarna i samhället och utmaningarna för demokratin berördes i debatten ändå nästan inte alls.

Vi har dessutom en dieselskandal där Merkel och hennes ministrar i hög grad har backat upp bilindustrin framom de drabbade. Bara för att nämna några exempel.

Både Schulz och Merkel har varit missnöjda över att debattledarna gav så lite utrymme för frågor kring hälsa, utbildning, arbete och digitalisering.

Men tristessen varslar om stabilitet

Spiegel-kolumnisten Jakob Augstein uppmanar nu väljarna att på riktigt låta sig uppröras av att stora problem och utmaningar inte leder till några stora beslut.

Att äntligen reagera mot att anestesiläkaren Merkel verkar ha satt hela landet under narkos.

Andra lovordar däremot den pågående valrörelsen. Den påstådda långtråkigheten är i själva verket en politikens kvalitetsstämpel.

Att det går lugnt och civiliserat till är mer eller mindre en garanti för att också resultatet kommer att bli bättre än om valet går ut på skrik och skrän. Underhållande politik är oftast miserabel politik.

Använder man tv-debatten mellan Merkel och Schulz som måttstock, kan man utgående från det här resonemanget dra slutsatsen att Tyskland också efter valet har politiskt goda år framför sig.

Tv-debatten kan också annars vara ett förebud om vad som komma kan. En koalition mellan kristdemokrater och socialdemokrater hör till de mest sannolika regeringsalternativen efter valet.

Å andra sidan kan högerpopulisterna samtidigt i så fall komma att bli största oppositionsparti.

Och senast då lär det blir det högljutt och skränigt också i den tyska förbundsdagen.