"Personlig prestige bakom riksdagens trilskande med besökarlistorna"

Riksdagen har inget annat val än att ta skeden i vacker hand och börja ge ut besökarlistorna. Om ingen annan tar i saken måste riksdagens kanslikommission agera, anser tidigare riksdagsledamoten Ulla-Maj Wideroos (sfp).

Riksdagens besökarlistor diskuterades i Slaget efter tolv på onsdagen.

HFD har i sitt beslut konstaterat att besökarlistorna är offentliga. Riksdagen kontrade med att börja förstöra listorna varje dag. Den officiella förklaringen är att man annars skulle bryta mot lagen om personregister.

- Det här handlar om personlig prestige, säger Ulla-Maj Wideroos.

Hon menar att det är riksdagens förvaltningsdirektör (Pertti Rauhio, red.anm) som står bakom den nya praxisen att förstöra besökarlistorna.

- Han har förlorat matchen i HFD.

Symptomatiskt beteende

Att riksdagen trilskas med att lämna ut besökarlistorna är egentligen rätt symptomatiskt för hela statsförvaltningen.

- Man ger hellre ut för lite information än ens riskerar att ge ut för mycket, säger journalisten Linus Lång som i sitt arbete på Svenska Yle försökt få ut besökarlistorna från riksdagen.

Det här agerandet går emot både andan och bokstaven i offentlighetslagen.

- Det verkar sitta i ryggmärgen i statsförvaltningen. Men, man ser små tecken på förändring till det bättre, säger Susanna Ginman, chef för ledaravdelningen på Hufvudstadsbladet.

Svårt med offentliga listor

Men det är ändå inte så enkelt som att bara ge listorna offentlighet.

- Man borde sätta sig ner och fundera hur man ska göra det. Listorna kan också missbrukas, och folk kan bli rädda att ta kontakt med riksdagsledamöter, säger Wideroos.

- Men det har tagit oförklarligt lång tid, säger Susanna Ginman och påpekar att HFD:s beslut kom redan i december 2016.

Debattörerna i Slaget efter tolv är ändå överens om att det inte längre finns något annat alternativ för riksdagen än att hädanefter ge ut listorna.

- Det här har inte ökat respekten för riksdagen som institution och därigenom de folkvalda. Det här spär på politikerföraktet, och dessutom undergräver det också medborgarnas respekt för lagen när man öppet och trotsigt går emot ett domstolsbeslut, säger Susanna Ginman.