Nytt steg mot kurdisk stat – eller så inte

Kurderna har kallats ett av världens största folk utan eget land. Nu ska kurdområdet i norra Irak ordna en folkomröstning om självständighet på måndag. Det finns många åsikter om det vettiga i det här.

Det bor kurder i ett område som sträcker sig över åtminstone fem länder – Irak, Iran, Syrien, Turkiet och Armenien.

Dessutom finns det minoritetsgrupper i bland annat Libanon och Kaukasien och en stor kurdisk diaspora runtom i världen.

Drömmar om det stora Kurdistan

En del kurdiska nationalister drömmer om ett stort, självständigt Kurdistan som skulle bestå av de kurdiska områdena i Turkiet, Syrien, Irak och Iran.

Men i alla de här länderna har regeringarna aktivt motarbetat alla försök att upprätta en sammanhållen kurdisk stat.

Det enda område som har fått officiell kurdisk autonomi är Irakiska Kurdistan, eller Regionen Kurdistan om området heter formellt.

Kurderna förföljda genom historien

Den tidigare irakiska diktatorn Saddam Hussein lät genomföra massmord på de irakiska kurderna genom att bland annat gasa ihjäl dem.

I Turkiet har kurdisk gerilla länge fört en väpnad kamp för självstyre med bland annat terrorattacker.

Regeringen där erkänner inte att det finns någon kurdisk minoritet överhuvudtaget och har bekämpat kurdiska självständighetsyttringar med hård hand.

Kurdledaren Abdullah Öcalan har suttit fängslad på livstid sedan 1999.

Kurderna i Syrien är landets största minoritet och utsattes för diskriminering innan inbördeskriget bröt ut. Sedan dess har läget i landet varit kaotiskt.

Iran har också använt våld för att slå ned kurdiska självständighetssträvanden. Konflikten mellan kurderna och regeringarna i Teheran har pågått i hundra år.

Den lilla kurdiska minoriteten i Armenien belastas av att kurder deltog i det osmanska folkmordet på armenierna under första världskriget.

Relationerna mellan folkgrupperna i Armenien har ändå varit lugna under 2000-talet.

Oljan skapar ohelig allians

Relationerna mellan bland annat kurderna i Irak och kurderna i Turkiet är synnerligen dåliga.

De ledande kurdiska organisationerna KDP och PUK i Irak har alltid ogillat den kurdiska nationaliströrelsen PKK i Turkiet på grund av att de motsätter sig PKK:s marxism.

Det här har lett till att Turkiets regering bekämpar sina egna kurders strävanden, men samtidigt upprätthåller goda relationer till kurderna i Irak.

De irakiska kurderna kontrollerar nämligen stora oljetillgångar och exporterar oljan via Turkiet, som därmed har ett ekonomiskt intresse i arrangemanget.

Om det kurdiska området i norra Irak blev självständigt, skulle landet bli en av världens största oljeexportörer.

Inga klara positioner om folkomröstningen

President Massoud Barzani utlyste folkomröstningen efter att de kurdiska peshmerga-styrkorna säkrat kontrollen över oljefälten i Kirkuk och andra områden, som inte ingår i det officiella autonoma området.

Bland annat med hänvisning till det här anser den irakiska regeringen att en folkomröstning skulle vara olaglig.

Bland kurderna själva är åsikterna delade och omvärlden är inte så väldigt pigg på att stöda projektet.

Det enda land i regionen som uttalat stöd för folkomröstningen är Israel, som importerar största delen av sin olja från kurdområdet i norra Irak.

Turkiet motsätter sig folkomröstningen officiellt men inställningen är ambivalent på grund av de ekonomiska intressena i den kurdiska oljeexporten.

USA har försökt stoppa folkomröstningen med hänvisning till att den tar bort fokus från kampen mot terrorgruppen Islamiska staten i regionen.

Svår skuldsättning hotar

Folkomröstningen kommer samtidigt som Irakiska Kurdistan kastats in i en svår ekonomisk kris.

Kriget mot IS med alla flyktingar som strömmat in i det autonoma området kombinerat med fallande oljepris har skapat ett stort hål i den kurdiska regeringens budget, som är beroende av oljeinkomsterna.

Samtidigt har regeringen i Bagdad hållit inne med överenskomna statsandelar till den kurdiska regeringen på grund av tvister om vem som ska få utnyttja oljetillgångarna.

Kassakrisen har gjort att Irakiska Kurdistan nu säljer oljan med terminskontrakt. I praktiken har man lånat pengar av utländska råvarujättar för att hålla ekonomin uppe och betalar av lånen med olja.

En av dem som nu har en ekonomisk hållhake på de irakiska kurderna är Ryssland. Den statsägda ryska oljejätten Rosneft har beviljat lån och lovat investera i gasledningar i området till miljardbelopp.

Självständigheten som familjeaffär

Det kurdiska självständighetsprojektet i Irak är i hög grad en familjeaffär bland ett folk som i allmänhet är stolt över sina stamtraditioner.

Den nuvarande presidenten Massoud Barzani (71) är son till den legendariska kurdiska frihetskämpen Mustafa Barzani (1903-1979).

Premiärminister Nechirvan Barzani (50) är barnbarn till Mustafa Barzani och brorson till president Massoud Barzani.

Kritiker anser att folkomröstningen inte nödvändigtvis alls leder till konkreta steg mot självständighet.

Däremot ger den president Barzani en chans att stärka sin ställning och samtidigt avleda uppmärksamheten från den ekonomiska krisen, som mer än halverat de offentligt anställdas löner.