Kulturdebatt: Vem vågar vara kritiker idag?
Vem ska skriva framtidens kritik om unga kritiker blir rädda för påhopp i sociala medier ifall de skriver negativt om litteratur eller teater?
I Slaget efter tolv diskuterades i dag teater- och litteraturkritik i Svenskfinland. Debattörer var Christoffer Strandberg, skådespelare, Janne Wass, chefredaktör för tidningen Ny Tid och Tatjana Brandt, författare och kritiker. Debattledare var Stefan Winiger.
Det måste ju vara mänskligt att ta illa vid sig av dålig kritik. Hur reagerar man då?
Christoffer Strandberg: Jag tycker att det är helt ointressant att konstnärer viker ut sina känslor. Det handlar ju inte om det utan det handlar om konsten och jag ser också att någon form av fair-play behövs.
Det är solklart att konst ska utsättas för kritik i vårt kulturlandskap. Men samtidigt så måste recensionerna också hålla måttet. Alltså då ska det också vara recensioner och inte blogginlägg.
Det är solklart att konst ska utsättas för kritik i vårt kulturlandskap. Men samtidigt så måste recensionerna också hålla måttet.
Christoffer Strandberg
Vad har du reagerat emot?
Christoffer Strandberg: Det finns två diskussioner, antingen kan jag gå in på det fall där Lilla Teaterns föreställning av Det ordnar sig Sapiens! fick skarp kritik av Hufvudstadsbladets kritiker.
Men det är en diskussion som är större än så. Vilken är recensenternas roll idag? Ibland läser man recensioner som känns som blogginlägg, som handlar om hens sätt att se på världen. Och då undrar man vad föreställningen handlar om? Hur ska recensioner se ut för att kallas recensioner?
Tatjana Brandt: Som du sa så har vi två frågor på bordet. Dels Hbl:s recension som jag inte tyckte var alls oäven, eller så överlag kritiken som institution.
I skuggan av den här kritiken så uppstår det ju en fantomkritiker, en position som jag tänker att håller på att bli lite omöjlig att inta i dag därför att offentligheten håller på att förändras.
I skuggan av den här kritiken så uppstår det ju en fantomkritiker, en position som jag tänker att håller på att bli lite omöjlig att inta i dag därför att offentligheten håller på att förändras.
Tatjana Brandt
Tatjana Brandt: De facto är det en position som de konkreta kritikerna inte kan ta eftersom det är fråga om frilansande kritiker som har en underdog identitet som har noll koppling till redaktionen. Och som får väldigt lite betalt och sen blir de ”Kung av Portugallien” för en dag när deras recension smälls upp och får en tyngd som den inte riktigt kan bära för att den inte är skriven så.
Skulle jag vara Hbl så skulle jag lösa det genom att alltid ha två recensioner. Det skulle vara det enklaste sättet att ta udden av den överstora vikt som enskilda texter får i en splittrad offentlighet.
Det finns inget bättre sätt att lära känna en människa än att tala om böcker och konst
Tatjana Brandt
Janne Wass: Jag skrev en ironisk kommentar på Facebook om att ”den finlandssvenska myskulturmaffian” slår knut på sig själv över att bli kritiserad igen.
Det är alltså ett problem det här att det finns personer med prominenta positioner i den finlandssvenska kulturvärlden som går ut med närapå personliga påhopp på unga recensenter.
Det är alltså ett problem det här att det finns personer med prominenta positioner i den finlandssvenska kulturvärlden som går ut med närapå personliga påhopp på unga recensenter.
Janne Wass
Janne Wass: Också personer som inte nödvändigtvis är inblandade i produktionen går ut väldigt hårt ut mot recensenter.
Det här tror jag att i längden är väldigt skadligt för kulturkritiken för folk blir rädda för att skriva kritik. Folk blir rädda för att bli påhoppade om de skriver negativ om böcker eller teater.
Janne Wass: Johanna Holmström skrev en insändare i Östra Nyland där hon beklagade sig över att det finns för mycket referat och för lite analys i litteraturkritik. Då är vi på andra sidan av diskussionen.
Medan teatern vill ha mera referat och mera uppräknanden av vem som har skrivit sångtexterna så vill Holmström ha mera analys och mera diskussion av verket i recensionen. Men båda kan ju inte vara sanna samtidigt om man talar om kritiken som en helhet.
Christoffer Strandberg: Det minsta en recensent borde göra är att ha upphovsmännen med. Det är en teknikalitet men det är viktigt för oss. Jaha, vi fick inte ens vara med och sågas. En inforuta skulle räcka. Glöm inte bort en massa centrala personer som varit med och skapat verket.
Också Facebook skulle vara ett bra ställe att debattera på om medelålders mänskor skulle veta hur man ska bete sig där. Tonåringar kan, men inte medelålders mänskor.
Christoffer Strandberg
Christoffer Strandberg: Också Facebook skulle vara ett bra ställe att debattera på om medelålders mänskor skulle veta hur man ska bete sig där. Tonåringar kan, men inte medelålders mänskor.
Lyssna på hela debatten här:
' /%3E%3C/svg%3E)
