Konsert och skivsläpp för jubilerande Dansdax
Nuvarande och tidigare medlemmar i orkestern Dansdax uppträder i Stjärnhallen i Nykarleby lördagen den 30 september. Bandet firar då sitt 40 års-jubileum med konsert och skivsläpp.
Nuvarande medlemmarna Mikael Österberg och Yngve Lithén, samt tidigare medlemmarna Gösta Hjerpe och Max Åkersten, gästade Österbottnisk Förmiddag för att berätta om bandet och om jubileet.
Dansdax såg dagens ljus hösten 1977. Det var Gösta Hjerpe som tillsammans med Bengt Sigfrids diskuterade att de skulle grunda ett band.
- Namnet Dansdax tyckte jag föll sig ganska naturligt. Det var dansmusik vi sysslade med och det var dags för folk att dansa, säger Gösta.
Många medlemmar
Genom åren har Dansdax existerat i ett antal konstellationer. Sammanlagt 20 personer har medverkat i orkestern.
På jubileumskonserten kommer 13 av de 20 medlemmar som genom åren har medverkat i Dansdax att uppträda. I "nostalgidelen" av konserten kommer fyra konstellationer att spela.
- Det som är jättespeciellt är att vi har med originaluppsättningen från år 1977, alltså Gösta Hjerpe, Bengt Sigfrids, Hasse Bergström, Johan Kärkinen och Ralf Mitts, säger Mikael Österberg.
Kulturchock
Dansdax har förstås sin största och trognaste publik i svenska Österbotten. Bandet spelar också i södra Finland och i sommar har det blivit ett par resor bland annat till Östra Nyland.
- Det är klart att vi har ambitioner att nå ny publik, säger Mikael.
Några försök att etablera sig i Sverige har gänget i Dansdax inte försökt sig på. Däremot gjorde man år 1996 en skiva på finska: "Ja hurrifoxi soi" och uppträdde på finskspråkiga ställen.
- Efter några månader på "kylpylät" och "kievarit" så kom vi underfund med att det här inte var vår grej. Det blev kulturchock både på scenen och på dansgolvet, säger Max Åkersten.
Jubileumsskiva
Till jubileet släpps också en skiva med åtta nyinspelade låtar och åtta plock ur den tidigare skiv- och kassettutgivningen. Tre av låtarna är nyskrivna, däribland titelspåren "Hur ska det bli".
- Det är jättehäftigt att höra hur de låter, säger Yngve Lithén om de gamla låtarna, som hittills bara har funnits tillgängliga på brusiga C-kassetter.
